Jag ville testa en ny teknik så jag letade fram lite filttyg och lite merinoull och så filtade jag en halsvärmare åt mej. Letade fram en vintage-brosch som matchade ullen och sen fixade jag lite ny frisyr åt mej och knäppte några bilder med makens mobil.
”Mamma, vad har du gjort med håret??” hördes det förtvivlat
”Du ser hemsk ut! Mamma!”
Sen blev det svårt att hålla sig för skratt, så jag bara garvade och garvade och det blev omöjligt att ta några vettiga(re) bilder.
”Du ser ut som Hacke Hackspett!” var makens kommentar
Bara att konstatera – everyone’s a critic! Nåja, jag fick i varje fall en ny halsvärmare och ett rejält gott gapskratt! plus att jag blev nedröstad – jag skall tydligen inte klippa håret kort är konsensus i den här familjen, i varje fall inte med sån här pannlugg!
p.s. japp det är en fejkfrisyr! jag bara svepte upp håret i en knut på huvudet, och så fick jag för mej att se hur jag skulle se ut med pannlugg så jag drog fram håret som hängde ner från knuten i pannan i stället för att pilla in det i knuten. Gjorde ingen större succé hos familjen som sagt, men kul att lite experimentera även om det bara är på bild!
Du skulle ju passa bra i kort hår =)
tänks! 🙂 jag överväger alla vintrar, men ungarna gråter så himla mycket av blotta tanken så hittills har det inte blivit nåt
Tycker oxå att du skulle se tuff ut med kort hår 🙂
tack ska du ha! 🙂
🙂 här är mina vimplar 🙂 http://lottaspace.blogspot.fi/2013/02/bla-rott-pynt-i-barnrummet.html?m=0
nämen vad roligt att du gjorde dom – jättefina blev dom! 🙂
Så det är bara fejk? Jag tycker du var fin! 😀 Såg ut som då du var bebis! Fast jag älskar kort hår skulle jag aldrig våga klippa kort. Det har ju tagit så lång tid att få det långt. Men är det inte alltid så att man längtar efter det som är lite svåruppnåeligt.
Tack ska du ha! 🙂 jag är alltid lite i valet och kvalet, skulle vara så skönt med kort år såhär års (jag får så torr hårbotten om vintern), men sen är jag så lat så jag vet inte om jag skulle orka med att hela tiden fixa frisyr när man har kort hår. Lättare med långt – bara att ha det i knut så är det ur vägen. Japp, det är väl lite så att man alltid längtar efter det svåruppnåeliga, lite grann i alla fall!