äh, det blev liksom inte alls en så glad vecka som det här gärna skulle få vara. Från början struntade jag blankt i Alla Hjärtans Dag, men sen råkade jag träffa den här Mannen i Mitt Liv som jag råkar dela hus med, ungefär en vecka efter just Alla Hjärtans Dag en gång för länge sen (19 år sen) så det blir liksom att tänka tillbaks på dom där dagarna när vi träffades när det snackas så himla mycket om hjärtan och kärlek just den här tiden på året. Men inte kanske sådär jättemycket just denna vecka i vårat hus, som blev lite extra ”gloomy” plötsligt liksom. Jag tänkte att allt det här eländet och dom gråa skyarna blir liksom för mycket så jag vill verkligen ösa på med kärlek just nu och liksom motverka alla dåliga energier, så jag tog och gjorde mitt alldeles eget kärleksaltare här hemma i köket.
Min kitchiga Love-skylt var det första pyntet som fick åka fram. Den ser precis ut som nånting som jag hade plitat i mitt skolhäfte nån gång på 1980-talet! Tillsammans med väldigt djupa citat och klokheter, som säkert var väldigt intelligenta och djupa.
Jag hängde upp mina pynt som jag gjorde i cernitlera för ett par år sen – dom är urenkla att göra, både ungar och vuxna klarar av det!
Julius Caesar fick leka kärleksgud och ha en ny hatt på sig för några dar.
”Vad har han på huvudet?”
Det är en kärlekshatt!
”näää, urk, inte Julius Caesar!”
Ja, okej, jag glömde – jo, det är ju en vänskapshatt såklart! Dom är vänner
”aha, vad kiva!” (=kul)
Bästa grejen är bästa kärlekstavlan vi har här hemma!
Bra vibrationer från min kärlekshörna känner jag!
Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook
Underbar liten tavla! Tänker madonnan och barnet…
tänker jag också! jag blev så glad när jag såg hur bilden såg ut, den säger precis hur det är just såna där stunder!
Har inte läst på ett tag då jag haft lite svårt att upprätthålla gamla vanor. Men nu har jag läst ikapp lite och sett många kloka fina inlägg som vanligt. Filmen med hon som hoppade av akademisk karriär var inspirerande. (Även om hon säkerligen tjänar så oändligt mycket mer än vad jag gör just nu.) Kanske borde jag också skriva en bok som heter Lev på ÄNNU mindre. 😉 Hemligheten ÄR just urgifterna. Mätta mun efter matsäcken. Vi lever vissa perioder under vad Sverige anser som existensminimum utan att lida ett endaste skvatt. Allt är en fråga om inställning. Man klarar sig faktiskt utan att köpa ny jacka varje år eller att ha senaste mobilen eller åka på utlandssemester varje år. Okej, ibland när barnen jämför sig kan de bli frustrerade men det är ju ett val vi gjort som familj. Man kan inte få allt. Jo en del kanske kan men vi har valt ett liv med mindre utgifter så vi kan leva på mindre inkomster. Tyvärr är det provocerande bland en del. Och många som betraktar mig som en parasit som går på bidrag, för de utgår ifrån det bara för att jag har tiden. Det är så ovanligt att vara fri och obunden att ingen kan ens tänka sig det. Men detta är ju folk som inte känner oss, så vem bryr sig.
Tipsen hur rman bemöter människor i sorg var bra. Alla sätt är bra, utom att låtsas som ingenting.
Kram!
kram tillbaks, och kul att du hittar till mej ändå trots allt det jobbiga just nu!
Lev mer på ännu mindre – bra boktitel, jag skulle köpa den boken om du skrev den! 🙂 Det är det som är det knäppaste att såna som du och jag som är helt fria och obundna och inte lever på några som helst understöd ändå får arga blickar och att folk tror att man lever på samhället och bara utnyttjar det, när man i själva verket inte är till nån annan belastning än sitt egen pensionssparande kanske!
Det hände nån gång att nån av ungarna frågade om vi var fattiga (för att vi inte reser överallt eller köper nya saker), och då blev jag lite full av skratt, för vi har alltså ett jättestort hus på ett bra område! vi har bara inte just dom där statusgrejorna som en del satsar på. Statusgrejor = rik i barnens ögon tydligen.