Today I’m reblogging this text from a few years back – today is Finland’s Independence Day, a really important and solemn day in this country. There are still people living who lived through ”the War” (i.e. WWII) and because of that all the generations since have been deeply affected by the war and its consequences.
In these times with a rampant xenophobia I think it is especially important to understand the difference between being a nationalist and being a patriot. Hopefully we will all be more patriotic in the near future!
Idag är det Finlands självständighetsdag, en lite konstig dag för mej personligen eftersom det är en högtidsdag utan några speciella traditioner, men ändå med olika ceremonier i landet. Vi har aldrig gjort nåt särskilt på självständighetsdagen förutom att tända ett par ljus i fönstret på kvällen till minnet av alla som dog i kriget och för att Finland skulle bli självständigt.
Det är en dag fylld med konflikter för mej, för å ena sidan är jag glad över det här fina landet, å andra sidan är jag inte alls stolt över nationalismen som ibland överskuggar själva namnet Finland och flaggan och nationalsången – allt det rasistiska och exkluderande som jag inte alls står, som står för nånting som aldrig har existerat annat än i folks fantasier och önsketankar.
Sen så kom jag över ett citat av den smarte och underhållande Stephen Fry, som exakt satte fingret på vad det var jag kände på den här punkten. Han citerade en fransk politiker, så det här blir ett citat av ett citat:
I think it was Clemenceau, the French Prime Minister of the earlier part of the 20th century, who said he was a patriot but he wasn’t a nationalist. And they said to him, ‘What do you mean by that?’ He said, ‘Well, I think a patriot loves his country but a nationalist hates everybody else’s country.
Dvs en patriot älskar det som gör landet speciellt och fint och bra på alla sätt och har utrymme för andra kulturer och länder och kan uppskatta dom också på samma sätt som man uppskattar sitt eget land. En nationalist är nån som är anti-nånting annat, förklätt i patriotiska termer ibland. Man påstår sig vara för sin kultur, men det sker på bekostnad av andra kulturer och religioner och sånt som är annorlunda.
Patriotism är positivt och bygger upp en vi-känsla, en gemensamhet och en stolthet, nationalism är nånting destruktivt förklätt i stolthet. Patriotism är att vara glad över den man är, vara nöjd över att man är just den man är. Nationalism är att vara rädd att man skall förändras om andra mänskor får vara dom som dom är. Att inte våga öppna ögonen av rädsla för att man då inte skall klara av att hålla fast vid sina egna värderingar.
En dag som denna är jag stolt över att vara patriot! En patriot som när jag var liten gladeligen valde friskt bland nöt- och godisblandningen i min mammas skålar och bara åt upp godisen! Precis som jag tänker göra idag, bara känna stolthet för allt det fina som finns här uppe i norden och låtsas att dom tråkiga nötterna inte alls finns med i skålen.
P.S. Skrivet år 2013 när jag först bloggade detta: Det blev en lite annorlunda början på självständighetsdagen idag med nyheten om Nelson Mandelas bortgång. Det är en person som betytt mycket för så många personer världen över, inklusive vår familj som inte skulle se ut som den gör om det inte vore för honom. En person som klarade av att kompromissa även med dom hemskaste av motståndare, en patriot som kunde samarbeta med nationalister – något jag verkligen beundrar!
Ja, idag tycker jag faktiskt är en dag då man kan glädja sig över vårt vackra, trygga, goda land utan förbehåll. Idag är vi bara stolta, glada och tacksamma! Om vi idag måste ha dubbla känslor pga. skitrasism och dålig nationalism så känns det för mig lite som att ”det dåliga” vinner. Och det vill jag inte. Så grattis Finland!