Hallojsan!

Så är jag tillbaka vid datorn igen, och vid en ny dator den här gången – underbart!

Det har varit en lång bloggpaus – så här lång bloggpaus har jag inte tagit en enda gång sen jag började blogga för 9 år sen. Bloggandet har hunnit ändra under den här tiden, och jag också. Nuförtiden hänger allt fler på Instagram och bloggandet är mer en ensidig monolog än en diskussion, som det var tidigare. Och jag liksom bara inte orkar skriva så mycket på min mobil, så Instagram blir till nånting jag håller på med då när jag kommer ihåg att det existerar.

Men nu är jag tillbaks, åtminstone för idag. Allt på datorn är inte ännu där det ska vara, så jag måste ha lite storstädning innan allting funkar optimalt, men det som redan funkar gör det så mycket snabbare än på min gamla dator. Det tar liksom inte en halvtimme att redigera en enda bild nu längre…!

Stress-status:

På väg neråt! För första gången på jättemånga år så känns det som att det verkligen börjar vända. Till en stor del pga Ouraringen som jag har haft lite över två månader nu (inlägget är inte sponsrat – jag har nästan aldrig sponsorer här på bloggen). Jag beställde den i januari ifjol (tips från Chris Kresser, en functional medicine-läkare) och fick den mer än 9 månader senare, men den var definitivt värd att vänta på! Mina stressnivåer var helt åt skogen, men nu tack vare att jag har ett mätinstrument så kan jag bättre följa med vad som påverkar dem negativt eller positivt.

Appen visar både HRV, temperatur, hur mycket man andas och en hel massa mer som är intressant. Man får en readiness score som säger hur mycket man kan pressa sig/ta det lugnt per dag. Det händer att den ibland säger åt mig att ta det lugnt…!

 

Rent konkret följer jag med mina HRV-nivåer, dvs Heart Rate Variability. De är ett slags mått på stress, ju lägre HRV, desto sämre. Min HRV har stadigt blivit bättre under de senaste månaderna (förutom under julen då den sjönk – julen är alltid stressig hemma hos oss), och jag försöker göra allt jag kan för att få dem att bli ännu bättre. Det korrelerar helt klart med mängden djup sömn jag får. Djup sömn är den del av sömnen då kroppen återhämtar sig, och jag har på känn att jag inte har haft så värst mycket sådan det senaste decenniet eller så.

Jag har också börjat ta en del tillskott, aminosyror som kan vara svåra att få tillräckligt av i kosten och som hjälper med sömn. Har också plöjt igenom Dave Aspreys Game Changers, och fått en hel del intressanta tips därifrån, bl a om djupandning och diverse mindfulness-metoder.

att få nästan 100% aktivitet per dag är lätt för mig (bortsett från att jag har gjort för mycket ibland och därför inte fått 100%) – att få 100% på nåt annat är mycket, mycket svårare! Genast om jag stressar så påverkar det min sömn och min readiness.

Jag går på promenader, men inte lika ofta och lika långa promenader som tidigare. Om det är nåt min ring har visat så är det att jag har pressat min kropp och mitt psyke alltför mycket. Det är nackdelen med typ A-personlighet – man tenderar att bli workaholic på alla möjliga fronter av sitt liv, men jag har tänkt att jag ska vända  om på det – jag ska sätta lika mycket energi på att bli i toppform, under mer kontrollerade former den här gången och det inkluderar att slappna av. För slappna av – det är det jag är sämst på! Jag tycker det är så himla tråkigt att se på TV. Jag tycker det är så himla tråkigt att vara stilla och inte göra nåt. Jag vill producera nåt hela tiden, helst dygnet runt, för det är där jag trivs. Det är där jag känner mig mest som mig själv. Och där ger ringen mig konkreta mål som jag kan sikta mig mot, så när jag har tagit en dag eller två och bara städat (jag gillar att ordna saker och kopplar av av det), spelat datorspel, gått på långsamma promenader och mediterat – då får jag ett konkret resultat i form av bättre HRV, bättre data från ringen och till och med ett pep talk nästa dag i appen…!

Precis som dom flesta så är jag gruvligt dålig på att värdera hur bra jag sover och hur mycket jag rör på mig. Jag har liksom följt alla sömnråd jag har hittat och överallt står det att man skall ut och röra på sig. Men det finns något som heter för mycket av det goda också, och det är där jag har befunnit mig. Jag har varit stressad, sovit dålig, rört på mig för mycket som ytterligare har stressat kroppen och så har det blivit en ond cirkel.

Såhär ser det ut när jag är omgiven av stress – ofta sånt som jag inte kan påverka. Jag måste bli mer Zen med andra ord, och inte ta åt mig av stressen runtomkring mig

Niklas fick också en sån här ring till julklapp och har haft den bara några dagar ännu (leveranstiden har kommit ner sen jag förhandsbeställde min – nu ligger den på från några veckor till några månader max, om jag har förstått det rätt), och redan kan vi se hur hans stressnivåer är annorlunda än mina. Han är en klassisk typ B-person som inte har problem med att slappna av, och han skulle behöva göra nästan tvärtom som jag – röra på sig mer under hela dagens lopp, slappa lite mindre. Han lägger huvudet på kudden på kvällen och så bums sover han och sover bra – trots att han ibland får korta nätter så är hans sömn så mycket mer effektivare än min. Vilket bevisar att vårt system med att han har varit uppe med barnen under alla dessa år är det bästa för oss – han kan lätt somna om, jag kan inte.

Jag har för en gångs skull kopplat av med att plocka bort julpynten. Jag gjorde det under flera dagar, tog tid på mig och sorterade och organiserade av hjärtats lust.

Anti-stresstips som jag plockat åt mig den senaste tiden:

  • Jag har tagit bort alla röda notifikationer på min mobil. Jag får bara notifikationer från messenger och whatsapp och sms (och inte ens särskilt många) – allt annat är tyst och syns inte. Min mobilanvändning har minskat radikalt – från att ha tagit upp mobilen ca 150 ggr per dag (vilket är genomsnittsanvändningen för mobilanvändare) har den sjunkit till under det halva.
  • Jag läser bara tidningar på min ipad, och kollar Facebook enbart på ipaden och mobilen. Jag har inte överfört min gamla länksamling till min nya dator, och så länge jag håller den så här städad och fin så kan jag inte använda den till att slösurfa på Facebook eller läsa tidningar. Jag måste aktivt göra ett val och sätta mig nån annanstans där jag har lämnat min ipad, vilket gör att jag radikalt minskat på slösurfandet.
  • Jag har funderat mycket mer på min andning den senaste tiden. Jag tog sånglektioner i tiderna, och att sjunga kändes minst lika befriande som terapi för mig, och inte konstigt – att andas rätt är en stor del av att må bra. Jag är lite frestad att börja testa Wim Hofs andningsmetod – Niklas har börjat med det, det tar rätt så lång tid, men kan ge bra resultat.
  • Efter en paus har vi återupptagit att lista 3 saker vi är glada över på kvällarna, tillsammans med barnen. Tacksamhet är en viktig del av att vara lycklig och det vill vi lära ut åt både oss själva och åt våra barn.

Det är inte svårt att känna tacksamhet när man bor såhär fint! Tänk att ett hus kan göra så stor skillnad för ens humör.

Annars fortsätter vi som förut. Vi åt ohälsosamt under julen så nu tar vi nya tag med hemlagat ekologiskt från scratch, glutenfritt och med mycket hälsosamma fetter. Vi använder billiga blue blocker-glasögon på kvällarna. Vi har det svalt i sovrummen, försöker hålla det på ca 18 grader som är det optimala för sömnen. Vi försöker att inte äta så sent på kvällen så att det stör sömnen, och vi försöker gå och lägga oss samma tid varje kväll.

Natten då jag sov jättebra – den måste dokumenteras!

Det känns konstigt att ha lediga dagar igen, där jag kan göra precis vad jag vill. För mig är det jättesvårt att veta vad det skall vara, när min tendens är att vilja producera och producera hela tiden utan att så mycket tänka vad jag egentligen innerst inne vill göra. Men nu har jag i alla fall ett konkret mål – att få upp min HRV till minst 40-50, och sen – ja, vem vet sen vad framtiden för med sig? Det är nog värt att ta det lugnt en tid så att man sen kan prestera igen för fullt…!

hälsningar

workaholic-typen som egentligen inte vill ändra sig – jag gillar att få mycket gjort, men jag vill också vara frisk och få leva länge, så jag får helt enkelt bita i det sura äpplet och försöka bli världsbäst på att slappa! (not gonna happen)

 

 

RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *