När jag var liten föreställde jag mej ibland hur det skulle vara när jag själv skulle ha egna barn. Jag skulle sjunga sånger med dom, jag skulle läsa sagor varje dag, jag skulle leka med Barbiedockor och bygga Lego och rita och pyssla och greja. Jag skulle göra allt sånt där som man tycker är roliga att göra med barn innan man själv har barn!
Tja, det är bara att konstatera – jag är ingen sån där som gillar att leka med barbisar längre har jag märkt! Tack och lov är jag gift med en som orkar köra den biten, orkar pilla av dom dom där pyttesmå kläderna och byta ut dom mot andra, och som läser sagor precis varje dag (han började som en urkass sagoberättare och är nu efter 10 år som förälder ett riktigt proffs!). Själv är jag mest mamman som står för merparten av markarbetet här hemma, dvs plocka diska tvätta och säga åt ungarna att plocka diska tvätta göra läxor. Ibland får jag en il och sätter mej vid pianot och sjunger med ungarna, och pysslar gör vi rätt så ofta. Ibland får jag också för mej att leka, men inte alls det där som jag hade föreställt mej – det jag älskar att leka med är klossar!
Det är så roligt att sitta och rada klossar! Lika roligt som att rada knappar när jag var liten, har jag kommit fram till. Det här är en lek som jag aldrig tycks tröttna på, och som verkligen funkar för folk i alla åldrar. Med riktigt små barn är det kul att bygga ett högt torn och låta dom riva det. Med större barn är det kul att bygga stora slott eller kulbanor eller tågbanor och bara helt enkelt testa vad man kan göra med klossarna.
Ända sen vi först blev föräldrar för 10,5 år sen har jag samlat på oss klossar och tågbanedelar, så vi börjar ha en hel del sånt nu. I början var det enkelt att styra presentvalet till sånt eftersom folk ofta bad oss köpa presenter åt ungarna när vi bodde utomlands. Senare började jag gå på olika loppisar och ibland fyndade jag jättefina klossar jättebilligt.
När jag är klar med ett slott brukar ungarna nuförtiden inte söndra det meddetsamma, utan nu byggs det om till deras egna slott. Det är så roligt att följa med deras utveckling, och se hur deras lek förändras när dom förändras, och hur deras olika personligheter gör att dom bygger så olika saker! Ibland är dom överens och då bygger dom gemensamt. Ibland blir det bara kaos och krig mellan slotten, och då är det bra att mamman råkar ha sitt slott just precis mellan dom stridande partnerna och kanske kan använda sina delar att lappa dom söndriga slotten med. Ibland kör tågbanan långt runt i vardagsrummet, ibland är det bara tågen som kör, långa tåg med alla vagnar som man bara kan hitta. En unge älskar att greja med figurerna och leker att dom gör allt möjligt. En annan vill ha alla djuren och leka att dom bor på en bondgård.
Själv vill jag bygga, och följa med när andra bygger, och bara njuta!
Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook
jag leker en hel del i mitt jobb som förskollärare, vilket har gjort att jag absolut inte har någon leklust kvar när jag kommer hem 🙂
mina barn är fantastiska på att leka ensamma eller tillsammans, så jag lägger min energi på att spela spel, pussla och pyssla med dem istället. Det är nog bra att göra det man gillar tillsammans med barnen, jag tror det blir bäst så!
Jag är heller ingen lekmamma. Det har jag haft jättedåligt samvete för tidigare. Men så pratade jag en hel del med gamla tanter och de flesta berättade att deras föräldrar aldrig har lekt med dem. Det som de istället minns från när de var små var att deras mammor alltid var hemma när de kom hem från skolan. Det tyckte de kändes så skönt. Och det är jag ju! Så jag har blivit snäll med mig själv och tänker att jag leker inte, men jag visar mina barn världen på andra sätt + att jag ofta är hemma.