Julen och stress och hej för ett tag…!

Ibland tar man liksom bara slut. Orken liksom försvinner och det finns liksom ingen extra energi kvar. Det är jag just nu, men den här gången är det positivt – den här gången känns det som att nu kan min kropp äntligen slappna av och känna av att den är trött och behöver vila! Och den tar för sig av vilan när den bara kan – jag trackar min sömn med min ouraring, och kan se hur min HRV långsamt blir bättre. Men just nu är jag i en svacka, pga att jag behöver fokusera på min sömn och hälsa (har bl a haft migrän och magkatarr pga sömnbristen) och då tar extra stressmoment som min dator som strular för mycket energi av mig.

Nu sätter jag lapp på luckan för ett tag framöver, och lämnar bloggen med några bilder från julen ifjol. Julbilderna från i år kan jag ta och visa upp nästa år i stället! Det blir en del fotograferat, men min dator har blivit så stenålders pga alla uppdateringar så då känns det bra att ta en paus från redigerandet.

Jag försöker minska på alla onödiga stressmoment, och även om bloggen inte är ett sånt – den ger mig tvärtom extra energi – så är datorns långsamhet definitivt nåt som stressar. Så den får vara ifred ett tag och skämmas i skamvrån! Och jag kommer helt utan några som helst samvetskval snart att byta ut den mot en bättre och nyare kamrat! (den får nog ett nytt bra liv hos sin nya ägare också – den skall bara lite lobotomeras först och fixas upp, sen får den ärvas av en av ungarna)

När det är julafton brukar vi hålla saker och ting enkla – enkla servetter, enkel dukning och enkelt program. Barnen deltar i allt och hjälper till och fixar. När de var små sysselsatte jag dom mest hela dagen med pulkaåkning, lekar och kyrkbesök, medan Niklas var hemma och lagade maten i fred och ro. Nu när de är äldre är de också med och deltar i matlagandet och dekorerandet, och det är så roligt!

Nuförtiden är det inte jag som skriver bordsplaceringen! Det har dottern helt och hållet lagt beslag på. Vi brukar ha den röd-vita duken på julen. Den är gjord av schwe-schwetyg som vi köpte i Sydafrika.

Vi brukar passa på och skåla i champagne på julafton – det om något är rätt dag för champagne tycker jag!

Ndebele-ängeln hänger med varje år.

Finglasen kommer fram nästan bara på julafton – de är alltför sköra att ha framme till vardags. Tips åt mej själv när jag en gång i tiden skulle önska saker till bröllopet: Gå inte enbart enligt snygg design! Tänk liksom lite efter – ”Är det här glaset ett sådant som klarar diskmaskin och som jag inte hela tiden måste stressa över ifall det välter och går sönder?”. (Dvs gör inte det, köp inte de här glasen!)

Julklappsutdelningen brukar vara ett enda roligt kaos! Vi satsar inte precis på snyggt inslagna paket – det kanske blir mer av det när barnen är äldre, men som det är nu är det liksom helt onödigt att ens fundera på sånt. 

Ifjol gjorde jag små svampar till efterrätten – en Bûche de Noël

Vi gjorde också hemlagad Wiendernougat – mums!

Jul-bûchen var täckt med ”björkbark”, dvs vit choklad som jag hade penslat med mörk choklad.

Jag gjorde också snöflingor, och blad som jag täckte med äkta guld.

…och sen glömde jag att fotografera hela härligheten! Men den syns lite grann på bordet här i min hörna på bilden ovan. Vi åt middagen i matsalen och efterrätten här i min hörna som är härligt julmysig såhär års.

Efter jul bytte jag ut den röda löparen mot en vit och lade ut discokulor som nyårspynt.

Simpelt och enkelt och blir effektfullt. Lättare så blir det nästan inte att ordna lite nyårspynt.

Det var fjolårets jul det. Snart är det dags för den här julen, och nya bilder. Men de dyker upp här på bloggen sen när min ork infinner sig igen.

Tills vi ses igen – ha en skön för-jul och jul och whatever! Jag kommer igen, förhoppningsvis med ny dator och bättre sömn och mer energi! Ibland behövs det pausdagar – det har blivit alltför få av dom för mig som mamma till barn med traumabakgrund och jag själv med diverse krämpor och sånt, men nu när jag har data på mina stressnivåer så har jag hittat rätt motivation för mig att kämpa vidare och bli av med sömnbristen. Det är inte det lättaste, men jag ska lyckas!

 

RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *