Om min fabulösa karriär

Oj, vad det är kul med alla frågor jag har fått! och jag som trodde att jag skulle vara enda som ställde frågor – hade redan planerat att fråga sådär nästan helt apropå ingenting att ”varför ser du så glad ut på den där bilden?” och svaret: för då hade jag cyklat 13,6 km till en badstrand med cykeln full med ungar och packning (vägde ca 150 kg) och jag klarade det! sen gällde det att cykla hem också, och jag vill lova att jag var slut den kvällen! men nöjd och stolt över den bedriften.

Anyways, tusen tack ni som frågat, det är så kul att få sån här kontakt till folk och lite veta vad det är ni undrar över och jag skall göra mitt bästa att besvara frågorna så gott jag bara kan (och det är fortfarande fritt fram att ställa fler frågor, så fråga på du bara om det är nåt du undrar över!)

Hönapöna skrev såhär:

jag är lite nyfiken på vad du jobbade med, innan du stannade hemma och tog hand om barn. Kankse har du skrivit det förr, men isåfall har jag glömt. Minnet är kort!

Tror inte jag har skrivit om det (och jag är säker på att mitt minne är kortare än ditt btw!), och det korta svaret är att innan jag blev hemmamamma jobbade jag som lärare.

Det långa svaret är att först när jag blev klar med min utbildning så sökte jag jobb som psykolog, men eftersom vi då bodde i en universitetsstad i Finland där det fanns massor med nyutexaminerade psykologer så var det svårt för mej som är dålig på finska att få nåt jobb. Ett ställe sade redan i telefonen när jag ringde att det inte lönade sig för mej att komma in på intervju, det hörde hon redan på min stapplande finska. Så jag tog och fortsatte med att vikariera som högstadie- och gymnasielärare precis som jag gjort under hela studietiden sen jag var 19. Jag hade min lärarexamen på sidan om psykologexamen, så jag hade bra förutsättningar för att få lärarjobb. I frustration över att ändå inte hitta nåt jobb så startade jag mitt eget projekt. Jag ”tiggde” ihop pengar från en fond och åkte runt i skolor och höll sexualundervisning och så drog jag en kurs på en högskola. Det såg ut som om jag skulle fortsätta med just sexualundervisning och kurser och det var jag helt med på för jag älskar att undervisa. Maken var precis utexaminerad han också och sökte jobb och fick veta att han fick jobbet, så vi såg fram emot ett lugnt Svenssonliv i ett litet hus i Pargas med 1,7 barn ungefär, och sen samma dag som han skulle skriva på anställningskontraktet så fick firman anställningsstopp. Jahapp, vad skulle vi sen göra? Av en händelse så började vi kolla efter jobb ”utomlands”, eller det kändes inte som så värst utomlands eftersom vi främst kollade på jobb i Sverige. Vi kom överens att den som först hittade ett jobb, dit for vi. En dag fick maken jobb i Köpenhamn och dit for vi sen.

Jag shoppade lägenhet, renoverade och bekantade mej med staden och fick sen tråkigt och tänkte att nu tar jag och fixar ett jobb åt mej, vad som helst. Jag var till arbetsförmedlingen och killen där bara skrattade och sade att nåt psykologjobb finns inte i stan, bara ute på landet, men jag kunde jobba som lärare – strunt samma om jag kunde danska eller inte. Jag kände inte att jag var tillräckligt kapabel att jobba som lärare på ett språk som jag då inte kunde, det skulle verkligen inte ha varit rättvist för eleverna heller! Så jag funderade ett tag och tänkte att äh, jag kan väl bli butikskassa eller nåt. Några dar efter det beslutet fick jag reda på att jag var gravid. Det satte en lång paus i min karriär minsann. När ungen var runt två år gammal fick jag nog av att vara hemma och började studera igen (vi hade inte vedeldat hus o trädgård då – har man det är det svårt att ha det tråkigt!).

Den här gången läste jag ekonomi och tänkte mej bli en business psychologist. Jag hade vid det här laget kommit fram till att för mej personligen skulle det inte funka att jobba som en vanlig drönarpsykolog som lyssnade på andra mänskors problem dagarna i ända och sen kom hem till familjen och fortsatte lösa problem. Min nya plan var att få ett högstatus arbete och kanske komma ut i världen och resa på köpet, få lite internationell erfarenhet kanske och tanken att jobba på en firma och antingen välja ut rätt person till rätt position eller bidra till Corporate Social Responsibility-policyn kändes jättespännande. Nå, sen fick vi barn nr 2 snabbare än nån hade trott. Studierna blev lagda på is och under tiden som jag var hemma med  ungen blev jag kontaktad av en tjej i Frankrike som ville starta en bröllopsfixarbusiness. Mitt drömjobb tänkte jag! Jag älskar att ordna fester och hålla reda på detaljer och organisera, och nu skulle jag och hon ragga kunder i Köpenhamn och Stockholm och flyga dom ut till Italien , för just nu fanns det massor av pengar och folk som ville spendera pengar på sina bröllop och nästan noll internationella bröllopsfixare i Norden. Jobbet skulle gå att kombinera med att vara hemma med vår yngsta (vår äldsta stortrivdes i dagiset, så vi hade inte en tanke på att ta honom bort från dagiset), speciellt som makens firma var rätt så flexibel med hans arbetstider.  Vi funderade över namnet på firman och om vi skulle registrera oss på hösten eller vänta till årsskiftet.

Precis då när vi var igång med att genomföra planerna fick vi samtal om att vi hade fått en unge till! Dit for bröllopsfixarplanerna och  tur var väl det,  för sen kraschade världsekonomin och det där med bröllopsfixeri hörde definitivt inte till en lågkonjunktur. Vid det laget orkade jag inte tänka på nån karriär eller nåt, och på grund av att våra småttor var så nära varandra i ålder så kunde jag bli anställd av Köpenhamns kommune för att ta hand om dom, men efter att vi flyttat till Finland och kommit igång med renoveringen så fick jag en chans till ett pyttelitet deltidsjobb i en skola (2 h per vecka). Det kändes jättespännande, men slutade nästan så katastrofalt som ett jobb kan sluta  (typ ”my lawyer will call yours” från min sida). Jag kom snabbt fram till att det där var nog lågvattenpunkten för min karriär så nu kunde min karriär bara gå uppåt!  En bra erfarenhet att ha med andra ord. Sen dess har jag enbart satsat på att vara hemma med barnen och för varje dag är vi mer och mer tacksamma över att vi har den här möjligheten, även om det är knappt om pengar ibland. Slumpen eller ödet eller vad det nu är har styrt min karriär, och som jag försäkrat min man många gånger – du vet ju att jag får fnatt förr eller senare när jag är hemma och så bara måste jag göra nånting, och senast det hände så startade jag den här bloggen! som känns som mitt drömjobb även om den  inte betalar nåt – det är tungt och hårt och ibland ensamt att vara hemma med barn, och allt som kan göra det mindre tungt och hårt och ensamt hjälper, och att ha den här bloggen är definitivt en sån grej!

Jag är, totalt opolitiskt korrekt, jätteglad över att jag inte har det som räknas som jobb och i stället får leva mitt drömliv! Med familj, och trädgård och husrenovering och pyssel och kära bloggen! Alla mina erfarenheter har gjort mej precis rätt kvalificerad för jobbet som hemmamamma känner jag. En lejonmamma som ryter till när nån är dum med mina ungar vid behov, en som organiserar och fixar och har nån slags överblick trots dåligt minne pga sömnbrist, en som försöker avstyra gräl på kreativa sätt så gott det går, en som tar sig tid för sig själv när möjlighet finns för det och försöker förverkliga sig själv genom konst och pyssel och trädgård och ja, allt i vårt hem.

På mitt jobb får man besök av roliga personer ibland!

Ibland har vi tur och hinner pyssla nåt tillsammans också. Går det att äta är det ett bonus!

Ibland är det idyll, ibland totalt tvärtom, men det händer alltid nåt och blir aldrig tråkigt! Sen jag blev hemmamamma har jag inte haft tråkigt en enda sekund, och livet är definitivt mer spännande och utmanande när man lever i ett halvkaos hela tiden.