Våra tomtenissar – en brokig skara

Det var en gång för länge sen som jag tyckte det var fånigt och onödvändigt med brunhyade tomtar, för ”alla” visste ju att tomten var ljushyad. Varför hålla på och fåna sig om sånt liksom, såna där helt onödiga grejor?

Sen fick jag själv brunhyade barn och en hel del förändrades i min världsbild. Det var plötsligt inte nåt onödigt, nåt marginellt, utan nånting väldigt nödvändigt och viktigt.

Jag kunde plötsligt se hur viktigt det var att ha sin egen hudfärg representerad. Att se att man inte enbart är den där som sticker ut, utan det finns andra som också är mörkhyade – världen är i själva verket full av dom, det är bara här som vi bor som dom flesta är ljushyade.

Det är viktigt att få växa upp och se sin hudfärg representeras i böcker, leksaker och också julpynt. Vem säger att jultomten och alla nissarna måste vara ljushyade? Spoiler alert: jultomten är en påhittad figur!

Varje år när barnen var små så undvek jag att plocka fram några nissar som helst. Det kändes jobbigt att plötsligt översvämma vår lilla lägenhet med en massa ljushyade små figurer, speciellt som vår familj inte såg ut så. Det är definitivt inte mainstream här som vi bor med brunhyade tomtar, så för att åtgärda det tog jag och målade några av våra!

En del av dom här nissarna har hängt med sen jag var liten. Några bodde hos mina föräldrar, några hos min mormor, några hos nån helt främmande person som sen överlämnade dom till ett loppis. Ifjol fick en del av gänget sig en uppdatering och numera är det här gänget ett internationellt gäng som passar perfekt hemma hos oss!

P.S. Jag tog bilder på hur jag gjorde när jag målade tomtarna, för det var inte det lättaste att få loss deras tomteluvor och skägg alla gånger (jag använde mej av en pincett), men dom bilderna har av nån anledning försvunnit från min dator! Hursomhelst, jag målade med akrylfärger och en pytteliten pensel, men resten av tomtarna som skall bli bruna kommer jag att måla med poscatuscher som ger mycket mer kontroll över hur man jobbar. Jag har lite problem ibland med händer som skakar, och då går det definitivt lättare med en tusch än med en pensel!

P.P.S. Det är ungarna som har radat nissarna i fönstret! Dom två längst till vänster (bilden överst) har nån slags krig mot dom andra à la Kalle Anka

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook