Historia är nånting vi lever med hela tiden varje dag och i varje ord vi använder oss av.
Komin in! Sittin ner, tain mer av kakon! (kommen in, sitten ner, tagen mer av kakan)
– gamla pluralformer som lever än speciellt bland äldre mänskor här i Pargas.
Yngre säger: Kom in! Sitt ner, ta mer av kakan!, men då kan det ibland bli oklart vem eller vilka man syftar på, så då klämmer man in med ett ”hörni/hörrni”. ”Hörni” – Hörni, ta lite mer av tårtan! Sitt ner, hörni ni!
Men talar man dialekt så säger man ”sittin inga där!” (sitten inte där) och då vet alla att man syftar på många personer medan ”Sitt inga där” är en uppmaning till en person.
Tar man bort en gammal form som syftar på plural så måste man alltså ersätta den med att lägga till några ord, för funktionen faller liksom bort samtidigt som den gamla pluralformen försvinner.
Samma sak sker i engelskan. Man hade tidigare olika pronomen för du och ni, men med tiden har det blivit you för bäggedera. Från början hade man ”Thou” för du (det är till och med samma ord, både du och thou och olika mellaneuropeiska tu kommer från samma proto-indoeuropeiska ord!) och ”you” för ni. Thou vad det familjära, you var det mer officiella, vilket gjorde att t ex kväkarna länge gick omkring och sade Thou till alla.
Att det låter ålderdomligt i våra öron beror på att Thou nuförtiden främst används i olika bibelöversättningar och gamla texter, men så var det inte från början. Thou var ett personligt ord och man behövde ett personligt ord att prata med Gud med i stället för You/ye som alltså var pluralformen. Men med åren så ändrades hur man använde sig av you så att man till sist bara hade ett pronomen för du och ni – you.
Hur gör man sen när man vill få folk att förstå att man syftar på fler personer? Jo, man lägger in ett ”You all” ”Y’all” ”You guys” ”You lot”.
Det var dagens språklektion det. Roligt att hitta historiska rester i dialekten tycker jag, och skoj att se hur samma fenomen finns på så många olika ställen på vår jord!
Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook
Vilken underbar bild på körsbärsträd! Språk är verkligen alltid lika roligt och språkhistoria inte minst. Ger oss en vidgad syn på dagens språk och bakgrunden till att det heter som det gör. Jag hade ingen aning om att pluralformen fortfarande fanns. Mycket intressant. Roligt är också att se hur man kan iakttaga språkutveckling i vår egen tid. Många verb går ju från oregelbunden böjning till regelbunden. Vem säger t ex ”Jag sam 200 meter i poolen igår”.
Jag har sagt så en gång i tiden! Tror det nog finns kvar lite ”sam” i en del dialekter, precis som smorde (smörjde) och andra såna där som jag inte kommer på just nu, men som sverigesvenskar ibland reagerar när jag skriver eller säger 🙂 Som beslutit och spridit till exempel, som jag liksom inte kan få mej att ändra på! som här: http://www.kotus.fi/sv/publikationer/sprakspalter/reuters_rutor/1986/odde_och_spritt
ja, och tack för komplimangen för bilden! 🙂 jag är lite kär i körsbärsblom har jag märkt!
Pluralformen finns nog kvar i andra dialekter också, som t ex Skellefteå hittade jag här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Skelleftem%C3%A5l
och här https://botniamal.wordpress.com/2014/02/20/kommern-a-etern/