Saker som gör mej ledsen

Det här skulle egentligen först vara ett inlägg om en sak som gör mej glad, nämligen äran och möjligheten att få följa med Carola Häggkvists adoptionsresa i Sydafrika via hennes blogg. Många föräldrar bloggar när dom är på adoptionsresor och det väcker speciellt många härliga minnen att läsa Carolas blogg. Hon har varit igenom precis samma procedur som vi,  träffat samma personal som vi, fått höra samma saker som vi i domstolen och verkar få vara med om en lika härlig adoptionsresa som vi. En helt underbar söt liten dotter har hon fått också. Men nu plötsligt börjar det strömma av kritiska inlägg, bara pga att hon är en kändis som adopterar.

Carola passade på och gick till frisören med sin 3-åriga dotter. Vi satt här hemma och tänkte att oj, vad söt hon är! Vilken tur hon har som får testa på att få en riktig frisyr hos en afrofrissa, och vad kul mor och dotter verkar ha tillsammans! andra mänskor såg på samma sak med helt andra ögon – en som i tidningarna hela tiden benämns med sin titel (psykolog) menade att det i det närmaste var barnmisshandel (hon är adoptionsexpert och expert på afrohår, för hennes syster och svåger har adopterat två barn från Asien…), och en av sveriges mest skrikande feminister (som inte verkar tåla kritik själv) var inte sen att haka på och spy galla över Carola och hur hon var fin överklassfru som åkte till Afrika för att skaffa sig en accessoir.

Fy sjutton ändå säger jag! Dom där mänskorna har för det första ingen aning om hur adoptioner går till. Det är inte så att vem som helst blir godkänd, och det hjälper inte att vara kändis – det finns ingen gräddfil! Carolas process har tagit 4 år om jag minns rätt, så det är knappast ett välgörenhetsprojekt som hon håller på med. Man skall verkligen vilja ha ett barn genom adoption för att vilja utsätta sig för den stress som en adoptionsprocess innebär. För det andra – att fixa afrohår är inte i sig barnmisshandel! inte ens när man fixar håret på en liten bebis, om man gör det försiktigt. Om man låter håret vara helt utan att sköta det, så kan det om man har extra lockigt hår bli till en enda hårkaka som man måste raka bort till sist. Ett oskött hår är ett tecken på att låg status i många afrikanska länder, och vi som adopterar från SA skickar brev och rapporter med jämna mellanrum och vill gärna visa att vi tar hand om våra barn på bästa sätt.

Det är en sak om man drar en ovillig unge till frissan och tvingar den att sitta där i de 2-3 timmar som det tar att fixa håret och en helt annan grej om man gör det till en rolig händelse och sitter och äter nåt gott eller läser böcker osv samtidigt.

För ett par år sedan lade jag upp bilder på vår dotter och hennes afrofrisyrer på vår hemsida. Jag tänkte att det kunde vara till inspiration för andra nyblivna adoptivföräldrar som ofta frågade oss om råd när det gällde håret. Sen en dag fick jag veta att det fanns en tråd på familjeliv om oss, och mej. Där var det nån som tyckte precis som dom nu tycker om Carola att det var jag höll på med var barnmisshandel, och tyckte synd om mitt barn som utsattes för sånt. Det fanns också såna som informerade om hur det är med afrohår, att det är annorlunda än nordiskt hår och att det sköts annorlunda, men jag vet inte om budskapet gick fram. Jag bad moderatorn ta bort tråden och det gjorde dom bums. Det var väldigt obehagligt, och det där var bara ett par anonyma oinsatta typer som skrev om mej. Carola har i stället halva Sverige som nu plötsligt har åsikter om hur hennes dotters hår skall skötas och som insinuerar eller skriver rakt ut att hon har adopterat av koloniala skäl. Som Cecilia  skriver i en av kommentarerna på Heddas blogg – det om något är barnmisshandel, att media och bloggar och alla möjliga som inte alls har nåt med saken att göra skriver så här elakt om den här flickan och hennes mamma. Tänk vad hemskt att växa upp och hela tiden ha en massa folk som skriver elaka saker om ens mamma

Sandra visar på sin blogg bilder på  sin dotter och hennes ofixade hår – kolla där så ser du vad det är frågan om, hur det blir om man inte fixar håret.

Det ironiska är att adoptivföräldrar i USA blir kritiserade för att dom INTE vet hur man fixar afrohår. Här i Norden blir man i stället kritiserad om man gör det.

Ingen av oss vet vad som försiggår i Carolas familj, kanske ungen är lidande – vad vet jag? det vet jag inget om, det enda jag vet är det jag har läst i hennes blogg. Att på basen av att hon haft sin unge på frisörbesök börja utropa misshandel – det om något är ett övergrepp, och visar på bristande insikter och bristande professionalitet. Hälsar psykologen 😉

(som anser att man skall ha fakta på plats innan man tvärsäkert uttalar sig om såna personer som man enbart har läst om i kvällspressen)

På bilden bevis på hur jag misshandlar min dotter. Enligt nån korkad typ som skrev på familjeliv alltså. Stackars unge som får håret borstat ändå! och om någon som läser detta inte redan känner till det så gör det alltså inte det minsta ont att få inflätat extensions eller löshår i flätorna – det gör precis lika lite ont som att fläta öht. Vi besökte en frissa i SA, och hon var superduper bra på att fläta, mycket försiktigare än vad vi själva är – man får liksom en viss  vana av att fläta när man gör det om och om igen, år ut och år in.

21 kommentarer

  1. Om man ändå kunde sudda bort alla otrevliga nätpersonligheter. Undrar hur många som beter sig i verkliga livet som på nätet? Fler borde tänka efter före… Tänka i flera steg. Tänka på de verkliga personer som drabbas.
    Speciellt när det gäller barn!

  2. Tråkigt då det blir så där.
    Fortsätt du att sköta håren på bästa sätt. Det ser alltid så välvårdat ut och barnen har det bra.
    Kram

  3. Vi har hatt noe av samme negative responsen på kjendiser som adopterer i Norge. Artisten Mia Gundersen har adoptert fra Etiopia, og ble også beskyldt for veldedighet og at det er en mote å adoptere blant amerikanske kjendiser osv. Blæh! Heldigvis har adopsjonsforeningene oppført seg pent og heller brukt kjendiser som har adopert for alt det er verdt. Og det er jammen verdt mye!!!!! 🙂

    Når det gjelder håret, vet jeg at norske SA-adoptanter har egne hårkurs!! Kanskje like greit vi har adopert fra Sørøst-Asia – ungene våre er alltid bustete på håret. Hehe!!

  4. Lady Dahmer - den skrikande feministen

    När jag jobbade på förskola så hade vi ofta barn med afrikanskt ursprund. De flesta hade rakade skallar eller väldigt kortklippt hår. Min son som får dreads i bakhuvudet efter två nätter har jag klippt kort.

    Det verkar funka utmärkt. Varför är inte det ett alternativ?

    Min bästa vän från Eritrea använder i vuxen ålder insytt hår, men som barn var hon kortklippt. Likaså hennes syskon. Eventuella inbakade flätor. Givetvis ska man sköta barnens hår, men hur fan gjorde man innan västerländska idealen landade i afrika?

    (och nej, jag tål kritik lika bra som vem som helst. Men jag bemöter den också! Det brukar dock kritikerna ej tåla. Konstigt nog. 😉 )

    • Tant Ninette

      här på min blogg skriver du väldigt sakligt, men på din egen blogg var ditt inlägg direkt rasistiskt, så jag har lite svårt att bemöta dej just nu känner jag. Du använde fula ord och skrev väldigt fördomsfullt om en person som du överhuvudtaget inte känner.

      Gällande håret så går det hur bra som helst att ha rakat huvud och kortklippt om man känner för det, men många flickor vill faktiskt ha lite längre hår hur konstigt det än kan låta. Svarta tjejer som annars också sticker ut ur mängden vill kanske gärna ha fint hår som alla andra ,eller så vill man vara som sin mamma. Vad är det för fel på det? Det finns värre saker i livet att uppröra sig över. Det är stor skillnad på Eritrea och Sydafrika. Dom är inte samma land, dom två länderna är i själva verket väldigt långt borta från varandra både om man räknar mil och kulturellt. Jag tycker också att det västerländska inte skall råda över afrikanska hår, men i det här fallet var det frågan om lockar som inte är särskilt oafrikanska. Det hade varit annat om man hade gjort cornrows och sytt fast hår, men att fläta in lite lockigt hår är inte särskilt oafrikanskt alls. Vi fick i själva verket lära oss när vi adopterade av riktiga afrikaner hur man flätar in garn i håret, så jag känner inte att det är särskilt oafrikanskt alls.

      Jag tycker nog att du verkar tåla kritik ganska dåligt, eller i varje fall enligt mitt mått mätt, dvs att man kommer med sakliga argument och att man bemöter det med sakliga argument. Jag räknar mej som feminist, men känner inte igen mej i dina argument alla gånger, och det känns lite som om du är ganska svart-vit när det gäller vissa saker faktiskt. Men det är en annan diskussion det.
      Hoppas du kan revidera ditt inlägg och ta bort allt det fula och rasistiska och fördomsfulla.

  5. Lady Dahmer - den skrikande feministen

    rasistiskt? hur då?

    • Tant Ninette

      rasistiskt:
      1. din rubrik
      2. användningen av ordet n-docka
      fördomsfullt:
      adoption = välgörenhetsprojekt
      tolkar allt som shopping, styling etc (folk gör alltså sånt i stor grad när dom är o hämtar sina barn)
      hårförlängning med tillhörande smärta (enligt vem? sen när går det till så?)
      asseccoaren, det sarkastiska tonläget när det gäller en person som jag utgår från att du inte känner

      • Tant Ninette

        du pratar om en person, en riktig människa alltså, en mamma och hennes barn, med bristande respekt.
        Du pratar om henne som om hon är nåt som bara lever genom media, som om kvällstidningarna ger dej rätt att säga vad du vill om henne. som om hon inte var en person utan ett objekt. Det är nånting som går helt emot mina feministiska principer, för jag anser att alla mänskor har rätt att bli behandlade som personer och individer och inte som objekt.

      • Lady Dahmer - den skrikande feministen

        – jag sa aldrig att adoption var ett välgörenhetsprojekt. inlägget handlar uteslutande om carola. inte om adoption.

        – rubriken och negerdocka var ett uttryck. sarkastiskt använt för att illustrera en poäng.

        – att förlänga håret gör ont. att göra små små flätor gör ont. finns säkert undantag som inte tycker det, men processen är smärtsam för det mesta.

        • Tant Ninette

          bara för att du använder dej av sarkasm betyder det inte att det inte är rasistiskt.
          att förlänga håret behöver inte göra det minsta ont. Speciellt inte om det görs av en afrofrissa som är erfaren.

          Du skrev väldigt fördomsfullt när det gäller carola, och att likställa hennes adoption med ett välgörenhetsprojekt är att likställa alla oss som adopterat med detsamma – vi har alla blivit godkända enligt samma strikta regler. Ifall du inte visste om det så får man alltså inte adoptera om man gör det bara för att det skall vara ett välgörenhetsprojekt.

          Jag tycker fortfarande att du skrev väldigt respektlöst om en person som du inte känner annat än genom media. Det går att göra skillnad på sak och person, och det gjorde inte du i ditt inlägg utan du gick direkt på personangrepp.

  6. Allt också..detta har helt gått förbi mig om Carola och adoptionen. Vad bra att du reagerar.

  7. När jag riktigt tänker är det ju egentligen skrattretande att sitta och debattera hår. HÅR!!! Men, har man nu börjat så… Det här med att det finns olika kulturer, att vi sydafrika-adoptivfamiljer ofta starkt känner för att hedra den kultur barnen kommer ifrån verkar ju inte alls sjunka in i denna lagom hen-kultur, så jag tar den ytliga vägen. Jag har faktiskt frågat dottern några gånger om hon skulle vilja att vi klipper håret riktigt kort. Hon har blåvägrat, vill helst alltid ha långt hår med löshår eller garn. Och nej, det tar inte ont att få löshår eller garn inFLÄTAT i sitt eget hår. Här och där ser jag kommentarer om att löshår har sytts in i Zoes hår och det stämmer ju inte alls. Sen att jämföra sydafrikaner med eritreaner- jag har ett par eritreanska språkelever och har också träffat deras barn, deras hår är från en helt annan värld än mina barns. Åtminstone de här eritreanernas hår är mjukt och har större lockar och en av dem brukar t.o.m. ha håret knutet i en hästsvans. Om det är relaxat eller ej vet jag dock inte. Och jag håller med dig Ninette i varje ord du säger.

  8. Inser att jag har vetat absolut noll om hår av den här typen, men vet nu plötsligt en hel del – intressant!
    Och bilden Sandra i din blogg där håret ”vilat” två dygn är ju otroligt talande.

  9. Att det blir en ”hårkaka” som man till sist måste raka bort vet jag allt om. Min syster är från VA och mamma och pappa hade problem med att det blev så om man inte skötte det noga. Barnmisshandel?? Då är det väl det när min 3-åring måste klippas fast han inte vill det också. ?

  10. Jag vet inte ett smack om Carola och undrar stilla hur så många människor kan tro och tycka så mycket om en människa de aldrig mött utan bara skaffat sig en mediabild av. Jag hoppas att Carola drar sig ur och slutar skriva blogg för alla dessa obehagliga människor som tror att de kan skriva vad som helst om en människa bara för att den är känd kommer aldrig att ge sig. De förstår inte bättre. De skriver klatsciga blogginlägg för att få fler läsare och struntar fullständigt i hur många människor de sårar. Tack för att du återigen kommer med så kloka inlägg!

  11. Bare en liten liten ting: Min lille kineser på 7 år vil aldri ha rosa eller gå i kjole. Jeans og kort skinnjakke er tingen. Men langt hår skal hun ha! Aldri verden om jeg får klippe det! . (Så at jenter vil ha langt hår er ikke det samme som at de følger barbie-idealet!!!!)

  12. Men herregud, den tanken skulle inte ens slagit mig – att det skulle vara barnmisshandel. Tänk om folk var lite mer fokuserade på att sköta sig själva och skita i andra – och sprida mer kärlek i stället!

    Kram.

  13. Borgmästaren

    Oj, vilken debatt! Tragiskt att hoppa på folk om en sådan personlig sak som barnlängtan och familjebildning. Tur man inte är känd. Stå på dig Ninette!

  14. Kristina

    Tack för inlägget. Jag hörde till dem som utan att ha satt mig in i det fördömde Carolas agerande. Du har lärt mig något och det är jag tacksam över! (man lär så länge man lever). Ha en bra dag!

  15. Marie den magiska

    Så sunda ord att läsa. Tack. Jag har läst Carolas blogg och känner sån glädje och kärlek. Så fantastiskt att bli förälder, hur det än går till. Och så ödmjukt att låta oss vara med om resan… Blev helt chockad över att läsa om reaktionerna, hur kan jag känna så mycket kärlek och andra så mycket hat om samma sak?

  16. Håller med om precis allt du sa där 😉

Lämna ett svar till Kristina Avbryt

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *