Maffigt pärlhalsband DIY

Det var en gång för många år sen som jag inte riktigt vågade klä mej så vågat som jag ville. Jag ville gå med tyllkjolar och glitter och strunta i jeans, och ha håret precis så fint jag ville och med så fina hårpynt och örhängen och armband som jag kände för. Men jag vågade inte, för jag gick på sjuan i högstadiet och precis alla gick runt i jeans och jeansjacka och då skulle jag också göra det för jag ville inte sticka ut och få höra glåpord efter mej. Det fick jag ändå höra, för om det är nåt jag är dålig på är det att vara en i mängden – jag sticker ut vare sig jag vill det eller inte, och nåt tag insåg jag att i stället för att försöka anpassa mej till omgivningen så kunde jag i stället anpassa mej till mej själv och sticka ut precis så mycket jag ville! Jag gick till åttans julfest med min fina svarta klänning med tyllkjol under och vit bolero, och jag stack ut, och det var jättenervöst och jättekul! Alla stirrade, alla snackade om klänningen och världen gick inte under trots att det kom en del elaka kommentarer också. Det som var bra var i majoritet, och jag fick kännas mej så fin och som en åttitalsprinsessa i en film för en kväll!

En del mänskor gillar inte det här att jag sticker ut (vare sig jag vill det eller inte, det är som om det är nåt inbyggt i mej – jag är extrovert vad jag än gör liksom) och det är inte så kul alla gånger, men det är inte roligt att gå omkring och låtsas vara nån annan än man är heller bara för att det finns mänskor som själva skulle vilja sticka ut och våga, men inte gör det och därför är arg på såna som vågar och som sticker ut. Som jag.

Jag råkar ha en sån personlighet som sticker ut, jag råkar ha en sån familj som sticker ut, jag råkar leva ett liv som sticker ut (för ”man” skall ju jobba och ”man” skall ju inte trivas med det man håller på med i hemmet, till exempel), jag råkar till och med ha ett namn som sticker ut…! Mina initialer efter att jag gifte mej är N.B., och ett tag övervägde jag om bloggens namn skulle vara just N.B.! dvs Nota Bene – Obs!Huom! för det passar på nåt sätt, och det är sådär lite anti-jante att gå omkring och vara okej med att få uppmärksamhet för man ska ju helst vara sådär att ”nä, jag är jätteful… den här gamla trasan… förlåt att jag existerar” etc, och sånt som är anti-jante gillar jag.

Livet är för kort för att man ska gå runt och bara anpassa sig efter osynliga regler och normer som egentligen inte betyder ett skit, och nu tänker jag skita i att jag bor i Norden och att  här ska man helst gå med små pyttesmå halsband som knappt syns och definitivt inte visa upp sig med hattar och stora halsband och rosa hallar. Nu tänker jag fixa precis såna halsband åt mej som jag innerst inne alltid har drömt om! Ända sen jag gick på sjuan och satt hemma på mitt rum och var ledsen och såg mej i spegeln och föreställde mej hur jag skulle ha sett ut om jag hade levat några hundra år tidigare vid nåt fint hov med massor av spets och pärlor.

023

Jag tog lite filttyg och så gjorde jag en mall av papper som jag provade runt min hals några gånger så den blev som jag ville det. Klippte sen ut en filtbit enligt mallen.

082

Sen var det dags för det roliga – att ösa på med spets och pärlor och allt vad jag hittade i mina skattgömmor088

Jag började med att sy fast tre knypplade spetsbitar som jag fick av min mormor ur hennes tantsamlargömmor för många år sen. Dom hade jag sparat till nåt speciellt tillfälle, och ett halsband är ju minsann en paradplats för en spets att visas upp på!   090

Pärlorna som jag sydde fast är alla möjliga trasiga pärlhalsband som har hittat sig hem till mej. ”Kanske du kan göra nåt av det här, Ninette?” är en replik som jag tacksamt hör ibland!

091

Efter att ha sytt ett antal timmar (=tredje säsongen av Boardwalk Empire) kände jag för att signera mitt halsband. Jag sydde NB på ena sidan av halsbandet och XIV på andra sidan, för årtalet. Pärlorna till det var en remsa plastpärlor som kommit hem till oss på nån underlig väg och som legat i mitt pysselskåp i många år nu (kanske till och med tjugo).

131

Kanten av halsbandet består av pyttesmå pärlor av olika slag – inte en enda har kostat ett enda dugg! Dom där vita hjärtana/bladen är ett gammalt trasigt armband som jag tog helt isär och sydde fast på mitt nya halsband.133

Jag sydde fast ett par sidenband till fastsättningen, och fodrade halsbandet med lite mockatyg139

Det blev verkligen maffigt med alla pärlor och glasstenar och glittriga pärlor däribland!

089

Såhär ser halsbandet, eller rättare sagt pärlkragen, ut bakifrån. Jag hade lite problem med att få fotograferat halsbandet framifrån, så när kompisen Stella kom förbi tog jag och värvade henne som modell:

008

Stella gillade halsbandet, och det betyder mycket för mej – hon är utbildad inom konstbranschen så om hon gillar nåt jag fixat så känns det verkligen som en kvalitetsstämpel! Tusen tack Stella för att du ställde upp och var fotomodell!

Jag tyckte det såg så snyggt ut med halsbandet mot hennes grafiska sommarklänning. Det är just såhär som jag hade tänkt mej ha halsbandet – till nåt mycket mer vardags eller somrigt, så det blir en häftig kontrast mellan det maffiga extravaganta halsbandet och kläderna och frisyren. Lite sådär antijante det också, ett halsband med attityd som man går med till vardags bara för att man känner för det liksom! Måste bara skaffa kläder åt mej som passar mitt halsband, hade inte nåt i min garderob som riktigt passade.

Jag älskar verkligen att sy såna här smycken. Har gjort en hel del smycken själv, finns fler att se i kategorin smycken om du känner för det. Det började med att jag insåg att jag var så allergisk mot nickel att jag inte kunde gå med nästan något som helst av mina gamla smycken som helst, och först var jag lite deppig över det nån timme eller så, men sen skakade jag på mina i-landsskuldror och kom jag på att det här är världens chans att få fart på mej själv och få gjort precis såna smycken som jag själv vill gå med. Och det känns ju nog mer speciellt när man har gjort sitt smycke själv!

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

 

 

 

8 kommentarer

  1. Vilket fantastiskt vackert halsband, ett riktigt konstverk!
    Jag är också en person som sticker ut,
    ibland får man dumma kommentarer,
    men vem vill se tråkig & ordinär ut..?
    Inte jag! : )

    KRAM, Jenny

  2. WOW vad snyggt! Lyfter på hatten att du har tålamod för sådant där!!! Kram, C

  3. Britt-Marie

    Oj så snyggt!! Önskar jag hade din talang.

  4. miss mary

    Håret i lös knut, vit klänning och en Skagenstrand… Superfint smycke!

  5. Har följt med din smyckes tillverkning och beundrat varje sak du gjort. Så vackra och sekelskiftesaktiga. Passar bra på dig. T:ex bilden med ett smycke ser du precis så sofistikerad ut som en fin dam gjorde på den tiden. Du är verkligt vacker.
    Har ju ännu svårt att vara mig själv, så det känns peppande att läsa dina ord om att våga.

  6. Ohhhhh, vad fint! Jättesnyggt! Fortsätt att stå ut! Så roligt att följa dina fantastiska kreationer!

  7. Häftigt! Det är verkligen fint

  8. Pingback:Återbruk

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *