Tack! <3

030

Vilken respons det blev på inlägget om min förlossningsskada – tusen tusen tack alla som gillat och delat och kommenterat och pratat och delat med sig av både sympatier och egna berättelser!

Det här är helt klart något som man behöver prata mer om. Vi behöver prata mer om kvinnokroppen och vi behöver sluta lida i tysthet bara för att det är ”ofint” att prata om sånt.

Det är bara så himla svårt. Det är så ingrott i vårt samhällssystem att kvinnors smärta, kvinnors problem inte är viktiga. Det är så himla svårt i just mig, för jag vill ju vara en ”duktig flicka” och ”hövlig” och anpassa mej. Ändå kan jag liksom inte låta bli ibland. Men när det gällde det här har jag låtit bli alltför länge insåg jag plötsligt i förrgår.

Jag önskar att jag hade skrivit det där inlägget långt tidigare, nu när jag vet hur responsen var!

Ibland är det som om budskapet går fram lättare när man skriver ner något. När mottagaren läser i stället för lyssnar.

Det är ju så vi gör här hemma i min familj – vi skriver lappar till varandra om olika saker som är jobbiga eller som är bra. När man pratar blir så mycket annat inblandat i konversationen (tonläge, utseende, personlig historia), men när man läser är det bara budskapet i orden som kommer fram.

Jag har levt med min förlossningskada så många år redan och pratat om det med alla möjliga personer, men jag har aldrig satt mej ner och skrivit ner allt på ett och samma ställe och på ett forum där jag kan nå de flesta jag känner på en och samma gång. Jag är jätteglad att jag äntligen fattade mod och skrev ner allt och tryckte på publicera!

Det här är varför man har en blogg – för att nå fram till människor, för att ha en dialog. Tusen tack än en gång alla ni som gett respons på olika sätt och vis! Ni är bäst! <3

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

One Reply to “Tack! <3”

  1. Marina

    Det er også et meget nært, meget smukt og meget voldsomt indlæg som må have krævet meget af dig at skrive. Mon ikke vi alle sammen lever med hver vores ar, nogle store andre små. Jeg har selv haft tre voldsomme fødsler. De første to gange var børnene tæt på at dø den sidste gang var jeg selv ved at miste livet. Det sidder i mig som din fødsel sidder i dig. Der er ar på kroppen som man kan se, men der er også ar inden i. Forhåbenligt bliver dit indre ar mindre af at du nu har delt med verden.

    Kæmpe kram

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *