Vår TV-hörna (som inte alls är där som jag hade planerat)

 

039

En del mänskor har TV:n i sitt vardagsrum, om dom äger en TV eller har ett vardagsrum alltså. Vi har vår TV i sovrummet. Det har liksom bara blivit så, och det funkar verkligen jättebra även om man inte skulle tro det!

Jag hade nån sån där idé nån gång för miljoner år sen att en TV ska man inte ha i sovrummet, för sovrummet ska vara fredat från sånt. Så när vi renoverade huset drog vi kablar och satte TV-uttag i både vardagsrummet och i övre hallen för det var där eventuella apparater skulle användas trodde vi. Under tiden som vi planerade hus hade vi redan vant oss vid att se på TV tillsammans efter att ungarna har somnat, så vi drog för säkerhets skull en kabel till sovrummet också, för när det kom till kritan så var det nog bekvämare att ligga ner i sängen och se på TV när man var trött än att sitta i soffan i det kalla vardagsrummet och sen pallra sig upp när man hade somnat mitt i en film.

Så det blev en Tv i sovrummet, först en tjock-TV, sen en tunnare när en av oss fyllde 40. Sen blev det aldrig att skaffa nån mer TV än den här – i köket klarar vi oss bra med min dator (jag ser på serier och filmer när jag diskar och virkar), och mer än så behöver vi inte skärmar. När barnen ser på TV ligger dom och sitter på golvet i vårt sovrum, för TV:n är fäst på en sån där vridbar arm, så man kan vända den åt vilket håll man vill, och på kvällarna när ungarna har somnat ser jag och maken på TV här i sovrummet där vi kan dra ner mörkläggningsgardinerna och ha det nästan som en biosalong. Bara bättre än en biosalong, för här gör det inte nåt att jag alltid somnar efter 10 minuter och är mycket bekvämare när man gör det!

Min dröm är att mitt pysselrum i nedre våningen skall bli klart nåt tag, så att pysselrummet i övre våningen kan omvandlas till barnens TV- och datorrum. Där kan dom sen sitta och göra läxor och kolla på TV (efter att rummen är städade och man gjort läxorna, och varit ut och rört på sig/gjort sina övningar). Eller så är planen i alla fall – det kan hända att dom fortfarande hänger här på mammas och pappas sovrumsgolv! Det har ju hittills i alla fall inte alls gått som jag har tänkt mej när det gäller sånt här, och ungarna får hela tiden fler och fler åsikter om allt möjligt.

Man kan nu tycka vad man vill om att ha en TV i sovrummet, men det som är så bra med att ha den nån annanstans än i matsalen eller vardagsrummet är att dom två rummen sen blir enbart för umgänge. När vi är i matsalen och äter så pratar vi med varandra. När vi är i vardagsrummet så spelar vi spel eller spelar på piano eller gitarr, eller bygger med klossar och lego eller läser en bok. Rummen funkar mycket bättre som rum för samvaro, pga att vi inte har en dumburk som hela tiden står på och stjäl uppmärksamhet. Vill man se på TV så kräver det lite engagemang och nån slags aktivitet, för man måste gå ända upp till övre våningen och be mamma och pappa om lov att se på TV så att man får igång Netflix. Funkar bra än så länge när största delen av våra barn är för små för att luska ut hur man får på Netflix (vi har slutat se på vanlig TV, ser bara på internetTV nuförtiden). Det funkar till och med på mej, för jag gillar inte att ligga i sängen och se på TV eftersom jag inte kan handarbeta eller pyssla samtidigt, så jag ser väldigt sällan på TV i sovrummet av den anledningen.

Så, så är det med vårt sovrum som blev vårt TV-rum och varför det trots allt funkar bra för oss. Ibland blir det inte alls som man planerat. Ibland blir det bättre.

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

One Reply to “Vår TV-hörna (som inte alls är där som jag hade planerat)”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *