(del 1 hittar du här, del 2 hittar du här)
Dags för dom sista bilderna från vår Vasaresa.
När vi väl hade varit på vift tillsammans med våra kompisar kom vi tillbaks till Strömsö och klädde om oss inför sändningen.
Det här är alltså anledningen till att vi var med i programmet – mina maskeradkläder! Hela den här outfiten är gjord av loppisklänning, små spetsar som jag fick gratis, trasiga smycken som jag fått gratis, en keps som kostade några cent, ett underlägg som kostade 10 cent och ett trasigt paraply med en massa ljusmanchettblommor som kostade nästan noll dom också.
Mitt favoritfyndställe för sånt här material är definitivt Missionsboden i Pargas! Dom säljer allt till jättebra priser (ljusmanchetter för 5 – 10 c, maskeradkläder för 50 c) och är hur trevliga som helst, och gillar att hjälpa mej att hitta mer material!
Det var härliga Elin som ringde upp mej och frågade om vi kunde tänka oss att vara med i programmet.
Hon är verkligen precis så söt och rar och sympatisk som man föreställer sig när man ser henne på TV! En härlig person som jag gärna hade umgåtts mera med, men nu blev det bara korta snuttar här och där, för det var minsann bråttom hit och dit i söndags!
Själv hade jag på mej min bahytt och hade inte alls tid att fundera på kläder så jag tog på mej något bara. Hade jag haft mer tid på mej innan hade jag nog fixat nåt lika fint som dottern hade på sig! men det kom lite plötsligt – på onsdag fick vi samtalet, på fredag hade vi barnkalas och på söndag morgon åkte vi till Vasas.
Dottern älskar btw sin bahytt! Hon ville ha en hatt likadan som mammas, så nu kan vi gå omkring och vara fina damer hemma när vi känner för det!
Vi passade bra in i färgskalan på Strömsö, jag och dottern! Där var fullt av precis sånt som vi gillar: mönster, färger, gamla saker och pärlplattor.
Sen fick dottern träffa sina idoler KAJ – det var stort!
Killarna var verkligen supergulliga! Jag råkade på en av mina österbottniska väninnor på stan följande dag och hon berättade att dom brukar kallas: han’de me glasögon, han’de golla & han’de laang (långa), men jag tycker dom var gollåga (gulliga på pargassvenska) alla tre! Supersnällt av dom att ställa upp på bild, och dom beundrade dottern massor när hon var klädd i sina fina kläder.
På hemresan hade vi förresten egen kupé en del av resan och då passade vi på och hade KAJ-disco, så nu kan jag minsann äntligen ”Pa to ta na kako”!
En annan kompis som har österbottniska rötter berättade för mej i somras om vad sången egentligen går ut på (det lönar sig för såna som jag som inte förstår dialekten att ha på textning på youtube!): I österbotten ska det tydligen trugas. Tar man en bit kaka, så ska man ta en till och så ska man alltid äta upp allt, så man äter och äter och äter tills man storknar!
Jättekul sång, jätteproffsigt gjord som nån koreansk poplåt och så är det lite extra kul med folk som sjunger på dialekt såhär proffsigt!
Förutom att träffa idoler så var det kul att se vad andra hade med till programmet.
Det var främst min idol Outi Pyy som hade mycket grejer, hon var liksom huvudstjärnan i programmet och hade klätt en hel del modeller som visade upp hennes kreationer på catwalken.
Två andra tjejer var inbjudna för att prata om sina återbrukade kläder: Marja som heter M3niemi på Instagram och Annakaisa som har bloggen Tuunausta ja tekeleitä.
Jättetrevliga typer och jag hann inte alls prata tillräckligt med dom, hade fullt sjå att hålla koll på dottern och se till att hon fick mat i sig i tid när det tog så lång tid innan inspelningen. Hade gärna pratat lite mer med dom för dom verkade vara jättekreativa och håller på med återbruk, precis som jag! Marja hade på sig en klänning som hon gjort av två tröjor och hon hade gjort en superhärlig T-shirt med dödskallar av spetsar! Annakaisa hade gjort kläderna och väskan som hon har på sig och ett jättefint armband gjort av gitarrsträngar – nu vet jag vad jag ska göra av dom när dom går av nästa gång!
Så fick jag som sagt träffa min idol Outi Pyy också! Gillar vad hon gör så mycket, och följer henne på Pinterest och får massor av inspiration därifrån! Outi var jättesnäll och visade mej hur man kan knyta scarfar sådär snyggt, jag var verkligen taggad att åka hem och fixa fina turbaner åt mej genast! Behöver alltid nu och då gå med scarfar och det här ser ju bara så snyggt ut.
Outi poserade lite grann själv också med Christoffer Strandberg – det här var visst ”Blue Steele” ! (dom tycks gilla Zoolander lika mycket som jag!)
Outi hade bl a fixat den här klänningen som har varit på presidentens bal och som här bars av Christoffer som garanterat hade häftigaste klänningen och sminkningen av alla den här kvällen!
Kolla in hur snyggt i close up:en:
Jag och dottern bara oooh:ade och aaah:ade över hans ögonfransar och glitter!
Vi vill också! Man kan liksom inte ha för mycket glitter och flärd!
Sen blev det pausdags, vi fick bege oss till ett hus bredvid och se på sändningen på en dator. Dottern tittade lite grann, sen lekte hon med kompisen.
Jag beundrade alla propsen som fanns utströdda här och där och som man har sett på TV ibland.
Dom här dockorna gillar jag! 
Mycket planering som ligger bakom ett sånt här program.
Till sist blev det dags att bege sig tillbaks till tv-inspelningen. Jättekul att både få vara med bakom och framför kameran tyckte vi! 
Det var en lång dag, men till sist fick vi skjuts till hotellrummet och fick sova över på det mysiga Astor.
Nästa dag blev det shopping för hela slanten – somliga tjejer här i familjen gillar inte att bara sitta på ett café och mysa, utan det var shopping som gällde så vi hann minsann kolla igenom alla butiker i centrum kändes det som. 
Vi gick omkring och jag berättade hela tiden ”Där gjorde jag det eller det när jag studerade i Vasa” – ”ja, ja mamma, jag vet, du har bott här! Kan vi prata om något viktigare?”
Jag kom ihåg fel och trodde först mina föräldrar hade bott bredvid Rewell center, men nej, dom hade bott i själva Rewell Center. På baksidan av detta hus, i den andra höghuslängan så hade dom sitt första hem, precis som många andra visade det sig när jag lade upp en bild på Instagram. Kul!
Till sist var vår sköna dag i Vasa på tumanhand över och vi tog tåget hem.
Det var verkligen jättekul att komma ut och resa! Jag älskar att åka tåg och till på köpet har dom nya tågen allergikupéer så har man tur kan man få plats i en sån.Vilket är guld värt om man är allergisk mot dofter och tobaksrök som jag är!
På tillbakaresan satt vi hela vägen från Tammerfors till Åbo i en sån kupé för fyra pers så vi kunde ha eget tågdisco hela vägen utan att störa någon annan, och till och med den här tröga mamman lärde sig orden till Kajs största hits!
Väl framme i Åbo möttes vi av två femtedelar av familjen som genast fick paket med hälsningar från vår Vasaresa. Hemma hade det varit som förut, men vi hade haft en alldeles speciell resa, bara mor och dotter, med många speciella upplevelser: att träffa barnhemsvännen som man delat första delen av livet med, att träffa hennes mamma som jag storgillar, att träffa alla härliga personer som jobbar på Strömsö och som var gäster på Strömsö, att spontant träffa en väninna som jag aldrig träffat förr, men som jag tycker att jag känner och storgillar, att få vara ensamma och gå omkring och bara mysa och ta sig en halvtimme i en park med paus för hjulande när det behövs.
Superhärligt, superskönt, en så lyckad sista minutenresa, med minnen som vi lever med länge!
Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook