Tänk vad glad och rörd man kan bli av ett helt anonymt brev! Titta vilken fin text jag fick nyss :
Jag känner inte dig men jag måste bara berätta om hur mycket jag tycker om dig. Du verkar vara en så himla fin, ödmjuk och fantastisk person. En sådan som man önskar att man kände, att man hade som vän och som man delade alla möjliga hemligheter med. Jag vill bara att du ska veta att du är omtyckt och uppskattad. Tack för att jag får känna dig på håll!
Tack kära du anonyma! du anar inte hur glad jag blev över ditt mail, som kom precis när jag satt och råkade tycka lite synd om mej – jo, sånt händer här hos mej också ibland!
Det här med nätkärlek, det är grejer det! Vill du också skicka lite nätkärlek så kan du klicka in hit och skicka nåt fint anonymt över nätet. Det tänker jag också göra, man kan verkligen göra en person man inte känner så himla glad på det här sättet!
Nå, så sött 🙂 Sånt blir man så glad av
Bra idé det där! Men jag hade tyckt att det hade varit trevligt att kunna skriva ett eget brev. Men det kan man ju såklart också göra fast inte där 🙂 Och hur fint hade det inte varit att ha fått ett riktigt brev i postlådan? 🙂
Vilken fin överraskning. Det värmer verkligen att få höra positiva saker om sig själv både av dom egna och av andra. Även såna man int känner personligen. Men dig känner jag ju..och kan säga av det lilla vi har träffats och av allt det du gör och skriver om…tycker jag att hon har rätt..din anonyma vän. Kramar.
Fiiinfiiiiiint till en fiiiiinis!
Åh så fint! Och så sant! Din anonyma gillare kan verkligen formulera sig träffande! Kram till er båda och till alla vänliga webbsjälar
Vad härligt med lite positiv uppskattning. Väl värd dessutom! Liza