Det var lite kul att få vara i tidningen!

Den största finlandssvenska dagstidningen heter Hufvudstadsbladet och när Fredrika som jobbar frilans kontaktade oss och ville göra en grej för just Husis, så sade vi genast ja! Hon kom hit och intervjuade både mej och Kamomilla, och sen gick vi husesyn och snackade feminism och resultatet blev en alldeles härlig artikel i Husis i lördags!

034

Det bästa var att vi har fått så fin feedback på artikeln efteråt! Släkt och vänner är glada, helt främmande mänskor har tagit kontakt och varit uppmuntrande och sporrande gällande vår familjesystem. Sånt blir man ju verkligen glad av!

Alla Fredrikas bilder eller hela långa text rymdes inte med i tidningen (så brukar det vara), men det var minsann kul att få visa upp ett helt uppslag åt min 90-åriga farmor i lördags! Gissa om hon var stolt! Det var nästan lika bra som att vara med i lokaltidningen har jag för mej! (lokaltidningen är nästan helig här som vi bor – ALLA läser den, ofta från pärm till pärm)

Jag kommer minsann att leva länge på Fredrikas fina beskrivning av vårt hus – kolla på det här:

”Huset ligger likt Villa Villekulla inbäddat bland kontiga lönnar ett stycke från Pargas stenkyrka i den mest romantiska delen av Gamla Malmen. På insidan möts årtionden, färger, mönster och stilar fritt utan gränser och stämningen är som en fusion av Berlins gatukonst och virkad tantromantik”

– så fint skrivet! Tänk att det är vårt hus som beskrivs!

Det blev minsann en härlig text med roliga inslag, och en del kul rymdes inte med som t ex  att jag önskar mej en egen fantomengrotta plus alla möjliga fina bilder, och sen en lång diskussion vi hade om jobb förr i tiden och jobb idag. Jag tycker nämligen det är knäppt att man har ändrat definitionen av vad som är arbete (nuförtiden: sånt som är avlönat tidigare: sånt som man gjorde för att få huset/gården/familjen att hållas rullande), men inte alla talesätt och idéer om att arbete är det viktigaste, vilket har lett till att dom som liksom jag gör en hel massa arbete i tidigare tiders hänseende, inte räknas som såna som jobbar med det moderna samhällets definition. Det finns så mycket fördomar och förutfattade meningar om folk som är hemma med barn – en del tror att man lever nån slags lyxtillvaro till och med, som nån slags fantasibild av en 1950-tals husfru.

Jag tror en del människor blandar ihop estetik med ideal. Bara för att nån gillar retromönster och förkläden och att baka cupcakes och 50-talsestetik betyder inte att man vill leva som på den tiden! Lika lite som om man gillar 1700-tals klänningar och möbler – man vill knappast bo på 1700-talet ändå! (korsetter och inga underkläder – huvaligen!) Jag själv råkar inte vara en sån där som klär sig i 50-talskläder, är för lat för att klä mej i annat än slarviga byxor och t-shirts, och inte är jag en ung  tjej heller vilket många som anklagas för att försöka få tillbaks nån slags fantasibild av 50-talet är, men jag kan känna av dom där vibbarna från folk som tycker det är bakåtsträvande att vara hemma med barn. Det är definitivt inte bakåtsträvande tycker jag! Om något så är det normbrytande just nu, för normen i vårt samhälle är att båda föräldrarna skall jobba. Hela samhället är uppbyggt kring idén att båda föräldrarna arbetar, vi har t ex ingen sambeskattning som man har i en del andra länder. Dessutom – när har det nånsin varit så att alla hemmafruar har varit några sorts lyxhustruar? Det har säkert funnits den del som har haft nån slags lyxtillvaro, det har ju funnits en överklass, men största delen har jobbat och slitit hårt från morgon till kväll. Sen när kvinnorna begav sig ut i arbetslivet så blev dom i praktiken dubbelarbetande, och skulle klara av att sköta både jobb och hem.

Jag och min man, vi är ett team. Vi delar på arbete, hemarbete, uppfostran, praktiska göromål. En är bättre på vissa saker, en annan på andra saker. Vi fattar alla större beslut gällande hemmet och barnen gemensamt. Jag har huvudsakliga ansvaret för inredning och projektledning – det är mitt naturliga område, det är det jag är medfött bra på. Maken har hand om att bromsa mej och mina värsta idéer, att bygga och göra såna praktiska saker som kräver fysisk styrka. Det är det som han är bra på. Tillsammans blir teamet starkare genom att alla får sköta den del dom är speciellt bra på, och allt sånt som t ex städning som vi är lika dåliga på det delar vi på. Det bästa är att teamet håller på och utökas hela tiden, för barnen blir större och större och får mer ansvar hela tiden, så nuförtiden är det faktiskt hela familjen som sköter städningen (och snart tvätten) – det är nog drömmen det, att leva i en familj på fem där alla drar sitt strå till stacken!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

2 Replies to “Det var lite kul att få vara i tidningen!”

  1. Fru Z

    Åh vad fint skrivet!! Har inte själv hunnit läsa artikeln men säker på att mammsen min har den** Härlig bild & grattis till att ni igen en gång är tidningen, kul!

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *