Om privilegium

Människan är född med nåt slags matematiskt tänkande, men vi är inga medfödda genier som förstår oss på statistik av oss själva!

Vi tenderar att tänka i regler, klumpa ihop saker och ting och händelser, och det här är det som ger upphov till alla möjliga problematiska fenomen i samhället. Stereotyper, felaktiga diagnoser hos läkare som drar slutsatser från ett alltför litet sampel, ja, till och med börsnoteringar är alla en följd av vår tendens att tänka i absoluta regler eller nån slags medeltal, också då när lite logiskt tänkande borde kunna visa att verkligheten är mer nyanserad än så. Att det vi upplever och ser med egna ögon inte är ett medeltal av den mänskliga upplevelsen, utan en högst personlig verklighet som bara händer åt oss själva.

Det är lätt för oss att se saker som sticker ut: fenomen i andra kulturer som känns främmande, personer som skiljer sig från mängden och sånt som är oväntat. Det är svårare att se sånt som man lever med varje dag, som har blivit vardag och som har blivit norm för en själv. Det här med vår medfödda tendens att se oss själva som norm är det som gör det så svårt att se vårt privilegium, dvs dom områden i livet där vi är extra privilegierade i motsats till många andra.

Det det handlar om är en slags urvalsskevhet, selection bias, dvs att vi baserar våra slutsatser på de observationer vi gör, men vi inser inte att vi endast observerar en liten del av fenomenen och att det kan förekomma fenomen som gör att vår slutsats blir alldeles felaktig. Vi drar våra slutsatser på helt felaktiga grunder och vidhåller ändå att att det som just vi observerar är det enda rätta.

Det här är ett klassiskt fel som ofta har gjorts och fortfarande görs inom forskning. Det är därför det är så viktigt när man läser om en studie som har gjorts att man verkligen läser på hur forskningen har gjorts: hur har man gjort urvalet? Är det representativt eller ger det en skev bild av verkligheten? Massor av medicinsk forskning gjordes t ex tidigare enbart på män och från det drog man sen slutsatser som också gällde kvinnor, vilket ledde till felaktig sjukvård för kvinnor. När man har forskat i rasism har man främst fokuserat på vilket sätt olika minoritetsgrupper diskriminerats mot, och inte forskat i på vilket sätt de dominerande sociala grupperna har privilegier i samhället på bekostnad av minoriteterna.

Det är det här fenomenet som gör oss blinda till hur vår verklighetsuppfattning skiljer sig från andras, och det är samtidigt det som gör att vi inte alltid inser hur privilegierade vi är. Vi väljer helt enkelt ut vårt sampel på fel sätt, och drar alltför lätt slutsatser från det vi ser runt omkring oss. Om alla vi känner röstar på samma parti, går med liknande kläder, ser på liknande program på TV – då drar vi lätt slutsatsen om att det är såhär det är för alla, utan att inse att verkligheten kan vara nånting långt annorlunda för en stor del av mänskligheten. Vi råkade vara omgivna med personer som levde liknande liv som vi, och det var kanske i själva verket vi som var minoriteten i det stora hela utan att veta om det.

Vi är ofta mer privilegierade än vi anar. Vi kanske inte känner oss privilegierade när vi letar efter jobb i en tid med massor av uppsägningar eller känner oss fattiga när vi inte kan köpa samma saker som grannen eller åka på resor lika ofta som facebookvännerna. Men om det är nåt vi är här i Norden så är det just privilegierade! Vi har fortfarande ett någorlunda fungerande socialt system, vi behöver inte generellt sätt oroa oss för att bli våldtagna eller överfallna om vi går ute på kvällarna. Vi som har hälsa behöver inte hela tiden önska oss friska. Vi som har en fungerande kropp behöver inte fundera på hur vi skall ta oss runt i samhället eller ens existera i ett samhälle som inte är anpassat för oss. Vi som kommer från medelklasshem kan räkna med att ha föräldrar som hjälper oss med läxorna och som stöttar oss med våra hobbyer och som gör att vi har råd och motivation att studera vidare och få välbetalda jobb. Vi som är heterosexuella kan närsomhelst gifta och skilja oss och behöver inte oroa oss för att bli kastade i fängelse på grund av vår sexualitet. Vi som är vita kan åka vart som helst i världen och direkt ha högre status enbart på grund av vår hudfärg.

Vita män är dom som har högst status i världen, och är man en vit man behöver man inte vara rädd att bli skjuten i en del länder på grund av att någon är rädd för ens hudfärg. Man behöver inte tänka på att vara rädd, för det är nåt som är så självklart – det är så självklart att man blir behandlad på ett visst sätt, och då oftast respektfullt, för att man tillhör just den gruppen människor, och man inser därför inte att världen ser annorlunda ut för människor från andra grupper.

Folk med privilegium inser inte att deras värld är en helt annan än den som icke-privilegierade grupper lever i, och det här gör att dom privilegierade ofta beter sig ohyfsat och respelktlöst mot de icke-privilegierade, och förringar deras upplevelse av världen.

”Har du ingen humor?” ”Ska du tjafsa om det där nu igen?” ”Måste du prata om det där nu igen? Det där är ju inte viktigt! Det finns mycket viktigare saker här i livet!””Jag kan inte vara rasist/anti-feminist/homofob för jag känner en afrikan/har ett rosa paraply/känner en som är homosexuell” ”Nu är du sådär överdrivet politiskt korrekt igen” ”Det betyder ju bara svart, jag menar inget illa med det” ”jag känner en som är x och hen har inga som helst problem med det där som du påpekar!” ”JAG har minsann aldrig varit privilegierad! Jag har fått kämpa för precis allt här i livet”

– allt det där är exempel på kommentarer som folk säger ur privilegium, utan att vara medvetna om det.

Dom ser helt enkelt inte att dom själva är privilegierade, för det här att vara privilegierad är som sagt osynligt. Det är inte nånting som man ser, utan det är en del av kulturen och en del av systemet. Det är inte enskilda individer som nödvändigtvis diskriminerar, men systemet gör det. Systemet gör så att kvinnor har lägre lön, så att invandrare inte får jobb lika lätt, så att pojkar och flickor blir behandlade olika och så att muslimer blir misstänkliggjorda på flygfält. Vi växer alla upp med det här systemet och blir blinda för det, för sånt som man upplever hela tiden blir en del av verklighetsuppfattningen och ”normen”. Normen är ofta lika med den privilegierade gruppens upplevelser.

För mej var det en stor aha-upplevelse när jag insåg hur insyltat i systemet jag själv var. Hur privilegierad jag är, till och med då när jag inte känner mej privilegierad, och att man både kan vara privilegierad och icke-privilegierad samtidigt (t ex när man som vit kvinna blir diskriminerad i ett vitt samhälle). Det känns därför viktigt att försöka lära ut det här tänkande också åt andra. Min familj har rätt så lätt att ta till sig det här tänkandet, delvis på grund av att vi som familj inte lever ett fullt så privilegierat liv utan verkligheten för ett par av oss är annorlunda på grund av hudfärgen. Övriga samhället har långt kvar innan vi kommer så långt att vi som samhälle erkänner våra fel och brister och erkänner hur privilegierade vissa är på bekostnad av andra.

Det är först när vi accepterar att alla befolkningsgruppers upplevelser är olika, men ändå lika mycket värda som som vi blir ett riktigt modernt och mångkulturellt samhälle, och jag är stolt om jag kan bidra till det en liten smula!

Lästips:

Privilege (social inequality) hos Wikipedia

Psykologiguiden – bias

Selection Bias hos Rational Wiki

Can selection bias shoot down an argument?

How A Story From World War II Shapes Facebook Today

Geek Feminism Wiki – Privilege

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook