Selfie – en ny konstform, men behöver en bättre benämning, eller en helt onödig grej med folk som bara tar bilder på sig själv med kändisar, med konstiga poser och i konstiga vinklar.
Folk har minsann åsikter om det här fenomenet ”selfies”. Själv testar jag på att ta selfies i ett helt år och se vad det gör med min självbild, men enligt en del så räknas inte mina bilder som selfies – dom är antagligen för konstnärliga och jag har för få ”selfie-poser”. Jag gillar inte alls det synsättet! Självporträtt som självporträtt tycker jag, grejen är att man tar dom själv, och varför skall man behöva kategorisera dom på det där sättet?
Vad är det som gör att en bild är bra och en annan dålig?
Häromdagen kollade jag och en av ungarna på modern konst på nätet. Jag visade bilder på konstverk av Jackson Pollock, och ungen häpnade över vilka summor (140 miljoner dollar) folk lägger ut på hans konstverk! Samtidigt som det ser ut som nånting som ungarna hade kunnat producera. Det finns ju t o m videon om hur han gjorde, han bara slängde målfärg hit och dit och så var det konst.
Vem är det som avgör att det är stor konst? En del anser att konst, det är nåt man huvudsakligen gör för sig själv och om det sen inte finns nån stor publik som gillar det eller som tycker det är stor konst så kvittar det, för det är man själv som är publik nr 1. Kanske man kan se på selfies på samma sätt, eller som ett sätt att kommunicera på? Det är det andra synsättet som tydligen råder just nu – att se på det som en ny form av kommunikation.
Allt som man gör här i livet har två sidor. Man kan vara utåtriktad och karismatisk, eller självupptagen. Man kan vara introvert och fundersam, eller tystlåten och blyg och tråkig. Man kan vara fokuserad på sig själv för att bli mer empatisk, och man kan vara självcentrerad och narcissistisk. Allt är en fråga om infallsvinkel, med vilka glasögon man ser på saker och ting och vad man har för förhållande till det man ser på.
Själv ser jag det här projektet som ett sätt att tycka om sig själv. Att bli van vid sig själv, att fundera på sig själv, och det att tycka om sig själv – det är det som är grunden för empati. Vi behöver alltså fler selfies här i världen tycker jag! Må så vara att en del som tar selfies kanske är narcissister, men det finns långt fler människor som inte alls tycker om sig själva, som är bittra och avundsjuka och som vill ha mer av världen än vad dom blir erbjudna, och som behöver börja med att tycka om sig själva innan dom kan tycka om andra.
Tyck om dej själv! Så kan du också tycka om andra, och så tycker andra också om dej. Inte alla, för det finns knappast en enda människa i världen som alla människor tycker om, för vi är ju alla så olika, men dom som är viktiga, dom som du bryr dej om. Det är nog det jag vill ha sagt med det här projektet tänker jag. Sen får dom som vill det tycka att jag är självupptagen eller narcissistisk, men det är deras problem det – dom ser på det med såna glasögon, och det kan jag inte göra nåt åt. Jag kan bara göra nåt åt hur jag själv tycker, och det jag tycker är som sagt detta: det viktigaste du kan göra här i livet är att tycka om dig själv.
Denna veckas bilder blev mycket mer konstnärliga än jag hade trott. Samtidigt känner jag att jag kanske så småningom börjar hitta lite hur jag vill uttrycka mej för att få fram det som är inne i mitt huvud också, inte bara det som syns utanpå. Jag är tydligen inte alls bra på att bara knäppa en bild rakt av och känna att där – där finns jag. Jag behöver (än så länge åtminstone) filter och ljus och färger för att riktigt få fram det där som jag vill ha sagt.
Så känns det just nu – många veckor kvar ännu, ibland känner jag att hjälp, vad har jag riktigt gett mej in på? men samtidigt känns det att det här är ett område där det finns oändligt mycket material och idéer. Jag blir så inspirerad av speciellt Johannas selfies just nu! Hon experimenterar vilt med smink och allt möjligt – det vill jag också göra känner jag!
#selfieproject
Idag vill jag utmana dej som läser detta att tänka en snäll tanke om dej själv! Tänk nånting riktigt bra om dej själv och känn efter hur det känns att tänka den!
Ha en riktigt skön söndag!
Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook
Wow till Sinead O’Connor-fotot!
Jag kommer inte på någon snäll tanke, :-(, men än är det inte midnatt… 🙂
Tack Ninette för dina vackra ord. DU har verkligen inspirerat mig till mina selfies. Nu har du kanske int läst min blogg, men tänker sluta med utmaningen. Det är int frågan om att jag inte skulle tycka om den, för det gör jag och den har hjälpt mig jättemycket i frågan om min egen självbild av mig själv i mitt inre liksom..om du förstår. Jag som alltid tyckt att jag är ful, ser mig själv helt annorlunda nu. Skulle säkert ge mig mera om jag fortsatte men jag måste varva ner. Det låter kanske knäppt kommet från en som bara är hemma själv med vuxna barn. Men då tankarna bara kretsar kring hurdan bild jag skall ta idag hela tiden, då är det inte bra. Det finns annat jag måste tänka på. Sånt som blivit försummat för att en selfie tar jättelänge för mig att ta och fixa. Nå int alla men dom flesta. Skall också försöka varva ner från bloggandet. Int så att jag int skulle blogga mer, men så att jag inte behöver känna dåligt samvete om jag inte gör det. Det betyder ju int heller att jag helt och hållet slutar ta selfies, men då blir dom mera spontana och för stunden.
Bilderna som du tar är konstnärliga och väldigt personliga på nåt sätt. Gillar dom alla jätte mycket. Du är full av ideér. Tycker då inte att du är ensidig. Har du hört någon ge negativ kritik över dina selfies?? Om det är så förstår jag int varför. Men det är ju som du säger, alla gillar inte alla här i världen, huvudsaken är att man gillar sig själv.
Gillar dina selfies och dina tankar och ord om att tycka om sig själv. Med åren slipas kanterna av och man accepterar sig själv på ett helt annat sätt. Och du ingen annan borde säga vad som är rätt och fel, när man prövar sig fram i fotande, bättre är väl att uppmuntra och komma med ideer isåfall.
Ha nu en fin dag, fina kreativa människa