Breven från Maresi – finlandssvensk fantasy

Vi var på Finncon i somras och träffade Maria Turtschaninoff och köpte hennes nyaste bok – ”Breven från Maresi”. Boken kom ut i augusti och det är alltid något speciellt med böcker som man får tag på innan de ens kommer ut i bokhandeln (!). Och signerade! Och kan ge åt en av författarens största fans som present till på köpet!

Nu har jag äntligen haft tid att själv läsa igenom boken och det var en skön och avkopplande läsning. Turtschaninoffs stil i böckerna från hennes fantasyvärld påminner mej om läsupplevelser som jag hade som liten när jag besökte Ursula K. LeGuins övärld, speciellt boken om gravkamrarna i Atuan. Det är nåt med stämningen, den detaljerade worldbuildingen och det ålderdomliga språket som ger en unik fantasyupplevelse. Old school fantasy med en finlandssvensk twist.

I den här boken är Maresi en ung kvinna som beger sig hem efter många år som lärling på en klosterö. Hon tampas med upplevelserna av att vända tillbaka när alla andra har funnits på samma ställe i många år – en upplevelse som jag kände igen mej i. Hon lever naturnära i en natur som känns finlandssvensk med midsommarfirande och barrskogar och riter och ritualer och skolgång som känns som nånting som om det inte har funnits i vår gemensamma historia, så kunde det ha funnits i den. En alternativ fantasivärld att leva i för en stund.

Men nu vet jag att världen är så mycket större än Sáru, eller än hela Rovas, och min plats har grott igen utan att någon märkt det.

Maresi försöker hitta sin plats i livet och vi får följa med henne via brev som hon skriver till sina vänner kvar på klosterön. Det är ett vackert språk som förmedlar stämningar via alla detaljer – via dofter, via ordval, via sinnesstämningar. Turtschaninoff har lyckats uppfinna ett eget fantasyvokabulär med namn och ålderdomliga ord och manérer som passar till hennes historieskildring. Det är inte så mycket action, men man får besöka en främmande värld som också innehåller magi (precis som Övärlden) och man får sin verklighetsflykt för en stund. En bra inkörsport till fantasy för finlandssvenska ungdomar tycker jag.

…det enda tråkiga var sista brevet som hoppar framåt tidsmässigt lite väl mycket för mig, som vill veta mer om Maresis äventyr, men vem vet – kanske vi kan få en bok till om den åldrande Maresi också, om vi ber riktigt snällt?! Det skulle vara urcoolt med en sista bok om Maresi som gammal!

RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Maresi – fantasy för ungdomar

IMGP5816

Det var lite extra kul den här julen att se Noel öppna en av julklapparna, för i ett av paketen låg ett ex av Maria Turtschaninoffs bok Maresi, med en inskription av författaren själv!

Noel är vår 13-åriga feminist, som läser allt mellan himmel och jord. När vi hade besök av en annan bokslukare, Frida 12 år, så passade jag på att intervjua barnen om den här boken och vad de tyckte.

Båda två är mycket vana läsare, som läser runt 100 böcker om år per knopp skulle jag gissa, så de vet vad de snackar om. Bägge hjälpte till att besvara mina frågor.

 

Obs! Spoilers i följande text!

 

Vad handlar boken om?

Maresi är en flicka som bor på en ö. Inga män får komma dit och där finns ett kloster som några ursystrar har grundat.

Där finns nåt som heter Getporten och Stora porten och på andra sidan ön finns vinodlingar och musslor som man får röd färg av.

Pappan begravde Maresis syster levande och så jagar han dem. De får hjälp av Modern och Jungfrun, och nånting till – döden? Det finns såna som har fått de här gudinnornas namn, t ex Jungfruns tjänarinna Rosen. Männen kommer och jagar dem och de gömmer sig där som grundarna var begravda.

 

Boken kan vara lite skrämmande om man läser den när man är yngre (som Frida har gjort). Båda barnen rekommenderar den åt 13-15-åriga, också yngre ifall man är en van läsare och van att läsa om såna här teman.

 

Det här var Fridas första bok av Turtschaninoff – sen gick hon och inhandlade resten! Noel har tidigare läst Anaché  – en bok som båda två gillade bättre än Maresi (som inte var en dålig bok, tyckte bägge).

Minus med Maresi var skrivsättet tyckte Noel, som inte riktigt gillar att läsa böcker som börjar som en dagbok. Just nu läser han mest actiontyngda böcker, och den här var lite mer lugnt skriven.

 

Frida hälsar: Jag tycker jättemycket om hennes böcker!

Noel: Tack för julklappen! fyra stjärnor av fem.

WP_20161130_001

Och jag då?

Jag hade precis noll dåligt att säga om den här boken, vilket inte händer särskilt ofta! Jag kan liksom inte läsa böcker utan att se på dem med kritiska ögon, och den här boken hade precis ingenting att kommentera tyckte jag. En lugn stämning, det håller jag med om, men ett vackert språk som jag njöt av. Det fanns liksom inte onödiga ord eller meningar och allt var på plats som behövde vara på plats.

Jag förstår vad barnen menar med att den kanske var lite svårare för dem att ta till sig, för det kändes som att den här boken var mycket mognare än t ex Arra (jag har inte ännu läst Anaché). Det kändes som att det fanns stora vuxna teman under själva intrigen, men det var definitivt inte något som jag tycker är negativt – tvärtom! Den är mer old school fantasy (tänk Ursula K. Le Guin eller J.R.R. Tolkien) än mer actionspäckad modern fantasy (t ex Brandon Sanderson eller Jim Butcher), men det behövs böcker av båda slagen tycker jag. Ett ställe där man lugnt kan meditera och koppla av hjärnan en stund.

Jag gillade speciellt mycket det magiska systemet i boken, och förstår att folk har fäst uppmärksamhet vid boken och tänker på den som feministisk fantasy. Det är ju en kontrast till alla möjliga maskulina fantasy böcker som finns därute, men om det här är feministisk fantasy – varför pratar man då inte om alla möjliga andra böcker som manschauvinistisk fantasy? Egentligen tycker jag adjektivet ”feministisk” är rätt så onödig, och det var inte något jag tänkte över en sekund när jag läste boken utan först när jag läste bokrecensioner. (för då borde man ju t ex säga att Tolkien är manschauvinistisk fantasy varje gång man pratar om hans böcker om man ska vara konsekvent…)

Boken är kvinnocentrerad på ett mycket bra sätt. Den bästa scenen tycker jag var när alla kammade sitt hår och framkallade en storm – en scen som kändes episk!

Vi ska definitivt läsa fortsättningen, Naondel, men sparar både inhandlandet och läsandet av den till ett senare specialtillfälle. Sådär är det ibland med böcker för mej – vissa böcker kan jag liksom inte låta bli att läsa genast samma dag de kommer ut (speciellt såna som slutar med cliffhangers… jag är lättlurad konsument på det viset!), och andra är som en konfektask som man sparar till nåt fint tillfälle, så själva väntandet på den blir en del av upplevelsen. Födelsedagar, sommarlovsdagar, jullov – det är mina bokkonfektdagar!

 

Tack för den fina julklappen, Maria – den står i bokhyllan tillsammans med andra signerade böcker och skänker vår bokhylla lite extra glamour!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Beginnings

imgp5929

There are many beginnings in my life, but one that has been prominently on my mind  during the recent weeks is when I first started reading the works of Terry Pratchett. I got my almost very last few novels for my collection for Christmas, and have been pacing myself all through the holiday so as not to read through them too quickly. It got me thinking about the very first time I read one of his books.

The year was 1991 and I think it might have been ”Moving pictures”. It is definitely not one of his best books, but in spite of that I instantly loved the prose! The wit, the puns, the subversion of tropes, or rather using the tropes in a new more interesting way. It was an instant love affair that has kept up during the years. But now there are no more Terry Pratchett-books forthcoming… Which makes reading these last few at the same time uplifting, as with all his books, but also tinged not a little bit by melancholy. His books have never been more bittersweet to me like now that I know there will never ever be any more of them.

No more Ankh-Morpork-stories. No more Vimes, no more witches, no more Librarians and no more Tiffany Aching.

I had no idea that one author could have such impact on my life, and one that on the surface seemed so trivial at that. But the books are anything but trivial! If you want you can read them for their comic effect, for the surface, because the wit is dry and the puns are abundant and you are guaranteed some laughs. But scratch at the surface and levels of philosophy appear.

To paraphrase sir Terry: Sometimes you need to tell lies to tell the truth.

That is the purpose of some of the fantasy literature. To take us to different worlds or time periods or alternate realities, and strip away all that makes us not see the truth. You visit a world with witches and wizards and goblins and trolls and ordinary extraordinary people, and all the regular prejudices of our sometimes too real world disappear. What’s left is often the truth, or the author’s version of it.

How to be a grown up. How to be responsible. How to be true to yourself. What stories do to us. What the essence of different phenomena is. What love is. What the purpose of stories is. What life is.

Terry Pratchett was a comical writer on all accounts, but a deeply philosophical at that.  His books started out as a parodies on fantasy books, but pretty soon took on a life of their own with every book containing at least one big theme that he explored using comedy, wit and above all, a lot of emotion. He satirized current events and phenomena in a way that made you really think. I  think he was a pragmatic romantic at heart, just like me, and his authorship was the perfect fit for me.

At the core: philosophy, a bittersweet look on life and great emotions. On the surface: wit, comedy, laughter instead of tears. Sometimes laughter mixed with the tears, like in the beginning of ”I shall wear midnight”.

imgp5937

I read a new Terry Pratchett-novel every year during the last twenty-five years. But now that era is coming to an end. I think I might have skipped two novels by mistake, and am looking forward to reading them next Christmas (or birthday). Terry Pratchett-books are Christmas books to me, or books to read when I am feeling especially stressed out or anxious.

I read one of his books all through the night when my grandfather died.

I read one of his books when I was preparing to give birth. The water broke in the middle of a hilarious chapter (but not on it, thankfully, although that would have been perfect!).

I read them when life feels difficult, and I need a laugh. I read them when life is sunny and sweet, and I just want entertainment. I read them to remind myself what life is all about. I read them, and I find myself in them. In the romantic heroines when I was younger. Definitely in Nanny Ogg now that I am an adult! She is the Mother, and much smarter than everyone thinks, and is much more than she appears. She loves life and to laugh, and parts of her wants to strip of her clothes and run naked in the rain! (metaphorically or not)

But books, like all sorts of art, is not everyone’s cup of tea. These particular books do not appeal to everyone, but they do to me. Millions love the books of Terry Pratchett, myself included, but not everyone as I’ve figured out over the years. Hundreds of thousands of people loved the Christmas Calendar of this Christmas, ”Selmas saga”, but not me – there was just this grating to sugary quality about it that I couldn’t get past. So I get it – sometimes something that you love so dearly just doesn’t click with other people. Like the novel the Alchemist by Paolo Coelho, which is one of my all time favourite novels, but one that someone once mentioned in an interview as the only book they have burned because it was so bad…!

I think that when me and my geek buddies read the books when we were at school, we mostly read them for the great vocabulary and puns. It was fun to drive the English teacher mad with having such an extensive vocabulary, and I wouldn’t have had it if not for the Discworld novels! Not only did Terry Pratchett have an excellent language, he also twisted it and used the words unexpectedly and gave them new meaning – things I am certain tickled my brain and made me a better reader of both English and Swedish. I instantly fell in love with looking at words, turning them over and thinking about what they really mean, what they really say and what people really mean to say. Which definitely is a useful tool for a psychologist, and one that drives my kids and husband nuts sometimes!

Beginnings and endings. For me these last few books are my ending, but at the same time my husband is discovering the Discworld for the very first time. He is starting on ”Small Gods”, the book I recommend to anyone who is unfamiliar with the works of Terry Pratchett. It is one of sir Terry’s best books in my opinion, a real showcase for both the wit, comedy and philosophy that he was so great at.

imgp5943

My eldest son is reading Game of Thrones for the first time – another kind of beginning. George R.R.Martin’s books have been hugely successful, and I am one of those fellow nerds who applaud  themselves on having read the books before they were an international hit (nerd cred). But however much I loved the Game of Thrones-books, it is nothing compared to my love for the Discworld. GoT is the raw glossy side of fantasy, but with not much substance if you really analyze it. GRRM uses violence as an effect, but hasn’t got any deeper messages hidden in his books. They are pure entertainment, with the challenge being to discover what was really happening, what he is hinting at and the realization that the story didn’t start at the beginning of  the first book. The Discworld is also entertainment, but underneath all that levity is always a message.

Sometimes you need lies to tell a truth so that people can understand you. People don’t listen with their minds – they listen with their hearts, and the heart need stories instead of truths.

 

This was sir Terry Pratchett’s favourite piece of music – the one he wanted to die listening to – I hope you got your wish, sir Terry:

Through his books I got to know someone who was a romantic at heart. A person who enjoyed life – all aspects of it, both the good and the bad. Bittersweet, but always genuine and passionate, just like me. Which is why when I have finished with all his books, I will simply begin again. A new beginning, all over again.

 

Pieni Lintu - MakroTex challenge

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Böcker för barn och andra människor

Jag råkade nämna på ett internetforum att jag var irriterad på en del vuxna i mina barns närhet som fortfarande trots att det är tvåtusennånting insisterar på att dela upp böcker i pojk- och flickböcker, och vips hade jag två radiointervjuer på gång!

Här kan du lyssna och läsa mer om det här med indelningen av böcker. Det var jätteroligt att träffa Johanna Ventus och prata just böcker,  som har varit min passion så länge som jag har kunnat läsa!

Att läsa, och att läsa precis allting mellan himmel och jord, har minsann bidragit till att vidga mina vyer. Inte nog med att det är skön underhållning, man lär sig saker och ting utan att man ens märker det. Det är därför det känns så beklämmande att en del vuxna fortfarande i denna dag insisterar på att begränsa för en del barn, och då specifikt för killar.

Man liksom räknar med att tjejer läser allting, så dem behöver man inte satsa på, men killarna – de är ett problem. I stället för att verkligen göra nåt åt saken, så inbillar sig en del att de hjälper killarna genom att rekommendera böcker som tilltalar specifikt killar utan att tänka efter att alla kanske inte är likadana! Man kan inte dra alla ur ett kön över en kam – det finns så många olika varianter, och alla är när det kommer till kritan individer.

Vad kan man då själv göra för att få killar att läsa mera böcker?

Det som behövs är bland annat fler läsande manliga förebilder. Fler läsande pappor, farbröder, morfäder och män överlag. Män som visar att dom läser och som visar uppskattning för läsning, t ex min egen make som på kvällarna ibland sitter med en bok i soffan  i vardagsrummet. Pappor som läser för sina barn och som läser ALLT – också det som en del påstår är tjejböcker. För vet du vad – det finns ingenting som heter tjej- eller killböcker! Böcker går helt bra att läsas av precis vilket kön som helst.  Det värsta som kan hända är att man får insikter i hur andra människor tänker, något som kallas empati.

En annan sak som också kan begränsa är vad folk tycker är böcker och litteratur.

Nuförtiden är barnböcker så mycket mer än bara Wahlströms gröna o röda inbundna böcker! Förutom vanliga romaner finns det fantastiska bilderböcker. Det finns lätt att läsa-böcker, det finns faktaböcker, det finns serietidningar och min favorit som inkörsport för äldre barn som inte är så vana vid att läsa: serieromaner (graphic novels).

Ungdomsböckerna är inte vad de en gång var, utan en mycket bredare kategori som numera läses lika mycket av vuxna som av tonåringar. På engelska kallas de Young Adult, YA – ett begrepp som jag tycker funkar bättre som försäljningsknep.

Det kommer hela tiden fler och fler riktigt jättebra barn- och ungdomsböcker och det är så synd att barn som växer upp utan några som helst fördomar helt i onödan ska pressas in i kategorier som de själva inte har bett om.

Böcker är till för att utvidga världen, inte begränsa den.

imgp4481

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Så begav sig hemmaföräldern ut en kväll – sånt här kan man gärna vänja sig vid!

Nu skall jag berätta en hemlis, som passar bra med tanke på gårdagens boktema – vi skall göra en bok, Kamomilla och jag! Det blir en bok om pyssel och inredning och om att våga ta det där steget och göra nåt själv, och boken skall heta precis som den här bloggen: ”Tedags hos Tant Ninette”! Åh, vad kul projekt det här är, och så kul att vi snart är klara med boken och får den tryckt och allt – det tar ett tag än, men snart – snart kan du som vill det köpa ett ex och få njuta av Kamomillas fina bilder precis som jag har gjort ett långt tag nu!

150

Vi ansökte om bidrag till boken och fick det (Tack, Kulturfonden!), och igår var det dags för Kulturfondens utdelningsfest och konsert.

150 (2) Ja, det är inte varje dag jag ger mej nånstans ut överhuvudtaget och defintivit inte ofta jag går på konsert, och det är kanske lika bra det för man får lätt blodad tand för sånt här kände jag!

152

Kamomilla och jag hade båda laddat med kameror och förkylningar med i bagaget… Att dom här förkylningarna skall vara sega ändå! Nu måste vi bli friska, för vi har ju en bok som behöver bli klar!

Ninett3-webb

Själv hade jag sminkat mej så jag såg någorlunda pigg ut trots sömnlösa nätter – bra grej det här med placebo-pigghet, att se pigg ut och känna sig pigg bara därför! Ninette-1 Ninette-2

Fixat håret hade jag till och med – mina ungar skulle knappt ha känt igen mej, denna vecka har jag sett mer ut som nåt ur nån zombiefilm faktiskt, nån sån där som hasar runt i morgonrocken med långsamma steg… Det gör minsann bra för humöret att fixa upp sig efter en sån vecka!

Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till programmet och hade mina fördomar, och det bara för att senast som jag var ute på konserter eller muséer eller vad som helst var nån gång på 1900-talet…! Hade nån sån där tanke om att det kanske var en massa dikter och gamla sånger och Modersmålets sång och sånt, som iofs är helt kul det också, men när man varit förkyld och är trött och somnar om det inte svänger om musiken så är dikter och sånger inte direkt det man vill höra! (jag fick liksom lite överdos av sånt när jag gick i skolan känner jag – det blev lite väl många morgonsamlingar med ett sånt där recept) Men jag hade inte alls behövt ha några som helst farhågor för det var en helt superhärlig konsert från början till slut, både dikter och gamla sånger och modernare och allt – inte en risk att man somnade! Till och med Modersmålets Sång, som ju definitivt passar in när det var Svenska Kulturfonden som delade ut pengar, lät svängig och fin, och hade jag haft nån sångröst igår hade jag stämt i för fulla muggar jag också!

När vi var små måste vi kunna Modersmålets Sång utantill – har sjungit den ett par miljoner gånger inbillar jag mej. Undrar om den sjungs längre i Sverige överhuvudtaget? På den här sidan om pölen lever den i varje fall i bästa välmåga!

057 (4) Artisterna som uppträdde var skitbra! Charlotta Kerbs sjöng bland annat en av Sylvias visor och så modernare musik, med ett lite sånt där indie-stuk. Jag gillade massor!

059 (3)

Petter Andersson har jag väntat på att få höra i evigheter! Han sjöng i Brahe Djäknar när jag sjöng i Florakören (killkören& tjejkören vid Åbo Akademi) och har sen dess gjort en karriär som sångare. Kommer att vara med i Mamma Mia när den sätts upp i Helsingfors!

078 (2) Sen var det dags för lite tal och prisutdelning. Författaren Katarina Gäddnäs fick huvudpriset på 10 000 euro och gratulerades av representanterna för Kulturfonden.

091 Sen var det dags för akt två och lite mer jazziga toner

110 (2) Två av tjejerna ur Dizzy Queens uppträdde, och fick åtminstone en ny fan på köpet! Jag gillade massor!

120 (2)

Jag gillade verkligen deras uppträdande, här svängde det bara värre så man glömde både förkylningar och vardagar och allt annat, precis som det skall vara!

 Jag lade upp en youtube-video på låten Some Like It Hot som dom framförde

131 (2) Till sist var konserten slut, men åh, vilken konsert! Sibeliusmuséets sal var perfekt för den här sortens lite intima konsert

167

Sen dags för lite mingel och kolla in vilka andra som var på konserten. Där hittade jag min kusin Tom som också hade fått ett bidrag! Han och hans kompisar håller på och startar en fotoförening – nästa gång jag träffar honom skall jag pumpa honom på fler detaljer, för det lät jättespännande!

135 Ja, det var verkligen en skön kväll det här! Titta in hos Kamomilla så hittar du fler bilder.

Mer info om vår bok kommer så snart vi båda är lite friskare och har knåpat ihop lite reklam och bilder – jag längtar så att få visa upp vår alldeles egna bok för hela världen! Känns som en bra grej att kryssa av sin önskelista såhär lagom innan 40-årsdagen: skriva bok – check!

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

En bok jag väntar på – Home for now av Joanna Thornhill, spännande!

Åh, så spännande – snart borde vi få vårt exemplar av Joanna Thornhills bok ”Home for now” – en bok där vårt hem också finns med i och en del av mina projekt! Vi hade ett par jätteroliga dagar i somras när Jo & co var här och fotade, och nu snart är den konkreta boken här! Så spännande, och så kul för Joanna – hoppas hon får sålt riktigt många böcker! Det går att förbeställa boken och den finns redan nu på 10 i topplistan på Amazon, så det är många fler än jag som väntar på den här boken.

P56-57 Home for Now by Joanna Thornhill for Cico Books

Boken riktar sig till såna som hyr eller äger sitt första hem och som letar efter smarta lösningar för både hyreslägenheter och hus. Sånt som är billigt, sånt som går att göra själv – precis sånt som vårt hus är fullt av med andra ord! Det skall bli så kul att se boken, och vilket härligt minne att ha för livet om hur det här gänget britter kom och hälsade på oss och tog några bilder och vi fick en fin bok att visa för våra ungar när dom blir större. Känns lite som validering av min blogg och min livsstil samtidigt, att kolla, det som mamma gör här hemma med limpistolen och papper och ”skräp” – det gillar till och med folk i andra länder!

P156-157 Home for Now by Joanna Thornhill for Cico Books

Här hittar du Joannas sida om boken, och där kan du bland annat se bilder från vårt hem – så spännande! Än så länge finns boken bara att köpa på nätet för oss här i Norden, men den kommer eventuellt att säljas också här i Finland om ett tag. Det håller vi tummarna för!

En tredjedel av bilderna till boken är fotograferade hemma hos olika bloggare i Finland, så månne inte nån finländsk bokhandel gärna vill sälja boken också i detta land och på finska?

P.S. Vykortsväggen i småttornas rum på första bilden, min konservburksförvaring i den andra bilden!

P.P.S. jag passar på och länkar till Fabrikens Torsdagstema – om du som tittar in här hittat hit via Fabriken, så ta dej en titt hos Joanna Thornhill och det här inlägget om du vill hitta flera bloggar som också gör olika DIY-grejor till hemmet! Du är också varmt välkommen att titta omkring här på min blogg – vårt hus är just precis vintage/eclectic/colourful som en recensent sade om husen i Joannas bok, så vi passar bra in i hennes länksamling! (och om du inte vet vad Fabriken är för nåt så är det en portal för olika svenskspråkiga inredningsbloggar, stora som små, vit-svarta som färggranna! Fabriken har haft en lång paus, men nu är dom tillbaks igång igen och dagens tema är fri tolkning)

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Vårt hus med i Home for Now

Ett av fjolårets jätteroliga hemliga projekt var att vårt hus fotograferades till Joanna Thornhills bok ”Home For Now”

Joanna är en stylist som bor i London och som hittade bilder på vårt hem på Pinterest. Hon mailade mej och frågade om hon fick komma och fotografera här hemma hos oss, och det fick hon såklart! Förra sommaren kom hon förbi tillsammans med fotograferna James Gardiner och Rita Platts och tog en massa bilder av vårt hem. Nu finns lite av vårt hem med på några hörn i hennes alldeles splitternya bok! Boken går att förbeställa på Amazon, kommer att komma ut i april och tyvärr inte i bokhandlare här i Norden ser det ut som just nu, men däremot i en massa andra länder världen över.

Joanna ville göra en bok som riktar sig till folk som är förstagångshusägare eller som hyr lägenheter och som vill fixa det fint och enkelt med billiga medel. Hon besökte också andra bloggare här i Finland, så gå in på hennes blogg och kolla så får du tips på olika bloggare som alla har personliga och intressanta hem med många DIY-detaljer!

Skall bli så spännande att få mitt eget exemplar, och se vårt hem där bland alla andra fina hem!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook