Ibland får småsaker mej att komma ihåg saker som jag trodde var förevigt bortglömda. Som hur det kändes att vara en mycket mindre storlek människa och se på världen från den vinkeln.
Små växter kunde bli till djunglar och trädgårdar, och när min mormor visade hur man gör kossor av kottar och pinnar så blev mossöarna till kohagar och bondgårdar.
Allting såg liksom annorlunda ut när man var så mycket kortare. Folks knän var på ögonhöjd, borden var jättehöga och kunde bli till hus. Stolarna var som stegar som man måste anstränga sig för att klättra upp på. Och allt det småa hade så mycket detaljer som vi som stora ibland glömmer bort.
Ibland är det bra med såna påminnelser. Som att upptäcka att det finns en helt ny värld redan i ens egen vardag. Det känns rätt så fantastiskt tycker jag!