När vi flyttade in i huset ville jag genast fixa en tavelvägg åt oss nånstans. Vi har så få hela väggar (utan fönster eller dörrar), så bästa stället för att överhuvudtaget hänga tavlor är här i trappan. Det finns främst plats för små tavlor, men det gör inget för då går det att använda dom som nåt slags collage och bygga upp sin tavelvägg allteftersom!
Den nyaste tavlan i min samling är en bild från när jag var liten och hade haft mitt första födelsedagskalas. Jag var visst lite trött efteråt…
Tavlorna hänger lite snett och vint ibland. Det blir liksom så när dom hänger på ett sånt här ställe som man går förbi hela tiden, men det gör inte nåt för inget annat är spikrakt här hemma hos oss ändå (du skulle bara veta hur sneda golven i övre våningen är! Man blir nästan sjösjuk ibland).
När jag hittar nån tavla som jag vill hänga upp så kollar jag var den passar på tavelväggen och så sätter jag dit den med ögonmått. Makens 1-årsporträtt fick precis komma upp på väggen och hänga det också. Det blev lite väl tomt bredvid just det porträttet så jag tog och spikade i en spik och hängde upp en fågelbrosch.
Jag gillar att mixa både fint och fult och dyrt och billigt på det här viset! Det är det oväntade som gör saker och ting intressanta, att man får en känsla av att det hela tiden finns nåt mer att upptäcka. Lite mer humor, lite mindre förutsägbarhet – precis som jag vill ha det!
Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook