Hemligheten bakom ett långt äktenskap

Jag kan berätta att jag redan har kommit på hemligheten bakom ett långt äktenskap, trots att vi bara har varit  gifta i 13 år och känt varandra i snart 19 år – det är nämligen att kunna prata med varandra om precis vad som helst!

Ibland blir jag helt galen på maken och tänker att vad sjutton såg jag i honom egentligen, hur insåg jag inte att jag skulle bli vansinnig efter 19 år av det eller det, men då kommer jag ihåg att aj jo, det var ju precis därför att vi pratar om precis vad som helst som vi håller ihop. Det var ju det som gjorde att jag alls gick med på att ”sällskapa” som han kallade det, eller att förlova oss och gifta oss, eller att vi håller ihop fortfarande.

Vi pratar om precis allting, så länge som det behöver pratas om det, och det är det som är limmet som håller oss ihop. Hur arga vi än blir på varandra så säger vi det åt varandra och skriker och ropar och pratar och diskuterar och argumenterar om det i stället för att sopa det under mattan.

Vi pratar om barn och släktingar och våra historier och våra förväntningar och våra farhågor och våra livshistorier och precis allting

sen hjälper det med lite barnfritt ibland i både sovrummet och på lördagskvällarna, och lite choklad och vittvin ibland!

…eller så kan man helt låta bli att prata med varandra och ändå hålla ihop utan att nånsin nämna det som är fel! men så vill jag inte ha det – jag vill ha sånt som är äkta. Vilket inkluderar att det tydligen är jag som är den där som är mer romantiskt lagd (vilket jag bevisar med det här blogginlägget) och som klarar av att skriva texer som får maken att gråta och jag som är gift med en som i stället med sina pretentiösa tanttexter får mej att storgarva! Nånting som också ger guldkant på tillvaron har jag kommit fram till, lika mycket som romantik! En bra kombo!

Saker jag blir glad av (i stället för dom där romantiska diamanterna/smyckena/fina middagarna och allt romantiskt som min far överöser min mor med och som jag är uppväxt med som förebild):

– att jag inte får en sopborste till 40-årsdagen utan i stället som gemensam julklapp! (tack kära maken! den var precis en sån som jag ville ha!)

– att jag ibland får överraskningschokladmousse och champagne

– att du sade ”du klarar av precis vad som helst!” och genast trodde att jag kunde skriva en ny Harry Potter, och att du är min största bloggläsare!

– att jag får sitta vid datorn och skriva texter och lyssna på David Bowie medan du kaklar, nästan som när vi var studenter och jag läste en bok eller spelade piano och du grejade med ditt med musik på i bakgrunden

– att du är bättre på att berätta sagor för ungarna än jag! det var inte så från första början, jag är jätteglad att du har övertagit förstaplatsen!

– att du tyckte att en theremin naturligtvis var en sån sak som jag skulle önska mej till födelsedagen (fast jag får knappast en sån! men den är skitcool ju!) och att du tyckte att jag är en riktig real life Amelia Peabody

Känns som att vi har lite äventyr kvar att vara med om, jag och kära maken, och jag ser fram emot att ta reda på vilka dom är!