Rött i min hörna

 

Min hörna ser inte alls ut som jag hade tänkt mig! Den är mycket, mycket mer inspirerande och bättre och fylld med en helt annan färgskala än jag hade trott. Då när vi för länge sedan drömde om att bo i det här huset drömde jag om ett rum med  turkosa väggar, vita detaljer och mycket orange. I stället blev väggarna gröna och detaljerna har liksom blivit röda liksom av sig själv. Det här bordet fick vi ärva och det är precis ett sånt bord som mina föräldrar hade när jag var liten, bara i annan färg (vårt var 70-tals orange!). Mina morföräldrar hade ett precis likadant bord, men träfärgat.

Sen dök den här lampan upp – ännu en röd grej! Den har stått i ett av ungarnas rum, men han tröttnade på den och nu fick den flytta hit ner. Lampan har följt med i släkten och fanns från början på ett apotek har jag för mej.

Den här gungstolen försökte vi sälja för ett tag sen, men fick alltför låga bud. Det kändes liksom fel att göra sig av med ett så fint hantverk för bara en spottstyver, så gungstolen fick hänga med i garaget tills mitt rum blev klart och den hittade sin plats. Gungstolen har  funnits i släkten i över hundra år och är målad i ursprungsfärgen – ett makalöst hantverk tycker jag!

Mitt rum blev inte turkost med orange detaljer, men det blev fint ändå! Mer Karin Larsson än Jonathan Adler, men fint ändå. Och framför allt så är det min hörna, min, bara min! (om vi ignorerar alla andra som befinner sig här dagarna i ända!)

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *