Min loppisfyndade guldiga vas (den som alla garvade åt!)

006

Vi var på loppis häromdagen och jag fyndade en vas som hela familjen bara garvade åt – den såg alltså grymt knäpp ut, som nån cirkusattiralj, målad av nån halvblind person som såg på TV medan de målade! Alltså maken till dåligt målat får man leta efter – färgen täcker inte ens på alla ställen. Eller täckte – den nya färgen täcker minsann…!

Jag bara visste att om jag får göra vad jag vill med den så blir den hur fin som helst – och det blev den!

006 (2)

Det hör till mina favoritfynd på loppis: saker som har en fin struktur eller form, och som bara behöver lite färg för att bli fina igen.

018

Jag började med att spreja vasen vit. Så tog jag lite silverfolie och limmade fast över vasen.

048

Den här ”försilvringen” gjorde jag lite med flit slarvigt, strök på lim och lade på folie och lät den fastna där den ville och tog till sist en pensel och duttade små silverbitar lite här och där.

051

Efter att limmet hade torkat tog jag en guldspray och sprayade ett tunt lager över delar av vasen.

046

Till sist lackade jag alltihopa med lite möbellack.

053

Sådärja! Lagom blingad vas perfekt för syrénsäsongen! Bara syrénerna som fattades.

008 (2)

Blev nästan lite himmelskt på nåt sätt.

034

032 Vasen glittrar just lagom mycket, och är speciellt fin i motljuset i hallen tycker jag.

010 (2)

Syrénerna är inte så dumma de heller!

Jag är riktigt nöjd med mitt loppisfynd! Hela vasen kostade nån euro, men ser supermycket dyrare ut och passar perfekt här hemma hos oss med alla sina krusiduller och krumbukter!

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Gardinstång av en gammal käpp – man tager vad man haver!

013 (2) I stora huset har vi nästan inga gardiner alls, bara mörkläggningsgardiner, men i makens kontor behövdes det gardiner. Solen lyser annars direkt in på hans dator och gör det svårt för honom att arbeta.

I stället för att satsa pengar på en ny gardinstång tog vi två metallkrokar, skruvade fast i taket och hakade på en av makens farfars gamla promenadkäppar. Funkar utmärkt som gardinstång och får nytt liv på det här sättet! för det är nog väldigt sällan man nuförtiden behöver eleganta promenadstänger har jag märkt…!

Gardinerna har hängt med sen jag var drygt 1,5 år gammal – min pappa överraskade min mamma med nya gardiner när hon kom hem från BB med min nyfödde lillebror. ”Nya diner!” sa jag ivrigt åt henne, och det tog ett tag innan hon fattade vad det var jag menade. Sen dess har dom hängt med i mitt liv i en eller annan form, bl a som sängöverkast när jag först flyttade hemifrån. Och nu är dom ”diner” i Niklas kontor.

 

P.S. uppe till höger på bilden tror jag det hänger en spindel, och det är så typiskt hemma hos oss på nåt sätt! Spindlar och spindelväv överallt…!

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

A clock

006 (2)

This is the oldest clock that we own.

My husband got it as a memento of my grandmother that he took care the last year of her life.

When we moved here to my hometown, Pargas, Finland from Copenhagen, Denmark, we moved into a house that was being renovated with no room for my husband for a home office. My grandmother had a  spare room, so he moved in there with his computers.  At first some people were skeptical of the idea (”Are you still having that man working in your house?”), but with time even the doubters changed their minds.

My grandmother cooked for my husband, and he helped her around the house with all those things that she had difficulties with like opening lids, shoveling snow and things like that.  They got to be great friends. Then when she got ill he helped and cooked for her, helped her with her medication and was above all a presence in her house so that we all didn’t have to worry about her being alone and maybe in distress.

When my grandmother died we quickly renovated one of the outbuildings which is where my husband now has his office, but my mother was insistent that he should at least have this clock as a memento of my grandmother. It hangs in my study where it fits best, but we don’t use the weights to have it running – it makes a terrible noise on the hour every hour all day and night! So nowadays it just hangs there, silent, and gets to listen to my great grandmother’s clock that is just a little bit to the right and lower down from this clock and has a lovely ticking.

 

Pieni Lintu - MakroTex challenge

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

En hälsning från min gammelfarmor

025 (2)

Den här söta lilla kannan hittade hem till mej häromdagen!

Det var en oväntad hälsning från min morfars mor, via en bekant som dessutom är bloggläsare som tyckte att den gott kunde komma och bo hemma hos oss – tusen tack! Vi blev jätteglada, och den passar perfekt hemma hos oss!

035 (2)

Min gammelfarmor, eller farmor Sigrid som jag kallade henne, var en hejare på allt möjligt: spela violin, linodling och spinning, oljemålning och porslinsmålning. Alltid provade hon på nåt nytt och hon var kreativ så det förslog. I mina minnen satt hon ofta och spann hemma hos min morfar och mormor, eller spelade violin på Gamla Malmen kallar.

038

Farmor Sigrid målade också en massa olika saker som hon gav bort, men den här kannan eller vasen är nog en av dom finaste jag har sett av det hon gjorde!

Det var verkligen kul att få en hälsning från henne på såna här vägar! Känns som att kannan verkligen har hittat hem!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Fina glada loppisskåpet!

004

Titta vad som har hittat hem till oss – ett litet sött skåp!

012

Vi köpte det på en loppis i somras och jag klistrade på lite av mina fina japanska papper på det. Ett perfekt skåp att förvara delar av min nya loppisfyndade kaffeservis – jag tycks ha en rödorange-grönfärgskala på gång här i arbetsrummet!

016

Tänk vad lite papper kan göra stor skillnad ibland ändå!

021 (2)

Här hänger också ett annat loppisfynd – en räka som jag hittade nåt tag. Handgjord, måste ha tagit lång tid och såldes för bara några cent.

Mitt rum börjar nästan se ut som jag föreställde mej det, bara bättre – för jag kan ösa på med alla möjliga fynd härifrån och därifrån och alla passar på nåt sätt in! Mitt arbetsrum, mitt pysselrum – min skattkammare!

 

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Jag mixar mitt porslin – bra med loppisfynd!

Såhär gör jag när vi inte har nåt finporslin för många gäster: jag mixar det jag har och blandar ärvt med loppisfynd!

005 (4)

Det funkar hur bra som helst, speciellt om man håller sig till en färgskala eller ett motiv.

009

Jag tycker så mycket om mina gamla tallrikar. Dom är allesamman engelskt porslin. En del är ärvda efter min mormor, andra har jag köpt på loppis.

010 (2)

Ofta hittar man just en eller två strötallrikar på loppis, men har man en plan och vet vilken slags tallrikar man är ute efter kan man få ihop en riktigt fin samling med tiden.

Känns härligt och lite exklusivt att äta på dom här grön-gråa tallrikarna, dom som var min mormors vardagstallrikar och som nu är våra fintallrikar!

 

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Glad i magen-pusslet!

När jag var liten hade jag ett pussel som jag älskade! Jag lade det här pusslet så många gånger och blev så glad varje gång över bilden, men till sist under åren försvann flera delar och pusslet slängdes bort.

Häromdagen gick jag på lokala Missionsboden (a.k.a. Pargas-Stockmann!) och titta vad jag hittade – mitt favoritpussel (och det kostade hela 20 cent till på köpet) i perfekt skick med alla delar och allt! 174

Jag och barnen tog genast och lade pusslet och vi hade jätteskoj tillsammans. Jag  berättade hur jag lade det här pusslet när jag var liten, för jag hade ett visst mönster alltid när jag gjorde det. Först började jag med ramen på vilken det stod nån spännande text.

179

Jag tycker fortfarande texten ser spännande ut! Det står typ Unicef-pussel, Barn som leker på olika språk. I mina minnen var pusslet fullt med stora färggranna blommor och en djupblå himmel och på en blomsteräng fanns det en massa barn med olika hudfärger som dansade tillsammans.

182

…fast nu när vi såg pusslet på nytt på riktigt så såg det inte riktigt ut som jag kom ihåg det! Det var inte så värst många hudfärger representerade (vilket inte stör mej det minsta – vita mänskor är överrepresenterade som det är, och hudfärgen på bilden är mer majoritetshudfärgen världen över tänker jag) och alla barnen var ju flickor! nånting som jag aldrig någonsin reflekterade över.

Det var så roligt att stöta på en sån här gammal vän igen efter alla år, och härligt att pussla tillsammans med mina härliga barn som alla älskade både pusslet och att höra gamla minnen och att vara tillsammans med mamman och ha det mysigt!

Scouthandboken från 1948 (mera städmärken för moderna scouter, tack!)

039

Jag gillar att samla på mej kuriosa av olika slag, sånt som man när man får det kanske tänker att det här är en vardaglig grej, men sen plötsligt så går det 40-50 år och så är det plötsligt en mer sällsynt vardaglig grej som säger nånting om livet just då. Det gör minsann den här scouthandboken från 1948!

044

Min mamma fick den här boken när hon själv gick i scouterna, och boken var alltså tryckt långt innan hon började i scouterna, så den var kanske inte helt up to date!

Den börjar med en romantisk berättelse (som verkar vara skriven av en stadsbo tycker jag, tror knappast det gick till såhär på landet!) om hur det går till när en liten flicka vill bli flickscout. Inklusive en beskrivning av vad dom nya flickscouterna heter: Tomte! Det var lite kul tyckte både sonen och jag som läste boken tillsammans. Själv var jag vargunge, och fick först vid 10 bli scout. Nuförtiden är dom först vargungar, sen äventyrsscouter och sen allt möjligt annat scout. Men tomte? Vad har tomtar med scouter och uteliv att göra? Jag förstår nog att dom ändrade det också till vargunge (som kanske pojkscouterna var på den tiden? det kanske inte passade sig för flickor att vara nåt så våldsamt)!

047

Scoutlöftet såg ut ungefär likadant som när jag var scout.  Fast mitt minne är så kasst nuförtiden så jag kommer inte ihåg resten av texten, bara att den började ”Jag lovar att efter bästa förmåga… nånting nånting… fosterlandet nånting”

049

En scout skulle vara alla möjliga bra grejer, och flickscouter  skulle tydligen alltid tvinga sig att småle om dom var sjuka eller hade bekymmer, så att det skulle kännnas lättare! tänk vad bra ändå – här löser vi minsann alla världens problem genom att helt enkelt tvinga oss att le! Plus att lyda order såklart. Viktiga regler det här.

Undrar hur mycket allt i scouthandboken efterföljdes, och hur mycket dessa flickscouter alls följde med vad som beordrades dom och vad ledarna sade. I slutet av boken så hittade vi det här som min mamma hade plitat in:

072

Ricky Nelson var killen bakom hitsånger som t ex Hello Mary-Lou , sin tids tonårsidol.

Själv hade jag förresten bilder på Morten Harket från A-Ha i min pulpet i skolan! Han var såååå söt och jag skulle gifta mej med honom när jag blev stor! Det fanns ingen bättre sång än Hunting High and Low – den kunde jag höra timvis om och om igen (kan nog nästan göra det än i denna dag också!)

074 (2)

På den tiden skulle en duktig scout bland annat lära sig stoppa strumpor och sy knappar. Flickscouterna hade sina egna dräkter som dom skulle ta hand om och kunna reparera.

069

Vissa prov kunde dom gärna ha med än idag tycker jag! Som t ex att städa sitt rum, damma eller bädda sin säng eller göra måltider åt familjen.

…fast kanske med lite modifikation när det gäller texten, som kanske var lite mer aktuell på 1950-talet. ”Du har säkert den bästa hjälpen av din mamma i allt, som angår detta prov. Hon vet allt och visar dig gärna, vad du skall göra”

064

Det var alla möjliga både praktiska och skojiga saker som en scout skulle kunna på den tiden. Vissa saker känns mer förlegade eller inaktuella (som att veta hur man gör när man skickar ett telegram eller att inte packa med en Allers-tidning när man skall på läger), medan andra var lika aktuella då som nu som att kunna binda en mitella, sårskötsel och kartläsning.

076

”Äntligen vettiga uppgifter!” var sonens kommentar när vi kom till knoparna.

Vi hade oss en riktigt rolig stund när vi kollade igenom scouthandboken och funderade på hur det var att vara scout då. Scouterna är fortfarande aktiva här på vår ort och åtminstone i sonens scoutförening så gör man ingen skillnad på pojk- och flickscouter som man gjorde när jag var liten. Både flickor och pojkar är med i samma förening, och dom både leker och pysslar och lär sig allt sånt som man tänker sig att en scout skall kunna som t ex att göra upp eld, använda kniv och knyta knopar.

079

Det känns verkligen som en hobby som ligger rätt i tiden med både miljötänk och återvinning plus sånt som emotionell intelligens (dvs att ta hand om andra, visa hänsyn och sånt) som är ett ideal som har funnits där i scoutrörelsen hela tiden. En hobby som vi verkligen gillar och understöder i denna familj!

(hälsningar från stolta mamman till Årets Scout i St Simons Sjöfararna 2012!)

Dynamite!

dynamitlåda

 I love storage, and I especially love storage that has a colourful history. This box definitely has just that!

Jag älskar att hitta skojig förvaring, speciellt sån som har en historia – den här dynamitlådan är precis ett sånt fynd!

dynamitlåda

 This is a dynamite box that actually used  to contain dynamite, and it’s just perfect in our house. We live in a town that has prospered in large because of the local limestone mine, so everything ”mine-y” used to be really commonplace here, but as years go by stuff like that seems to disappear a little bit more every year so I am happy to have this little piece of mining history in our house. It’s a good thing to be known for liking odd things that other people sometimes consider trash – more and more those kinds of things find your way into your home and make your home a little bit more exciting and special in my opinion. Thanks Mom and Dad for the gift! It is just perfect in our livingroom as a container for all our sheets of music, and as a reminder of where we live and of all the people who worked in the mine to make our community as prosperous as it now is.

Den här dynamitlådan är en äkta dynamitlåda som användes i den lokala gruvan förr i tiden. Det är det som är så himla bra över att folk vet om att man gillar gamla och udda saker – såna här härliga fynd hittar sig mer och mer hem till oss och gör vårt hem mer unikt, med fler och fler historier! Tidigare fanns här massor av gruvrelaterade saker överallt i vår stad, men med åren så försvinner dom mer och mer, så jag blev jätteglad när jag fick den här dynamitlådan som minsann symboliserar vår ort. Nu får den stå i vardagsrummet på hedersplats och vara förvaring för alla våra noter, och samtidigt en påminnelse om alla dom män och kvinnor som jobbat i gruvan för att vi idag skall ha den välfärd vi har.

Tusen tack för dynamitlådan, mamma o pappa!

 

Ärvda saker & loppisfynd

Ninettes kök

Köket har fått sig en pytteliten makeover. Jag har nämligen äntligen hittat nåt att ersätta våra gamla röda lampor med – det här gänget fina gamla ärvda lampor!

ärvda lampor

Dom här lamporna tillhörde en gammal dam som lite hörde till släkten sådär på hedersbasis. När jag var liten passades jag av henne ett par gånger och jag minns hur spännande jag tyckte att hennes hem var med en massa parfymflaskor som jag fick rada och en syrénberså som man kunde gömma sig. Ett sånt där hem som verkligen kittlade fantasin. Nu har jag fått ärva några av hennes saker och det gör mej glad att minnas henne när jag ser på dom.

venedigpryl

Lite här och var i vårt hus skymtar man nu små glimtar av K, små fina prydnadssaker och små virkade dukar och så härliga underbara lampor.

tiara

Det har dykt upp en del loppisfynd här hemma också den senaste tiden, bland annat den här tiaran som en av ungarna hittade för en liten peng. Att gå på loppis är bara så superkul! Speciellt kul om man bara råkar vika av på en loppis och så visar det sig vara världens ställe med massor med fynd och man får sig liksom en ”high” för att man känner att man  gjort världens fynd – precis så skall en loppis vara, när den är som bäst. Vare sig man kommer hem med bakluckan full med grejer eller inte.

giraff

Den här giraffen dök upp under ett loppisbesök. Det är en sån där giraff som typ ”alla” släpade med sig på flygplanet från Sydafrika, men inte vi för vi hade händerna fulla med bebisar och inte plats för giraffer i carry on-bagaget. I stället råkade vi ha tur nu flera år senare och hitta den här stackars giraffen som nån inte alls uppskattade på en loppis, och slapp helt allt det där kånkandet av giraffer från Afrika-grejen. Handgjord från Zimbabwe är den, en souvenir som nån hade tröttnat på till vår fördel.

fina kinesiska koppar av Lena

I matsalsfönstret står en överraskningspresent – fyra söta små kinesiska koppar som Lena skickade åt mej! Dom låg på en loppis och bara skrek ”Ninette” – jajamen, det gjorde dom! Tusen tack Lena, jag blev så glad så du anar inte!

matsalsstilleben

 

Jag gillar verkligen vår inredning som är en mix av ärvt, loppis och Ikea precis sådär som många andras hem i inredningstidningarna, så mycket så att man kan tala om det som en trend, men det skiter jag i för om det är nåt vårt hem är så är det just personligt och byggt av våra egna minnen och preferenser. Sen må det råka vara mode för tillfället med personliga hem, men att ett sånt fenomen är mode – vad kan vara bättre än det? Då får vi ju alla möjlighet att hela tiden besöka unika hem som motsvarar deras ägare, som tar tillvara på det förgånga och är sparsamma och som genom det tänker på framtiden. Hem som är till för att ta kontakt med andra mänskor, inte stänga ut.