En gång i tiden var vi bästa vänner, Maria och jag. Vi lekte varje dag tillsammans med alla dom andra Mariorna och Natascha som egentligen också hette Maria, men min mamma och pappa insisterade på att åtminstone skulle ha ett annat namn än Maria. Ha, dom bara trodde att hon hette Natascha!
Egentligen hette hon Maria, precis som var och en av mina dockor! Och jag själv i hemlighet. Alla andra trodde jag hette Maria i tredjenamn, men jag och mina marior visste hemligheten. Vi var bästisar, och vi blev fler och fler marior allteftersom åren gick. Alla med samma namn, vad mamma och pappa än sade.
Till sist var dockornas Mariamamma plötsligt så stor att hon inte lekte med dockor och denna mariadocka glömdes bort och levde nånstans därsom bortglömda leksaker lever tills någon plötsligt minns dom igen eller dom slängs bort.
Marias mamma, den hemliga Marian, tyckte att det skulle vara jättekul om hennes barn också ville leka med hennes marior (dom som fanns kvar) så hon hämtade den bortglömda dockan från högen med bortglömda leksaker och gav den andäktigt till sina barn. Som hade egna leksaker som var så mycket fräshare, och framför allt inte hette Maria det minsta! Så Maria glömdes bort igen av alla, utom Marias mamma som vid det här laget hade blivit en riktig Halloweenfantast och här såg sin chans att leka med sin Maria än en gång.
Dom andra vet inte om det än, men vi kommer att vara utklädda till samma sak, jag och Maria! Riktigt matcha, sådär som är trendigt ibland bland kändisar när det är Halloweenfester!
Fast jag misstänker att Maria-dockan visar lite mer hud än jag har planerat! Mumier ska vi vara bägge två. Jag har mina maskar inne i hjärnan, hennes håller redan på och tränger ut. Hon har det väldigt klent med mumiesmycken och sånt också, ja, stackarn – jag misstänker att hennes mamma inte alls har satsat på hennes kostym! Hon tog bara en kniv, skar ut hennes öga och stack en godismask genom ögonhålan. Sen tog hon lite trasigt lakan och virade runt, och orkade inte ens gå och gräva fram mer tyg utan virade in henne i det som hon hade. Så kan det gå ibland när man heter Maria och råkar få en dockmamma som inte riktigt alltid satsar på ens kostym!
Fast jag gillar Maria ändå, tror hon får bli framme lite efter Halloween också, precis som mitt julpynt som står framme året om!
Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook