När Danne flyttade in (och hur man får honom att flytta ut igen)

När jag träffade min kära make för en cirka 18,5 år sen eller nånting sånt, så delade han lägenhet med sin kompis Danne. Eller det påstod han i varje fall, jag såg inte någon Danne särskilt många gånger faktiskt så det kan ju hända att han bara lånade in en random Danne och låtsades bo tillsammans med honom dom få gånger jag såg ovannämnda person som han kallade Danne.

Den där lägenheten såg helt förfärlig ut – tänk dej två stycken strax över tonårs-killar av vilken exakt noll har lärt sig städa och inreda och överhuvudtaget sätta värde på husgeråd och möbler och städgrejer och framförallt totaltbommat  städa toaletten-lektionerna! Föreställ dej lukten! eller nej, försök inte att föreställa dej det – det var för äckligt för att vara sant. Jag tror toaletterna städades exakt en gång och det var när lägenheten skulle utrymmas och jag (som sommarjobbat med toalettstädning) tog tag i saken.

Hursomhelst, enligt blivande kära maken då den där gången på 1990-talet så var han egentligen innerst inne pedant, det var bara Danne som råddade (stökade till det). Ahapp, tänkte jag med en viss skepsis (eftersom jag redan hemifrån hade erfarenhet av tonårskillar och deras fallenhet för städning), och flyttade ändå trots mina farhågor ihop med den där kattgillande taekwondokillen som nog var lite sådär lagom intressant ändå. Han var åtminstone bra på att laga mat, tänkte jag, och så hade han inget emot att alla hans möbler och inredning förpassades till källarförrådet (tänk dej rosa och persikofärgade volanger, typ på allt! Gånger tio!).

Hur det nu var så var det tydilgen inte bara vi två som flyttade ihop, utan den där Danne tycktes ha flyttat ihop med oss i smyg i vår studentbostad, och han fortsätter att bo hemma hos oss även här i vårt vuxenhus! Överallt stökar han till det och lämnar strumpor efter sig och tallrikar som skall diskas och barnens kläder när dom kommer in och tomma askar precis överallt om man inte sätter stopp för det (Varför behöver man samla på precis alla askar man kommer över? Vad är liksom pointen? Speciellt som dom där askarna precis noll gånger kommer till användning!). Miljoner skor har han också, för man vet ju aldrig när man kan behöva dom. ”Pappa har en låtsaskompis som heter Danne” brukar jag säga åt ungarna, och ungarna har så himla kul åt det! Dom berättar till höger och vänster om Danne som bor hemma hos oss och råddar till det.

Sen tänkte jag berätta hur vi blev av med Danne också, och tricket bestod av två delar. Nr 1 var att leka ”Gissa vad du har lämnat efter dej en hel vecka utan att plocka upp det”-leken. Det tog väl ungefär en vecka till innan kära maken hittade rätt (det var en skjorta som hängde på tork i duschen, och som han flyttade på alla gånger som han skulle duscha) och under den tiden hann han hitta en massa andra saker som han lämnat efter sig överallt, så vi vann alla på det. Nr 2 är att berätta om låtsaskompisen Danne för om det är nåt som på nåt sätt får kära maken att tänka lite mer efter var han lämnar alla sina saker så är det ungarna som glatt går omkring och berättar för alla som kommer hit om Danne som också bor hos oss. Han bara inte syns, för han är pappas låtsaskompis!

När man tillbringar alla sina dagar i hemmet och hemmet är ens arbetsplats så blir man galen av strumpor som ligger och dräller kan jag berätta!