Julafton

En julafton var jag 6 år gammal och jag fick för första gången besök av jultomten. Det var verkligen inte ett lyckat besök. Jag var jätterädd när det knackade på dörren, och jag ställde mej bakom tramporgeln i hallen och ville inte komma fram trots att både mamma och pappa försökte få mej att gå fram till tomten och säga hej åt honom. Sen gjorde jag det ändå, för dom var så insisterande och ville så gärna att jag skulle hälsa snällt, så jag gick fram och såg hur min lillebror pratade med julgubben som ju inte var nån julgubbe alls – det var ju min morbrors fru som hade klätt ut sig! Alla i rummet låtsades som att hon var den riktiga julgubben och min lillebror  trodde fullt och fast att han fick sitt paket av självaste julgubben. Jag blev stum och fick inte ur mej ett ord. Till sist gick hon äntligen därifrån och jag var lättad, och äntligen kunde vi ha en vanlig jul och öppna paketen precis som vi brukade göra, bara vi fyra.

Det här skrev jag om i en uppsats när jag gick på femman. Det jag inte vågade skriva var det som hände innan fejk-julgubben kom på besök – jag hade ju nämligen redan sett den riktiga julgubben! Han gick klädd i gråa kläder med en röd luva till ett annat hus och ur hans säck föll ett paket. Jag rusade ut i snön och i paketet låg en nappflaska till min docka – precis vad jag önskade mej! så när min ingifte moster dök upp var det så fejk det bara kunde vara, för den riktige julgubben hade ju redan gått förbi vårt hus, men han hade bara så bråttom att han inte hann stanna vid vårt hus. Precis lika bråttom som han har med mina barn.

God Jul!