Vårt eget Eden

Det börjar mer och mer likna vårt Eden runt vår lilla damm!

Niklas har nästan fixat färdigt alla stenar runt dammen (jag kånkar stenar, han radar dom) och jag har börjat plantera växter och mer och mer ser det ut som en liten bit av nån slags paradis som plötsligt har ramlat ner i vår trädgård tycker jag.

Det är verkligen rogivande med vattnet som porlar!

Man ser det inte på bilderna från vår gård, men vi bor riktigt centralt och ljudet av den omgivande trafiken är i det närmaste konstant. Det porlande vattenljudet är ett botemedel mot det – man blir och lyssnar på vattenfallet, på vattnet som rinner i bäcken och som rinner ner i dammen och riktar inte längre fokusen på trafikljuden.

Den lille havfrue fick sällskap av en till lille havfrue. Där sitter dom och tittar på bäcken som dom bor i nuförtiden. Ibland flyter ett blad förbi, ibland en barkbåt.

Vi har en enarmad padda som bor i vår damm! Den dök upp en dag och har blivit kvar sen dess. Den börjar mer och mer vänja sig vid oss och är inte längre så skygg som den var dom första dagarna.

Fru padda tyckte jag – helt klart en gammal mormorpadda. ”Nej, det är en pojkgroda!” sa nån av ungarna,  ”Han är ett grodmonster och ska ha nåt sånt namn”. ”Det är en hen!” sa ännu ett barn, och så blev det.

Kul med ett nytt husdjur är det hursomhelst, vad hen än heter!

Vad jag är glad att vi beslöt oss för en damm! Det här är det bästa vi har grejat hemma på länge – det ger samma lyft åt trädgården som mitt arbetsrum ger åt vårt hus. Vi får plötligt alla mycket mer roliga saker att göra på gården, både stora och små, och många nya roliga familjeminnen att samla på under dagarna som går.  Alla med sin början här vid dammen, vid vårt Eden.

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook