Gamla foton

Den senaste tiden har en hel hög med gamla foton hittat hem till mej, bland annat ett gäng såna här studiofoton. Dom är framkallade på nån slags tjockare kartong och har en viss tyngd, så det känns nästan som att hålla i ett miniatyrporträtt när man håller i fotot. Undrar vad den här typens fotografi kallas och om någon fortfarande tar såna här porträtt? Det skulle vara jättekul att göra ett eget, för dom här bilderna är klara och tydligare än många foton som tagits senare. Det känns som att man verkligen kan lära känna personerna på dom här bilderna, som om dom närsomhelst kan kliva fram från kartongen och prata till en. Så klara och tydliga är bilderna.

Den här damen som tittar rakt på publiken är min mormors mormor Karolina. Hon blev tydligen fotad i nån studio i Åbo för länge sen.

Det här är min mormors mors väninna Ellen, eller tant Ellen som min mamma och hennes syskon kallade henne. Hon var en snofsig dam som bodde i Stockholm och skickade exotiska saker till lilla orten på landet här i Finland.

Min mormors mor hette Irene. Hon dog när jag var fem år gammal och jag minns henne bara som en gammal tant som bodde i källaren hos min mormor och som hade Kungen och Silvias förlovningsporträtt på väggen och bjöd oss barnbarnsbarn på ananaskarameller. När min mormor hade lunchen klar så fick vi barnbarnsbarn springa och trycka på en knapp så ringde det nere i min mormorsmors lilla rum och så kom hon upp och äta.

Långt innan jag var född tog hon den här bilden, och också porträttet tillsammans med sin man, Anton.

Sen fanns det en hel hög med fina porträtt som bara är frågetecken för mej. Ingen aning vem den här mannen var, antagligen en släkting, men vem – det är frågan.

Dom är så fina dom här porträtten ändå, vem dom än föreställer så jag skall fixa nåt bra ställe att ha dom på här hemma.

Tänk vad lite vi lämnar efter oss på jorden ändå, ibland endast ett namn och ibland inte ens det. För mej känns det bra att hedra dessa mänskor som gått före mej, som gjort att just jag har det så bra som jag har det. Jag kan aldrig träffa dom, men jag kan åtminstone njuta av deras porträtt som dom säkert betalade en hel del pengar för och som säkert betydde mycket för dom.

Till sist en bild på min mormors far Anton i en gammal ram. Min mormor visste inte så mycket om sin far för han dog medan hon var bara en liten bebis. Det enda jag vet om honom är hans namn, och att min mormor var den enda av hans barn som han gav namnet åt. Han var viktig med att hon skulle heta Seidi, nånting som min mormor var mycket glad över. Hon fick aldrig lära känna sin far, men hon fick en fin present av honom – sitt namn.

Själv är jag glad över att jag alls har historier från min släkt, nånting som grundar mej och ger mej fotfäste i livet. Vi har vuxit upp med historier om hur det gick till när den och den var ung, om sånt som var bra, om sånt som var dåligt. Det vill jag ge vidare till mina barn också, den här känslan av tillhörighet och att man kommer nånstans ifrån. Nånting som inte är lika lätt när man adopterar barn, men det går om man bara vill det – historien blir lite annorlunda, men man kan ändå berätta en god historia och få en god känsla för att vi är en familj som hör ihop och som ställer upp för varandra och som reder ut svårigheter tillsammans. Det är just den där familjekänslan sin gör att man får bättre självförtroende, bättre självkänsla och blir en gladare och friskare individ – den vill jag att mina barn också skall ha och växa upp med, så jag fortsätter att berätta mina historier om Pargas och Danmark och Sydafrika och varifrån vi kom och hur vi hänger ihop.

3 Replies to “Gamla foton”

  1. hos Familjen vanlig

    Fina gamla foton, jag gillar oxå sånt med en historia. Har haft ett gammalt foto på min farmor som liten som jag haft med mig sen jag flyttade hemifrån, men nu i senaste flytten har det kommit bort. Men jag letar efter det då och då, ett sånt härligt sätt att minnas en älskad farmor som tyvärr inte längre finns med oss…

    Reply
  2. maybemej

    å jag bara äääälskar sådana kort.. De kallas cabinette cards. men på svenska vet jag inte. De är så fina. Dom här korten får du allt hålla hårt i. =)

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *