Fylla 40 – grattis till mej själv idag!

Jag tycker det är skitkul att fylla 40!

WP_20140417_108

40 är på nåt sätt en gräns för när man på riktigt är vuxen. När jag blev 18 så kändes det inte som att man direkt blev vuxen, man blev bara myndig och fick rösta och sånt, men vuxen – nope. När jag fyllde 30 var jag inte riktigt i mina sinnes fulla bruk efter en nästan katastrofal förlossning året innan och med smärtor och PTSD som gjorde att jag inte alls överhuvudtaget tänkte att 30 skulle vara nån slags milstolpe. Men 40 – det är en milstolpe för mej. Det är nu som jag verkligen är vuxen, som folk lyssnar på mej när jag är och besöker olika myndigheter och inte talar nedlåtande till en, som jag slipper visa leg  (och har gjort det många år reda nu!) och får bestämma själv hur länge jag är uppe på kvällarna (ca kl 22)  och hur mycket godis jag äter (inget!) och är fri att göra precis vad jag vill. Det är jag som sätter reglerna för mitt eget liv, för nu är jag äntligen så vuxen att jag också ser vuxen ut och blir behandlad som en vuxen!

Ibland har jag tyckt att det har känts onödigt med alla möjliga konstgjorda milstolpar eller helger eller whatever som vi har i vår kultur. Ens ålder – det är ju bara en siffra, vad är det för big deal med en siffra liksom? Nyåret bara råkar inträffa sista december, nånting som vi gemensamt har kommit överens, så varför skall man se det som ett tillfälle då man både ser bakåt vad som har hänt det förra året och framåt vad som kommer att hända i form av nyårslöften och förväntningar? 40 – varför är just det året ett så ”stort” år med förväntningar och farhågor om vad det innebär? Varför inte lika gärna 37,5 som är mer ett medelsnitts liv än 40? Men det finns ju en anledning till varför det är precis så här, varför nyår verkligen funkar som en gräns mellan dåtid och nutid och varför olika födelsedagar associeras med olika saker – symbolik!

Om det är nåt som präglar oss som människor så är det vår hjärna och vår förmåga att använda vår hjärna till både rationella och icke-rationella saker. En sån där grej som kan vara lite både ock är vårt sätt att använda oss av symboler. Symboler är viktiga och fungerar. Dom kan styra oss till det ena och det andra, genom att väcka undermedvetna associationer till saker och ting. Dom kan, som symboliken kring nyårsafton, få oss att stanna till och göra inventering på vårt gångna år och kanske ge oss lite ny energi att ta itu med sånt som vi har låtit bli alltför länge. Symboler kan precis som all sorters placebo påverka oss både negativt och positivt, styra oss till ställen dit vi vill eller inte vill, och ju mer vi inser att vi är omgivna av symbolik desto mer kan vi ta kontrollen över det och välja själv. Välja vad det är vi vill påverkar oss, vart vi vill bli styrda.

Symboler är kulturspecifika, och i just vår kultur är 40-års dagen en symbolisk dag. Det är dagen som är ungefär mitt i livet, som man gör inventering precis som på nyårsafton, men i stället för det gångna året så inventerar man hela sitt liv.

Jag har

  • levt studentliv och njutit av det (och hatat det! men det ingick på nåt sätt i processen)
  • varit på toppen av Kebnekajse
  • gift mej tidigt
  • fått 2-3 fler barn än jag hade räknat med!
  • bott utomlands
  • lärt mej fler språk än jag hade trott att jag skulle
  • vågat massor mer än jag nånsin hade trott
  •  skrivit en bok som snart kommer ut bara jag får vara frisk nog att få den färdigskriven
  • lärt mej virka
  • läst ekonomi 1,5 år vid ett universitet (halleluja! jag trodde aldrig jag skulle läsa ekonomi!)
  • cyklat till stranden långt borta med stor cykel full av ungar och bagage en supersolig och varm dag
  • börjat på utbildningar, hoppat av utbildningar, börjat jobba & sagt upp mej utan att världen gick under trots det
  • börjat med en blogg, vågat ta det där steget och visa upp mej för hela världen med mina åsikter och värderingar, och till och med vågat skriva texter!
  • konfronterat människor, bett om ursäkt av mina barn, pratat om sex med mina ungar utan att dö av det, fått min man att prata sex med ungarna utan att dö av det – konstigt nog har vi inte dött av nånting som vi har pratat om i själva verket! Varken ekonomi, barnuppfostran, sexliv eller om ”the walking dead” är en bra serie eller inte (jag har omvänt honom, så nu är vi överens på den punkten också – harmoni råder!)

Jag bor i mitt drömhus, med en sån make som jag hade drömt om, med såna barn som jag hade drömt om. Alla har vi fler skavanker och har mer i bagaget än jag hade trott, men vi är alla riktiga mänskor i ett riktigt äktenskap och ett riktigt hus, precis som det skall vara och inte alls sådär som jag drömde det då för 20 år sen. På ytan precis som jag drömde, under ytan helt annorlunda, men bättre.

Jag kom inte till den här punkten så som jag hade trott, utan hit har jag kommit genom många kringelikrokar – lite hit och lite dit, lite genom snåren ibland och ibland ute på hal is och i kyla. Det har inte varit lätt att nå till den plats där jag är idag, och jag är så tacksam för det! När jag var 20 hade jag önskat mej precis det här livet som jag hade idag – jag förstod bara inte hur svårt och jobbigt och hårt det skulle vara att nå hit, och hur det skulle påverka mej som person. Jag är en annan person idag än jag var för 20 år sen, med mer erfarenhet och mer ”balls” att göra vad jag vill och stå emot orättvisor på ett helt annat sätt och med helt annan pondus än då.

Allt som är viktigt är värt att kämpa för. Jag är glad att jag inte gav upp halvvägs, och framför allt är jag glad att jag har privilegiet att välja fritt, att ha fått växa upp i ett land där jag fått så många valmöjligheter  – så många att det enda som har begränsat mej är jag själv. Jag är glad att jag har vågat välja, vågat chansa, vågat flytta utomlands och vågat pröva på alla möjliga olika alternativ innan jag hittat det jag vill göra med mitt liv. Som är att bo här i mitt drömhus med min familj och skriva på min kära blogg.

En sak som fått mej att våga, som säkert fått många andra som jag känner att våga mer än de annars hade gjort är det att jag och många av mina årgångskompisar rent konkret vet hur privilegierade vi är som överhuvudtaget har både liv och hälsa och finns till och får fylla 40. Alltför många som jag känt finns inte kvar längre. Alltför många fick inte fira sin 20-årsdag eller 30-årsdag eller 40-årsdag, eller ens en enda mer födelsedag.  Jag gick på ettan i gymnasiet när den första gick bort. Sen blev det fler och fler som inte fanns längre allteftersom åren gick. När jag var 29 höll det på att bli min begravning som folk skulle få gå på. Det var ingen höjdare direkt, och sånt sätter ju saker och ting i sitt perspektiv milt sagt.

Min årgång råkar vara en som råkat ut för fler dödsfall än många andra årgångar jag känner, och det sätter sina spår. Det får en att tänka på alla dom som inte fick ha familj och barn och jobb, som inte fick bli kära, gräla, bli arga, bli sams igen, njuta av solnedgångar och glass och längta efter våren och veta hur Game of Thrones slutar (det är min plan – att leva åtminstone så länge att jag vet det!). Allt det där som är livet, som är dagarna som går. Det gör också att det är stört omöjligt att ha en sån där kliché-40 års kris, för vad är det att krisa över liksom? Över att man är så privilegierad att man har fått leva till 40? Att vi lever och andas och själva väljer hur lyckliga vi vill vara i våra liv, för vi råkar bo i en sån ända av världen där man kan välja såna saker, där man ens har tid att ha kris över att man inte har hunnit skaffa alla materiella saker som man hade tänkt sig?

En del tycker kanske det är jobbigt att ha nått 40 för dom har kanske köpt den där symboliken med 40 som ett år då man skall ha hunnit med x antal saker & äga x antal saker. Inte jag! Jag har redan nått flera år mer än jag hade trott och har fyllt dom åren med massor av spännande saker! Utlandsresorna har ibland varit resor till grannön, festerna har ibland blivit fester bara med familjen, familjen har inte alltid varit så himla rolig att leva med utan mera nånting att kämpa för, där minsta lilla framsteg är nåt som vi har jobbat på otroligt mycket och man ibland är alldeles slut och glad bara man får en enda minut för sig själv i fred och ro. Men det gör inget, för det är ju så som livet är! Det viktigaste är att jag själv har valt hur jag har tyckt om dom här sakerna och allt jag har varit med om, stort som smått, har varit äventyr bara därför att jag har bestämt mej för att dom är äventyr! Man har verkligen precis så roligt som man gör sig!

Man behöver dessutom inte hinna med precis allt innan man blir 40 – det kommer ju minst 40 år till, det har åtminstone jag planerat! Minst 40 år till och många fler äventyr, precis så som det skall vara! 40 – det är det perfekta talet (ända tills nästa tal såklart!): jag är tillräckligt gammal för att bli tagen på allvar & tillräckligt ung för att ha en livstid av äventyr kvar.

Skål på det!

 

Louis CK om att fylla 40:

14 kommentarer

  1. Stort grattis till dej idag… och vilken härlig läsning, vad mycket du har hunnit med!
    Och ”en livstid av äventyr kvar” tycker jag låter underbart!

  2. Ett stort GRATTIS till dig! Och till oss som får ta del av den här 40-åringens funderingar och skapande. Önskar dig en fantastisk dag!

  3. Grattis på din dag! Hej jättefin blogg som du har! Nu finns det både en Blog Hop och en giveaway på min blogg om du skulle vilja delta! http://gladalinjen.blogspot.se/2014/04/blog-hop-blowout.html

  4. Grattis! Ha en fin dag!
    Trevlig blogg!

  5. Stort Grattis här också. Hoppas du har en underbar födelsedag. Fira lugnt 🙂

  6. Britt-Marie Skata

    Så vackert skrivet. Stort varmt grattis och lycka till med resten av livet!

  7. Grattis Ninette! Härligt att få läsa dina tankar. Jag tänkte på att jag lärde internetkänna dig när jag just fyllt 32. 8 år sedan.

  8. Skål på det, Ninette!

    Och vad glad jag blir när jag läser det här! Känns liksom så… fullt av liv!
    Jag har länge sagt att jag längtar till 40. Ingen har förstått mig och själv har jag inte riktigt kunnat lägga ord på orsaken. Men du gör det. Precis så där känner jag också!

  9. Hipp hipp hurra och jublande grattis på din födelsedag kära Ninette! Välkommen till andra sidan! 🙂 KRAM!

  10. Stort grattis och tack för kloka ord. Jag har min dag om en vecka och då ska jag läsa ditt inlägg igen och framförallt kommer jag att använda mig av citatet.
    Hoppas att du blir ordentligt firad hela helgen.
    Sarah.

  11. Tada! Grattis och hoppas dagen var toppen!

  12. Stort grattis till dig i efterskott! Hoppas att jag känner som dig när jag fyller 40. Jag fyller 30 i år och mår väldigt dåligt över de. Har haft ålders noja sen jag var runt 20. Tror de har mycket att göra med att jag inte alls är där jag vill. Och att jag inte alls känner mig vuxen. Känner mig inte som 30. Men ditt inlägg hjälpte lite. Hoppas du hade en fantastisk födelsedag. Kram

  13. Grym lista ju! Skål på det! Och så stort grattis såklart 🙂

  14. Hej! Och grattis i efterskott =)
    Halkade in på din blogg för andra gången och jag gillar att halka in här..Du skriver väldigt bra, har fina bilder och roliga pysselprojekt =)Och nu fick jag en tankeställare med! Jag blir nämligen 38 i år, och vet inte vad jag ska tycka om det..Känner mig fortfarande för ung för att bli tagen på allvar, men för gammal för att inte vilja bli tagen på allvar… Jag har tänkt hitta mig själv i år, och bli den där trygga, självsäkra mogna kvinnan som jag faktiskt längtar efter att bli, utan att för den sakens skull bli en tant….Och då menar jag inte tant på ett bra sätt, men du vet förr blev man vuxen först när man började använda långa kjolar, kråsblusar och pärlhalsband, och inte på ett bra och coolt sätt…..Jag har ju faktiskt redan långkjol ibland, och tom pärlhalsband….Hmm, jag är nog redan tant, på ett bra sätt
    =) Du ser, jag har ju redan funnit mig själv bara genom att läsa detta inlägg =) Ha de gott!

Lämna ett svar till Cecilia summerar Avbryt

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *