När jag var liten fick jag vara med. Jag fick bära ved, jag fick plocka blåbär, jag fick tvätta potatis, jag fick duka bordet, jag fick måla utemöbler, jag fick rensa ogräs.
Jag fick vara med och jag fick känna att jag gjorde nånting meningsfullt, att jag behövdes.
När man är med och grejar och gör vuxensaker – det är då man lär sig hur det är att vara vuxen, hur det är att göra nånting som är viktigt. Om man sen kanske inte riktigt orkar måla en hel dörr eller ett helt staket så gör det inte så mycket – huvudsaken är att man har varit med och hjälpt till och kan känna sig stolt och nöjd efteråt. Att man är en som gjort nånting meningsfullt som dom vuxna uppskattar.
Jag klär mina barn i våra gamla avlagda T-shirts, ett par avklippta ärmar på huvudena och så varsin pensel och varsin målarpyts och så iväg ut och måla både dörr och staket. Och det spills och det blir målfärg lite här och där, men vi har jättejätteroligt tillsammans och framför allt så får dom känna att dom är viktiga och att dom kan och att dom också är med och hjälper till. Precis som jag gjorde när jag var liten! Det är lycka det – att känna att man behövs.
Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook
vilka underbara bilder… härligt det där med att få vara med. Vi försöker också involvera barnen i våra projekt, nu senast har de flyttat på massor av jord när vi kom på att vi skulle gräva lite i trädgården. Kul att jobba ihop!
Vilket fint inlägg i all sin enkelhet! Att låta barnen få vara med är ju en självklar sak, men märker att jag alltför ofta föser undan barnen för att jag gör det snabbast själv. Fick mej en tankeställare, måste sluta vara så effektiv hela tiden och mer ta vara på stunden.