Röda rosor och romantik

(Nu tänker jag börja med att ljuga lite grann!)

Åh, titta vilka fina rosor som min man gav åt mej på Alla Hjärtans Dag – han bara dök upp och överraskade mej med en stor bukett 20 rosor och sade ”Jag älskar dej!” och såg mej djupt i ögonen och pratade om den dagen för 19 år sen när han först såg mej…! Är det inte romantisk? åh! *fladder fladder med ögonfransarna*

Ja det där var ju ljugversionen det! Jag skulle inte ha nåt emot om det var den där versionen som hörde till dom här bilderna som jag visar idag, men jag känner att det på nåt sätt blir ljug om jag bara slänger upp fina bilder på mina fina rosor – det är ju nästan som om röda rosor på Alla Hjärtans Dag kommer med en dold berättelse om att en person har fått dom av sin partner. Det skulle bara vara ljug i mitt fall!

Grejen är den att vi sällan är sådär romantiska, och min man är nästan den mest oromantiska man man kan hitta (raka motsatsen till min far som kan det där med romantik han! Jag går från en ytterlighet till en annan). Vid det här laget har jag liksom vant mej vid det, och vill jag ha nån romantik så får jag stå för den själv! Eller så skiter vi fullständigt i romantik och köper blommor tillsammans bara för att det är fint med blommor och liksom piggar upp! Man blir ju glad av rosor ändå, även om man själv har beställt dom från butiken med förmaningen ”Nu får du ”överraska” mej med lite rosor – glöm inte bort att överraskningen sen skall vara att du faktiskt kom ihåg att köpa rosorna! Inte att du överraskar mej med att glömma köpa rosorna även om dom står på listan!”.

Det ironiska är att av oss två är det kära maken som är totalt crazy about romantiska komedier, så man skulle ju tycka att han sen också skulle fatta att överraska ibland med lite blommor eller choklad helt frivilligt bara för att han har blivit så indoktrinerad! Det blir man tydligen inte så lätt av romantiska komedier (och inte går jag runt och säljer knark heller eller skjuter ihjäl knarklangare efter att ha sett på The Wire, så kanske det är lika bra att det inte går att hjärntvätta folk så lätt!). Inte ens fast ens fru påstår att hon vill ha lite överraskningar ibland i form av choklad eller blommor! (fast kanske jag inte är så romantisk själv heller, för jag står inte ut med en del romantiska komedier ibland, eller såna där smöriga filmer där det är meningen att man skall gråta i slutet – jag blir galen av sånt! Ge mej lite Star Trek eller Thor eller Breaking Bad i stället, så jag får väl lite skylla mej själv)

Här kommer poängen: jag tycker att romantik är lite överskattad ibland. Det är kul med en liten mängd romantik ibland, men själva den där idén att ens liv blir bättre om det är som en romantisk komedi, eller som en romantisk dröm – det tror jag är lika mycket ljug som vilken som helst porrfilm. Det är inte en representation av verkligheten utan nån slags förvrängd fantasidröm (vilket filmen Don Jon till en stor del handlar om). Själv växte jag upp med idén om romantisk kärlek som det som man skulle eftersträva, för det var ju det man lärde sig i alla filmer på TV och i alla damtidningar och Starlettar. Jag insåg efter ett par pojkvänner att det där var kanske inte det mest smarta om man faktiskt också ville vara en lycklig och hel människa och få vara sig själv. Så när jag träffade min man och blev kär i honom och han ville att vi ”skulle sällskapa” typ, så sa jag inte jippi, jag har träffat den rätta! utan jag sa att jag ska fundera på saken och sen funderade jag på saken ett tag.

Det viktigaste är att ha en bra grund att stå på, att kunna prata med varandra och att ha samma värderingar – sen är det där med romantik mer som strösseln på tårtan, en extra krydda. Att ha rosor på väggarna är en viktiare symbol för mej än att få färska rosor varje vecka. Att ha en man som låter mej greja med vad jag vill och göra mina rosentapeter eller vad det nu är jag vill hålla på med – det betyder mer för mej än romantiska gester (fast jag har inget emot överraskningspresenter som innebär mer mörk choklad i mitt liv!).

Mina rosor – dom som jag själv beställde – dom vill jag ha för att det är så kul ibland med lite färska blommor och lite färg såhär mitt i vintern! Jag blir glad av att se på dom, jag blir glad av det röda mot allt det vita och gråa just nu, och jag blir glad när jag ser barnen som tycker det är kul att deras mamma har fått röda rosor, oberoende om hon beställde dom själv och ungen som gör röda och vita vänskapshjärtan på löpande band och ungen som ritar sin familj hela tiden inklusive hamstern och ungen som ritar hjärtan med pilar i och ger dom åt mamman och pappan. Det är ju minsann romantik det också, fast på ett annat sätt!

och sen blev mina rosor plötsligt lite romantiska ändå, fast jag inte hade tänkt det så, för det är ju nåt lite romantiskt över röda rosor, det bara liksom är det!

P.S. bilderna är direkt ur kameran – rosorna är faktiskt såhär otroligt röda! En verklig energikick!