Så var det äntligen dags för den dag som ungarna väntat på hela december – julafton!
Vi började dagen med lite risgrynsgröt och mandelgåva (”Får man en mandel om man hittar nöten?” sa en av ungarna när vi pratade om mandelgåva)
Allt var städat och fridfullt i huset – sällsynt hemma hos oss!
Ungarna fick öppna varsitt paket med bok och sen ge några små paket åt varandra och det höll dom sysselsatta några timmar
Så var det dags att börja greja julmiddag
Maken fick fixa mat hemma ostört och jag drog till kyrkan med ungarna
Det regnade, men det var ändå fullt med folk som tände ljus på gravarna
Hemma väntade det dukade bordet på att gästerna skulle komma
Förrätten var jättegod! Små pytte”smörgåsar” som min pappa hade gjort och pytteliten potatissallad
Man fick välja vilken förrätt man själv ville ha, alla prydda med små tomtar
Löparen på bordet är förresten lite schweschwetyg som jag köpte i Pretoria när vi hämtade lillebror
tomtefamiljerna på bordet är trätomtar som har hängt med sen jag var liten
Vi skålade och åt gott och länge, lite väl länge tyckte ungarna som började bli otåliga och undrade när tomten skulle komma
Men först skulle det ätas kalkon. Maken kan minsann det där med kalkon! Den smakade jättegott av all fyllning och kryddor och örter.
Granen stod och glimmade i vardagsrummet med några julklappar under
Några nissar hade flyttat in i silveruppsättningen
ett par stycken stod under granen. Dom här har också hängt med sen jag var liten och en del av dom till och med längre.
Efter klappöppningen var det dags för lite efterrätt. Jag hade gjort maränger utifrån det här inlägget hos Raspberri Cupcakes
Jag gjorde i själva verket hela Christmas Mess-receptet, och serverade i mammas konjaksglas
Det var verkligen en jättegod efterrätt! Kan rekommendera den åt nån som inte vill förbereda alltför mycket och ändå vill ha nåt juligt. Det enda knepiga är att spritsa maränggranar om man inte är van, men det går lika bra med köpta maränger i så fall. Vi hade på lite spunnet socker till sist, men det behövdes inte, var bara lite extra kul att testa nu när vi har en spunnet socker-maskin.
Till efterrättet hade vi champagne, nånting som vi har bestämt är vår jultradition.
Jag hade förresten vikt en massa guldgranar till julbordet
Dom vek jag på samma sätt som i det här inlägget. Det var lite knepigare att vika i metallpapper än i vanligt papper, men det gick.
Det här ljuset fick jag ärva efter min mormor. Det blev supermysigt på julbordet med det!
Ovanför dörröppningen till matsalen hängde en mistel (tack Erica för att du skaffade den!)
Sen var middagen slut och kvar blev vi med resterna efter julmiddagen och ungar som lekte med sina nya julklappar
Det var en blåsig och regnig julafton, men det blev jul ändå!
Till sist var alla i sängs och en viss mamma gick ut i mörkret för att göra spår efter renarna, inklusive glitter… Hade nån sagt åt mej för tio år sen att jag skulle hålla på med sånt här denna jul så hade jag aldrig trott dom!
