Selfieprojektet – vecka 9. Feelings, nothing more than feelings…!

Gah, vad trött jag kan bli på att se på mitt ansikte ibland!

Kan jag inte bara låta bli att fota mej, hördu jag med kameran, jag liksom orkar inte att jag tittar på mej själv just nu!

Min första tanke var att jag är fed up med att se på mej själv bara för att det liksom blev för mycket fokus på mitt utseende, för mycket fokus på mej och det kändes fel på nåt sätt. Sen kollade jag igenom bilderna från veckan, och det är ju inte alls därför jag är trött på det just nu. Det är så mycket annat i livet just nu, sjuka barn och stress och sånt, och det är det som går ut över det här. Det är det som jag inte vill möta.

Jag vill inte möta mina jobbiga känslor helt enkelt. Och då blir det ju svårt när man har bestämt sig för att ta ärliga porträtt på sig själv varje dag!

Så där ser du, jag får insikter av det här projektet hela tiden. Vare sig jag märker det eller inte, och till och med dom där dagarna som är tröga, som jag inte känner att det är nån poäng med att ta en bild på mej själv – till och med dom dagarna ger nåt. Dom gör mej knappast till nån bra fotograf (veckans bilder är inga mästerverk direkt!), men dom får mej att konfrontera mej själv på ett sätt som är bra!

Den här veckan kollade jag också på bilder av Kirsty Mitchell. Hon gjorde en hel serie självporträtt som heter Nocturne, och här kan vi verkligen snacka om att bemöta sig själv när man är som mest sårbar, som mest utsatt och som totalt genuint ärlig. Hennes porträtt togs när hennes mamma dog och hon tycker själv att dom säger mer än ord hur hon kände det just nu (plus att hon skriver att hon hade problem med sin kroppsuppfattning – vilket jag minsann kan känna igen mej i, det här att man inte riktigt har koll på hur man ser ut och accepterar det). Fantastiska konstnärliga porträtt, som trots att dom är så tillrättalagda och fixade är fulla med ärlighet! Ärlighet kan se ut på många olika sätt har jag kommit fram till. Det kan vara frågan om nåt som är rakt på sak, eller nåt som talar till vårt undermedvetna genom symboler och färger och former. Båda två är former av ärlighet.

Den här veckan struntade jag verkligen i att försöka göra fina foton och tog nånting bara för att jag inte skulle helt lägga ner mitt projekt. Just då när jag tog bilderna så kändes det onödigt, men nu när jag ser på dom efteråt så ser jag ju som jag skrev tidigare, att dom inte alls var onödiga – dom visade ju bara på den här veckan i mitt liv, på jag hade det just då, och det är värdefullt det också. Och det som är så skönt med att ha bestämt sig för att göra det här i ett års tid – blir en vecka misslyckad så har man alltid en ny vecka som väntar på nya försök!

Dagens utmaning: Hur känns det när du tar en bild på dej själv eller när nån tar en bild på dej och du inte riktigt är på humör att fastna på bild just då? Vad skulle hända om du ändå tog den där bilden eller lät någon ta den där bilden?

Vad försöker vi dölja och vad vill vi visa upp?

#selfieproject

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook