Fördelarna med att bo i sitt nya ”barndomshem” – det blir lite extra magiskt!

003 (2)    128 130

 

En gång när jag var liten trodde jag på magi. Eller många gånger. Riktigt riktigt många gånger, ända tills min hjärna hade mognat vare sig jag ville det eller inte, och jag med den, och det var slut med allt magiskt tänkande.

Jag var liten och satt i fören av en båt och såg hur min skugga speglades i vattnet, och från min skugga lyste det strålar åt alla håll där båten bröt vågorna. Jag var havsdrottningen, och jag hade speciella krafter som nu först uppdagades när jag satt där i båten och gled över vattnet.

Jag hade en magisk sten och man kunde ta bort vårtor och sår med den. Så hade släktens gamla gummor sagt åt mej, eller kanske dom mest hade pratat om bomullssnören och att knyta en knut runt vårtan och gömma den under en sten, men jag tyckte min lilla runda sten såg så magisk ut så den skulle säkert funka utan trådar och gömmor.

Jag satt framför krubban som jag hade radat upp och gjort stjärnor i soten i den öppna spisen, och jag tänkte att om jag koncenterar mej riktigt mycket så kanske, kanske världen kan bli lite mindre farlig, lite mer snäll, lite mindre krig. Kanske dom har rätt, dom vuxna att om man ber riktigt ordentligt och snällt så blir världen annorlunda?

När jag var liten kunde vuxna ibland läsa ens tankar och det var lite magiskt det också. Sen kunde dom plötsligt inte läsa några tankar alls, och magin försvann bit efter bit. Till sist hade jag också en sån där vuxen hjärna och jag glömde nästan bort hur det kändes att leva i en värld med magi.

126
Nu har min hjärna börjat trolla med mej igen, för trots att jag ibland inte minns vad jag gjorde igår, eller vart jag lade nycklarna så minns jag helt plötsligt den magiska värld som fanns när jag var liten.
Jag minns hur det kändes att leva i en värld av jättar, mäktiga jättar som var både kärleksfulla och lite skrämmande ibland. En del av dom där jättarna var fullständigt oberäkneliga och dom var man lite extra rädd för. Andra kunde förvandlas till en varm kram, till en människa som helt plötsligt var på ens egen nivå och som såg en i ögonen och som bara sa kärleksfulla saker till en. Jättar och jättemöbler, för stolarna var enorma på den tiden och bordet var högre än jag själv.

Med min vuxna hjärna vet jag varför jag minns så mycket helt plötsligt, för jag har lyckas återskapa min magiska barndomsvärld i mitt hem, med nästan samma bord, nästan samma stolar, och framför allt den här hösten – med samma magiska ljus, och till och med ibland med glada barn som leker som vi gjorde när jag var liten. Men min barnhjärna och jag vill inte veta nånting sånt, vi vill tänka på vårt eget sätt, så vi har kommit fram till att det var nåt helt annat som hände.

Någon sade: simsalabim, någon använde ett trollspö och en trollformel och vips fanns alla barndomsminnena där!

och en liten gnutta mer magi i mitt liv.
015

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

2 kommentarer

  1. Alltså den första bilden!!! SÅ magisk!!!!

  2. Det är nog magiskt då man lyckas hålla huvudet i molnen trots verkligheten som ibland stånkar bakom knuten. Vilka fina bilder, och vilka fina minnen du har!
    Mera magi åt folket!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *