Ett av de svåraste ämnena att prata med barnen om är döden, men om det är något som hjälper på den fronten så är det att ha husdjur för förr eller senare tar deras korta livslängd slut. Hemma hos oss är vi flera stycken som är allergiska mot diverse husdjur, men hamstrar – det går bra!
Sex hamstrar har bott hos oss hittills. Gulli (som var så gullig, därav namnet), Grevinnan Desirée (som grävde massor), Charmi (en liten charmör), Smulan, Snurran och just nu Evelina. De flesta levde inte så länge (halvt år – lite på ett år) – endast Smulan har levt ett riktigt långt hamsterliv, dvs 2,5 år.
Det är alltid lika sorgligt när våra små kompisar dör. Den första gången var den värsta och då sörjdes det i dagar här hemma, men för var gång så märks det att barnen har blivit äldre. 
Vi brukar hålla en liten hamsterbegravning, göra fint i en ask åt den lilla hamsterkompisen och sen lägga blommor eller nåt fint på gravstället och sjunga en sång. Allt sånt som hjälper att sätta perspektiv på tillvaron och hjälper också när andra försvinner och dör.
Men hur sorgligt det än är när våra hamstrar lämnar oss så är det ändå alltid lika roligt att få en ny hamstervän!
Hamstrarna är egentligen äldsta sonens husdjur och han tar helt suveränt bra hand om dem. Just nu bor lilla Evelina i hans rum, och hon har tämjt oss alla och gjort oss alla till hennes fan club för hon är bara så gosig och härlig och snäll! Bästa hamstern hittills, och just nu ett år och fyra månader gammal tror jag.
Hon skuttar glatt omkring i Noels rum på kvällarna eller så sitter hon och stirrar på oss och kommer ut ur buren först sen när hon har vaknat och putsat sin päls ordentligt. När vi kommer in i rummet springer hon fram till oss och klättrar på oss och har helt klart koll på vem hon känner. Hon har bitit hål i madrassen under sängen och gjort ett extra bo där – hon får liksom göra lite vad hon vill bara för att hon är så härlig! Vår lilla Evelina den Fina.
Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook