Vi var på Finncon i somras och träffade Maria Turtschaninoff och köpte hennes nyaste bok – ”Breven från Maresi”. Boken kom ut i augusti och det är alltid något speciellt med böcker som man får tag på innan de ens kommer ut i bokhandeln (!). Och signerade! Och kan ge åt en av författarens största fans som present till på köpet!
Nu har jag äntligen haft tid att själv läsa igenom boken och det var en skön och avkopplande läsning. Turtschaninoffs stil i böckerna från hennes fantasyvärld påminner mej om läsupplevelser som jag hade som liten när jag besökte Ursula K. LeGuins övärld, speciellt boken om gravkamrarna i Atuan. Det är nåt med stämningen, den detaljerade worldbuildingen och det ålderdomliga språket som ger en unik fantasyupplevelse. Old school fantasy med en finlandssvensk twist.
I den här boken är Maresi en ung kvinna som beger sig hem efter många år som lärling på en klosterö. Hon tampas med upplevelserna av att vända tillbaka när alla andra har funnits på samma ställe i många år – en upplevelse som jag kände igen mej i. Hon lever naturnära i en natur som känns finlandssvensk med midsommarfirande och barrskogar och riter och ritualer och skolgång som känns som nånting som om det inte har funnits i vår gemensamma historia, så kunde det ha funnits i den. En alternativ fantasivärld att leva i för en stund.
Men nu vet jag att världen är så mycket större än Sáru, eller än hela Rovas, och min plats har grott igen utan att någon märkt det.
Maresi försöker hitta sin plats i livet och vi får följa med henne via brev som hon skriver till sina vänner kvar på klosterön. Det är ett vackert språk som förmedlar stämningar via alla detaljer – via dofter, via ordval, via sinnesstämningar. Turtschaninoff har lyckats uppfinna ett eget fantasyvokabulär med namn och ålderdomliga ord och manérer som passar till hennes historieskildring. Det är inte så mycket action, men man får besöka en främmande värld som också innehåller magi (precis som Övärlden) och man får sin verklighetsflykt för en stund. En bra inkörsport till fantasy för finlandssvenska ungdomar tycker jag.
…det enda tråkiga var sista brevet som hoppar framåt tidsmässigt lite väl mycket för mig, som vill veta mer om Maresis äventyr, men vem vet – kanske vi kan få en bok till om den åldrande Maresi också, om vi ber riktigt snällt?! Det skulle vara urcoolt med en sista bok om Maresi som gammal!