Hur vet man att man träffat den rätta?

Jag försökte mig på TV-serien Blank, kopian på SKAM som jag inte riktigt fastnade för, men en sak fastnade i mina tankar – huvudkaraktären ringer upp sin mamma och frågar henne hur man vet om den man är med är den rätta.

”Det vet man inte,” sa mamman. ”Man får bara ta och chansa.”

Det var nånting som skorrade illa med det där för mig. Jag minns hur jag själv var i 20-års åldern och funderade på just detta. Jag gick omkring och pratade med folk om det här, och det var ingen som riktigt hade nåt bra svar.

Men det finns ju ett bra svar på frågan!

Det finns till och med fler svar. Om man t ex utgår från att det finns EN person som är den rätta – ja, då antar jag att man vet när man träffar på sin ”soulmate”. Men om man i stället pragmatiskt utgår från att frågan inte handlar om just den där mytiska enda personen – då blir det ett helt annat svar på frågan.

Om mina barn frågar mig: ”Hur vet jag om jag är med den rätta?” – då kommer jag att svara dom:

”Ni är rätt för varandra om ni tillsammans blir bättre personer, än om ni är ensamma.”

För vad är poängen med att vara i ett parförhållande (i dessa moderna tider med många resurser) om inte för att man tillsammans blir ett bättre team, än man är om man är ensam?

Om den ena blir förbättrad av parförhållandet och den andra inte – då finns det saker att jobba på. Förhållandet kan gå åt båda hållen – man kan vara rätt för varandra, eller så är man fel. Men om båda två blir sämre av att vara tillsammans – ja, då spelar det ingen roll om man är förälskad eller har bra sex eller bra ekonomi eller vad som helst. I så fall är man inte rätt för varandra.

RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

2 kommentarer

  1. Det var sannerligen fina tankar! Jag har aldrig tänkt på saken ur den synvinkeln som du lade fram. När jag tänker vidare från din tankegång kommer vänskap näst. Den bästa vänskapen är den som präglas av att få vara sig själv, ha förtroende m.m., och samtidigt ett gott teamarbete. Detta inlägg gav mig något nytt, tack!

    • Åh, tack så glad jag blev över din kommentar! 🙂 Och du har så rätt – det gäller ju i alla förhållanden, och definitivt också i vänskapsförhållanden!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *