Skrapa skrapa skrapa. Sen tvätta tvätta tvätta. Sen måla måla måla.
Sen tepaus och äta lite chokladmuffins!
Vi försöker återge huset något av dess ursprungliga färg. Vi skrapade fram färglagren under och fram kom en vit nyans. Färglagren har säkert blekts med åren, så vi kunde inte vara säkra på om huset varit vitt eller brutet vitt, men på ett gammalt svartvitt foto kunde man se att det funnits nån slags pigment i väggfärgen. Så i stället för vitt målar vi med en bruten färg, grågrönt, som säkert bleknar och blir ljusare med åren den också.
Nån gång för en 80-90 år sedan fixade man om på huset och bytte ut brädfodringen och målade allt gräddvitt (tror vi) med vita knutar. Fönsterbågarna var olivgröna. Sen kom femtiotalet och huset blev målat i en gräll turkosgrön nyans. Nog för att jag gillar turkost, men det var nog en lite väl skarp nyans på ett så här stort hus. Sen på 70-80talet fick huset ny färg igen: gulockra. En färg som jag egentligen gillar, men som passar bättre på uthus och mindre utsirade hus än på vårt jugendinspirerade tanthus.
Vårt hus är k-märkt, så vi måste ha särskilt tillstånd för att få byta färg på huset. Det var inget problem, eftersom vi gjort rätt så grundlig research och kunde påvisa vilka färger huset har haft. Folk har frågat om det är jobbigt att måla ett så stort hus, men jag tycker inte det – jag njuter att få måla det, få det att äntligen se ut som det skall se ut! Det känns som värsta vårrengöringen typ.
Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook