Träffa jultomten

Så var det dags för öppning av julgatan i vår lilla stad.

Jag hade tänkt undvika det, det brukar vara en massa folk och lång kö till jultomten, och inte mysigt alls tycker jag. Jag var ute och grejade med barnen på gården när dom plötsligt hörde julmusik och så började kampanj hälsa på jultomten 🙂 (vi bor rätt centralt i vår lilla stad, så det hördes till vår gård när dom öppnade julgatan med lite trumpetmusik)

Det gick rätt så bra att köa till jultomten och han var jättesnäll och pratade svenska. Barnen som annars är rätt snacksaliga, blev plötsligt alldeles blyga och fick inte ur sig nånting annat än vad dom önskade sig. Den äldsta önskade Lego & Kalle Anka (dom får vara begagnade), den mellersta ville ha en skateboard (undrar om hon ens vet vad en sån är) och den yngsta ville ha en iPod, en riktig telefon och en dator.

Lite varierande realistiska önskningar, anser jag!

Vi kom fram till att det nog ändå är säkrast att skriva ett brev och skicka till jultomen som vi brukar vid första advent, för han kommer nog knappast ihåg alla önskningarna. Barnen brukar få skriva ett brev som vi sen postar under mattan i vardagsrummet och så plötsligt har nån småtomte varit framme och hämtat brevet. Ren magi!

(jag har sparat några av breven, dom är så härliga!)

Sen gick vi en väldigt kort promenad och såg på julgatan. Det gick snabbt. Lika snabbt som det gick att äta upp karamellerna som jultomten gav.

Jag hade tänkt kolla lite i skyltfönstren, men det gick inte så bra. Resten av gänget hade andra åsikter om just den aktiviteten.

Hann se att dom hade fina julgranar i en butik.

Och fina tomtekuddar i Gullkrona.

Det var så det. Bor man i en småstad så går det rätt fort att se hela julgatan, men barnen var nöjda ändå – dom fick ju ändå träffa en äkta kändis, som dessutom lovade att hälsa på hos dom ifall dom är snälla!