I tisdags var jag för första gången någonsin och besökte Kiasma, muséet för nutidskonst i Helsingfors. Det var jätteroligt att få gå själv på museum, och speciellt på just ett nutidsmuseum – modern konst behöver upplevas och kännas, och det är lite svårt ibland när man har ungar som drar i en och springer iväg till nästa rum… Men jag älskar ändå alltid att gå på museum! När vi bodde i Köpenhamn hade jag årskort till Glyptoteket, men var i början lika många gånger till Statens Museum for Kunst, som också har en modern avdelning som var min favorit. Sen dess har det varit klent på museumsfronten, och jag slogs av hur annorlunda det är att gå och verkligen uppleva ett konstverk när man är själv. 
Muséet hade två tillfälliga utställningar, en med triggervarning som jag gick snabbt igenom. Den andra stora utställningen var den palestinska konstnären Mona Hatoums utställning. Spännande politiska verk, och också en hel del sånt som jag tänkte ”det där skulle man kunna göra själv” eller ”mina ungar gör finare konst än det där!”. Men så älskar jag också mina barns konstverk! Det stämmer ju att barn kan göra stor konst – de är totalt ohämmade av perspektiv och färger och alla sorters normer, och det är nästan synd att se dem växa upp och formas av samhället och göra mer restriktiv konst. 
Det var jätteskönt att ströva omkring själv och stanna när jag kände för det och gå förbi när det kändes rätt.
Själva byggnaden är som ett konstverk i sig. Ljusinstallationer gör att rummen upplevdes helt olika från minut till minut.
Rosentatueringar på svinhud. 
Den här tavlan hade något magiskt över sig. I samma rum fanns en doftutställning med tiotals krukor med olika dofter i. Jag trodde de skulle lukta för kraftigt för mig (som är känslig för dofter), men det gjorde de inte – det var en spännande upplevelse!
En del verk upplevs bäst när man själv är i rummet och går runt dem.
Det kändes befriande att ha tid och utrymme att fundera över sådant som subjekt och objekt. Att bli en del av installationerna, precis som det är meningen. Man hinner liksom inte med sånt om man skall ränna efter en livlig tvååring! 
Världskarta gjord av glaspärlor. Hela världen står i gungning och är skör.
En lampa som höjdes och sänktes mellan burar, så man fick en känsla av att hela tiden vara instängd i något, i skuggorna.
Hot spots – alla länder står i brand i dessa tider.
Vackert välvt tak i den stora hallen på översta våningen.
Mona Hatoums spegel – någonting att reflektera över.
Kiasma är en fantastiskt vacker byggnad och kändes som ett perfekt lokal för nutidskonst. Det är definitivt ett museum som jag gärna besöker fler gånger!
Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook
Pingback:På besök i den andra huvudstaden