Hur det skulle bli & hur det blev

Hur det skulle bli:

• vi skulle bo i ett litet hus med 2-3 barn
• några sömnlösa år medan barnen var små
• jag var orolig att jag inte kunde få biologiska barn, ville så gärna bli gravid, men vi hade backup plan att adoptera
• det skulle på nåt sätt vara lätt att ha barn, för jag var van vid barn, jag visste hur man gjorde för att uppfostra dem
• jag skulle jobba som lärare eller skolpsykolog
• jag skulle bo nära släkt och vänner
• jag trodde jag kände personen jag gifte mej med
• i övrigt var resten av framtiden ett enda frågetecken och oklarhet, men kändes ändå som en klar linje – gifta sig, barn, jobb, hus

Hur det blev:

• vi bor i ett stort hus och två barn blev plötsligt tre
• några sömnlösa år blev till många år, och nåt slut på sömnlösheten ser jag ännu inte. Men inte längre pga barn som vaknar på nätterna (även om det också förekommer), utan pga alltför långvarig stress som påverkat min kropp på olika sätt och vis
• vi fick ett biologiskt barn för 12 år sedan och jag har ännu inte återhämtat mej från förlossningen och kommer kanske aldrig att göra det. Ungen kan inte vara mer perfekt för just mej om man så tog i beaktande alla faktorer man kan ta med i beräkningen! Och ändå skulle jag inte ha blivit gravid om jag hade vetat hur jobbigt det skulle vara efter förlossningen och hur min kropp skulle förändras till det sämre efteråt. Då hade jag missat massor, inte bara den fantastiska ungen, utan också all förståelse för hur det är att leva med ständig smärta, hur det är att ha PTSD, och en känsla av att vilja ta ut allt som bara är möjligt av livet så länge jag har det. Att våga mera.
• Jag vet fortfarande för hur man gör för att uppfostra barn, men får jobba så mycket mer pga att jag har traumatiserade barn. Till på köpet fick vi såna barn som utmanar allt som vi är som människor – våra principer, vår trygghetszon. Vi måste stå på barrikaderna och försöka minska på rasismen runt våra barn, och lever hela tiden med skräcken om vad som kommer att hända när de är tonåringar eller vuxna. Rasister ser inte skillnad på bakgrund – de ger sig på alla som har annan hudfärg än majoriteten här vi bor. Vi måste kunna konfrontera vuxna i barnens omgivning för att ge barnen så trygg uppväxtmiljö som det bara går, och göra det medvetna om att en del ändå kommer att tycka att vi ”klagar i onödan” eller ”är hysteriska” eller ”överdriver, för hen är ju alltid så glad när hen är med mig” etc.
• jag har ströjobbat med småsaker här och där, mellan verserna har jag studerat, bloggat och framför allt varit hemma och jobbat med att ha hand om mina barn. Jag vet fortfarande inte vad jag ska jobba med när jag blir stor, men inte är det lärare eller psykolog!
• vi flyttade utomlands och fick sköta allt som en liten familj själva. Sen när det blev för jobbigt flyttade vi tillbaks till Finland igen och fick oss en kalldusch. Släkt och vänner – allt sådant har förändrats. En del finns kvar och med dem har vi ett bättre förhållande än någonsin. Andra har försvunnit av olika anledningar, ibland pga ett medvetet val från vår sida, ibland inte.
• jag har insett att ingen av oss kände varandra eller oss själva när vi gifte oss – vi var för unga för det. Inte åldersmässigt, men när det gäller erfarenheter. Det är först när vi har gått igenom skärseldar tillsammans som vi har lärt känna oss själva och varandra
• vårt liv har gått från vågtopp till dalgång, hit och dit, oftast utan att vi själva har kunnat påverka det. Ibland har livet varit fyllt av positiva överraskningar, ibland negativa. Vi har blivit prövade om och om igen, och jag har hittat min gräns för hur mycket jag står ut med – något som jag inte ens trodde fanns. Vi har blivit nya människor, mer slitna, mer härdade, mer medelålders på insidan än på utsidan. Två helt andra människor än de vi var när vi möttes för tjugo år sedan.

Vårt liv går i kringelikrokar och det är ju nog mer intressant än en rak linje, vad jag än tycker om vissa av krokarna.

Jag har i alla fall inte tråkigt!

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook