Den här idén får gärna dö ut

Jag lyssnade på Freakonomics häromdagen och dom pratade om olika idéer som dom önskar skulle dö ut, bland annat den här idén om att en del är mer vänsterhjärna-dominanta och andra högerhjärna-dominanta (det man egentligen menar är att en del är mer kreativa, andra mer verbala) eller idén om att vi bara använder 10% av vår hjärnkapacitet (en myt som nån hittade på) eller idén om att vi har ett universum (det finns många teorier om den saken nuförtiden).

En idé som jag önskar skulle dö ut är den här föreställningen om att det finns saker som är normala och såna som är onormala, och att folk med psykiska problem alltid har symtom som ligger utanför det normala.

Man är konstig, ser konstig ut, gör konstiga saker.

Så är det inte alltid.

En stor del av personer med psykiatriska diagnoser ser helt vanliga ut, är inte det minsta konstiga och gör inte ens konstiga saker. Det dom gör är helt vanliga saker, men frekvensen eller intensiteten är utanför det normala, dvs dom gör sånt som vem som helst annan person men oftare eller längre.

I min familj har vi flera diagnoser och ingen av dom innebär att man håller på med nånting som folk tycker är onormalt. Flera av oss, inklusive jag, har periodvis problem med att sluta tänka på döden – jag kan liksom inte lite bli att tänka på att jag närsomhelst kan dö, och det är inte alls sunt! Man ska inte gå omkring och tänka så hela tiden för man mår inte bra av det. Det normala är att man ibland tänker på att livet är kort och kan ta slut närsomhelst och att det därför lönar sig att strunta i vad folk tycker och i stället fatta sina egna beslut som är rätt för en själv. Det onormala är att antingen aldrig tänka på döden och därmed inte skydda sig och sina närmaste mot saker som kan vara farliga, eller sen tänka för mycket på det vilket folk med PTSD lätt gör.

Det normala är att barn skriker ibland eller protesterar och trotsar. Det onormala är när dom gör det hela tiden, när det är intensivt och pågår i timtal. Det onormala är också att inte alls trotsa även om man skulle behöva göra det (alla barn behöver inte det, vi har ett sånt barn också).

Det finns mängder av diagnoser som innefattar beteenden och tankar som folk skulle tycka var normala! Men det är när man ser till helheten, när man kollar hur ofta nånting händer, hur länge det pågår och hur många andra såna här saker som personen också håller på med som man kan sätta en diagnos, för det är då när det blir för mycket eller för lite intensivt som det blir onormalt.

Det normala finns mitt emellan inte alls eller hela tiden – det normala är alldeles lagom.

 

Det är det här jag önskar att folk skulle bli bättre på att förstå. Det är tillräckligt frustrerande att leva med olika dolda handikapp och diagnoser och lägg sen till en bristande förståelse eftersom ”sådär gör ju alla barn” eller ”sådär har ju alla det ibland”. Det är skillnad på när nånting händer ibland och när nånting händer hela tiden, och det är normalt att bli frustrerad när man ständigt blir ifrågasatt!

062 (2)

P.S. Vi rockade sockor igår vi med, och jag är jätteglad att det blivit en så stor och synlig kampanj! Detta samtidigt som anti-rasismveckan pågår. Jag hoppas alla som rockade sockor också gillar annat olika i samhället, dvs synliga-osynliga handikapp, både fysiska och psykiska sådana, olika kulturer, olika åldersgrupper, olika kön, olika sexualitet och olika religion. Vi gillar olika – olika behövs, och olika gör att det normala blir ännu bredare och ännu mer välkomnande!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

7 kommentarer

  1. Bra skrivet Ninette! Kram till dig. Jag läste en gång att normala människor är sådana som inte har genomgått en sinnesundersökning. Vi är alla lite onormala. Och vi är alla rätt så normala. DET är normalt.

  2. Så fin den blev lyktan! Som ett mjukt härligt fluff.

    Och normal / onormal, alltså jag har så svårt för det så jag får kramp i ryggen.
    Varför måste vi hela tiden vara intryckta i kategorier…
    Själv växte jag upp som barn i en tid där man var ett problembarn och hamnade i obs-klass om man inte var ”normal” och satt still och gjorde sina läxor.
    Det sätter sina spår att vuxna talar om att man inte är bra och dessutom ska bli utpekad i en ”specialklass”.
    Så det där normala / onormala, det är inget som existerar i min värld=)) Bara olika, det vackra mänskliga.

    Tack för bra text!!

  3. Intressant inlägg med fler viktiga teman, tog mig friheten att länka till dig 🙂

  4. Tack Ninette! Kram 🙂

Lämna ett svar till Maria Avbryt

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *