Maresi – fantasy för ungdomar

IMGP5816

Det var lite extra kul den här julen att se Noel öppna en av julklapparna, för i ett av paketen låg ett ex av Maria Turtschaninoffs bok Maresi, med en inskription av författaren själv!

Noel är vår 13-åriga feminist, som läser allt mellan himmel och jord. När vi hade besök av en annan bokslukare, Frida 12 år, så passade jag på att intervjua barnen om den här boken och vad de tyckte.

Båda två är mycket vana läsare, som läser runt 100 böcker om år per knopp skulle jag gissa, så de vet vad de snackar om. Bägge hjälpte till att besvara mina frågor.

 

Obs! Spoilers i följande text!

 

Vad handlar boken om?

Maresi är en flicka som bor på en ö. Inga män får komma dit och där finns ett kloster som några ursystrar har grundat.

Där finns nåt som heter Getporten och Stora porten och på andra sidan ön finns vinodlingar och musslor som man får röd färg av.

Pappan begravde Maresis syster levande och så jagar han dem. De får hjälp av Modern och Jungfrun, och nånting till – döden? Det finns såna som har fått de här gudinnornas namn, t ex Jungfruns tjänarinna Rosen. Männen kommer och jagar dem och de gömmer sig där som grundarna var begravda.

 

Boken kan vara lite skrämmande om man läser den när man är yngre (som Frida har gjort). Båda barnen rekommenderar den åt 13-15-åriga, också yngre ifall man är en van läsare och van att läsa om såna här teman.

 

Det här var Fridas första bok av Turtschaninoff – sen gick hon och inhandlade resten! Noel har tidigare läst Anaché  – en bok som båda två gillade bättre än Maresi (som inte var en dålig bok, tyckte bägge).

Minus med Maresi var skrivsättet tyckte Noel, som inte riktigt gillar att läsa böcker som börjar som en dagbok. Just nu läser han mest actiontyngda böcker, och den här var lite mer lugnt skriven.

 

Frida hälsar: Jag tycker jättemycket om hennes böcker!

Noel: Tack för julklappen! fyra stjärnor av fem.

WP_20161130_001

Och jag då?

Jag hade precis noll dåligt att säga om den här boken, vilket inte händer särskilt ofta! Jag kan liksom inte läsa böcker utan att se på dem med kritiska ögon, och den här boken hade precis ingenting att kommentera tyckte jag. En lugn stämning, det håller jag med om, men ett vackert språk som jag njöt av. Det fanns liksom inte onödiga ord eller meningar och allt var på plats som behövde vara på plats.

Jag förstår vad barnen menar med att den kanske var lite svårare för dem att ta till sig, för det kändes som att den här boken var mycket mognare än t ex Arra (jag har inte ännu läst Anaché). Det kändes som att det fanns stora vuxna teman under själva intrigen, men det var definitivt inte något som jag tycker är negativt – tvärtom! Den är mer old school fantasy (tänk Ursula K. Le Guin eller J.R.R. Tolkien) än mer actionspäckad modern fantasy (t ex Brandon Sanderson eller Jim Butcher), men det behövs böcker av båda slagen tycker jag. Ett ställe där man lugnt kan meditera och koppla av hjärnan en stund.

Jag gillade speciellt mycket det magiska systemet i boken, och förstår att folk har fäst uppmärksamhet vid boken och tänker på den som feministisk fantasy. Det är ju en kontrast till alla möjliga maskulina fantasy böcker som finns därute, men om det här är feministisk fantasy – varför pratar man då inte om alla möjliga andra böcker som manschauvinistisk fantasy? Egentligen tycker jag adjektivet ”feministisk” är rätt så onödig, och det var inte något jag tänkte över en sekund när jag läste boken utan först när jag läste bokrecensioner. (för då borde man ju t ex säga att Tolkien är manschauvinistisk fantasy varje gång man pratar om hans böcker om man ska vara konsekvent…)

Boken är kvinnocentrerad på ett mycket bra sätt. Den bästa scenen tycker jag var när alla kammade sitt hår och framkallade en storm – en scen som kändes episk!

Vi ska definitivt läsa fortsättningen, Naondel, men sparar både inhandlandet och läsandet av den till ett senare specialtillfälle. Sådär är det ibland med böcker för mej – vissa böcker kan jag liksom inte låta bli att läsa genast samma dag de kommer ut (speciellt såna som slutar med cliffhangers… jag är lättlurad konsument på det viset!), och andra är som en konfektask som man sparar till nåt fint tillfälle, så själva väntandet på den blir en del av upplevelsen. Födelsedagar, sommarlovsdagar, jullov – det är mina bokkonfektdagar!

 

Tack för den fina julklappen, Maria – den står i bokhyllan tillsammans med andra signerade böcker och skänker vår bokhylla lite extra glamour!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *