Fantastiska tavlor på Café Hallonblad!

Just nu finns det ett helt gäng alldeles fantastiska fina tavlor på Café Hallonblad i Pargas!

Det är pargaskonstnären Matti Karjula som ställer ut tavlor som föreställer både djur och människor.

De här tavlorna är alldeles underbara och fångar blicken och intresset varje gång vi besöker caféet!

Sari på Hallonblad berättade för mej att konstnären alltid hälsar på alla djur som han porträtterar och lär känna dem, och det känns på nåt sätt – det är unika, personliga porträtt han gör av precis alla djur och människor. Jag gillar precis alla tavlorna, önskar vi hade haft en sån på vår fina lilla hamster Smulan som lämnade oss i fredags… fast jag undrar just hur bra det går att måla av hamstrar, speciellt galna knäppon som vår hamster var!

Café Hallonblad är vårt favoritmatställe i Pargas – det enda stället som gör allergivänlig mat, och vi brukar ibland ringa på förväg för att kolla om de kan fixa alternativ lunch åt mej om det råkar vara nåt som jag inte kan äta, och oftast går det hur bra som helst! Om du någon gång besöker Pargas, så ta dej en titt in på caféet – det är en speciell liten oas i vårt lilla Pargas, med en alldeles fantastisk bakgård som lika gärna kunde befinnas någonstans på Korsika eller i Italien.

009 012 014 016 020 029 032 034 038 039

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Gamla Malmen – our little part of the world

174

This is where I live – in the middle of the little town of Pargas in the southern archipelago of Finland.

This used to be the town center called Malmen (which originally meant a place with lots of sand), but then the town grew and the center moved to the other side of  the strait (or canal, as the tourists call it. But it’s really a strait!) and this became Gamla Malmen, the old town center.

075

Many of the houses used to have shops in the lower floor, but nowadays almost all the houses are ordinary living quarters.

Well not so ordinary when I think about it!

There aren’t that many houses like these ones in Pargas, and we who get to live in one are really fortunate!

083

We get to live just a stone’s throw from the old medieval church, surrounded by history (like the yellow house that used to be a school) and with the most incredibly pretty houses as neighbors!

085

I love walking around on our old streets and think of all the people who have lived here. What was life like here a hundred years ago? Two hundred years ago, or even eight hundred years ago?

Most of the houses that still stand are from the 18th or 19th century, but they have been constantly rebuilt so many of them have features from the 20th century. Just like our house. From  the outside our house is an ordinary early 20th century house, but on the inside you can find traces of at least one earlier house.

091

Every house used to have their own well, and in fact many still do just like ours. It is just perfect for when you are an avid gardener like I am and we don’t get enough rain water – we always have some water left in our well to water the plants with.

093 (2)

If you visit Sweden or Finland you get used to seeing houses like this one: a red house with white trims. This is the Dream for many people! or at least, to own a cottage like this one as a summer house.

The original Red house with white trims was Riddarhuset, a house on Riddarholmen in Stockholm, and rich people wanted to associate  themselves with that building and be as refined so they started painting their big houses red. Then the farmers started painting their houses, their barns and everything in this red colour! The countryside is littered with buildings in this red colour, both in Finland and Sweden, and the paint is really cheap paint that is affordable for almost everyone. Or you can make your own, as our neighbors sometimes do!

096

This yellow color is also a really traditional one, often paired with a light grey like on this house. I love that combo! 097

I wonder how many people have walked these roads on their way to church.

It uses to be mandatory to attend church in the olden days, and it probably was a bit of fun also – you got to meet people and get the latest gossip and also the news from the pulpit. Nowadays almost no one attends church or only a few handfuls of old ladies, but at Christmas the church is filled with people – the church has room for about a thousand at a time.

163

Our church is such a beautiful church! They started building it in the 14th century and the paintings in the ceiling are just wonderful! So is the churchyard. I love walking in the churchyard and looking at the old gravestones.

102

We are also fortunate to have some four-legged neighbors – the sheep which live here parts of the year. 109

They’re really friendly sheep, that love to be petted! 125

This used to be a store, surrounded by other stores and shops  and just a stone’s throw from the market place (now called the Old Marketplace and only used sometimes as such). People came to market or to church by boat, and our house actually used to lie just near the waterfront! The land has risen so much and the city has built a road nearby that drained parts of the land from water, so now we have to walk a little bit longer before we get to the harbor or the beach. A hundred years before you could see the beach from our kitchen window!

132

Many people have lived here, and many still live here, but we have it so much better than the people before! We have insulation, electric heaters, running water, indoor plumbing. It must have been quite a chore to have a house running in those days before electricity.

134

I love that all the houses have different colours in our part of town!

We have such a pretty old town in Pargas, and I am so fortunate to get to live here!

 

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Idag var det skördemarknad!

Det är så härligt att bo i en liten stadsdel som ändå har små traditioner som gör att man liksom lite får sig en aning om hur det har varit att bo här under alla århundraden. En sån tradition är dom olika marknaderna som ordnas här. Då lever hela Gamla Malmen upp och man kan höra både musik och skratt (och känna doften av korv vilket mina ungar tycker är den bästa delen av alla marknader!)

034

Själv hade jag fullt upp att ränna hit och dit under marknaden, men övriga familjen ordnade ett litet improviserat loppis vid vår grind. Fler bilder från marknaden hittar du på min andra blogg, Gamla Malmen.

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Sundöppning med blå himmel och vackertvädermoln

012 (2)

Genom vår lilla stad går Sundet – en liten remsa vatten som ser ut som en kanal, men som är ett riktigt sund och som varit en viktig vattenremsa för orten under alla år.

024

För nästan 100 år sen debatterade man vilt vad man skulle göra med Sundet, som hade blivit en illaluktande och grund vattensamling mellan Pargas två huvudöar. En del tyckte att man skulle fylla igen Sundet och bli av med eländet en gång för alla.

036

Andra tyckte att man skulle muddra och fixa fina sundkanter. Som tur är för oss år 2014 så vann dom senare, och för 80 år sen var det dags för Sundets invigning.

027

På Köpmansgatan kunde man bl a se bilder från hur det såg ut när Sundet invigdes för 80 år sen

I år har man fixat upp Sundet så miljön runt sundet är fin och prydlig och det här ville man fira med en nyinvigning med en båtkavalkad, blåsorkester och tal. Precis sådär som man skall fira sånt här i en småstad!

025 Lördagen började med strålande väder – perfekt väder för sundfesten! Jag gick mej en sväng genom centrum av vår stad – precis såhär öde och folktomt ser det ofta ut. Så är det när man bor i en sån här liten småstad, det kryllar inte precis av folk, men när det sen ordnas en folkfest som den här sundöppningen – då blir det plötsligt fullt av mänskor och precis ”alla” är på plats!

032

Köpmansgatan gjordes om till en gågata för några år sen, och det har inte funkat sådär jättebra tycker jag. Det saknas nån större butik som skulle dra folk hit, för som det är nu rör dom flesta sig vid dom stora livsmedelsbutikerna. Vilket är synd, för det här är ju om något småstadsidyll!

034

På malmen träffade jag min far som skulle spela Wilhelm Hallonblad under sundöppningen.

042

Pappa tog lite hjälp av Pargasexperten Egil Essén. Egil är vår orts riktiga expert som samlat på sig massor av material och historier om Pargas, och han kunde också berätta ett och annat om Wilhelm Hallonblad, som var en sakletare och ett riktigt original.

053

Egil har precis gett ut en ny bok, och pappa passade på att köpa det första exemplaret och få det signerat. Sen tittade vi lite på kartan som Egil låtit förstora. Det var en karta som Erik Sarlin (typ brukspatronen på orten) hade beställt, som visade hans idé att göra Sundet till en riktig farled.

072

Men så bidde det inte – i stället fick vi det här härligt romantiska kanalliknande Sundet! Dags för sundöppning och minst halva Pargas var på plats.

086

Hallonblad gick omkring med sin kärra med upphittade saker. När han träffade på några barn språkade han lite grann och gav dom namn och godis.

107

Wilhelm Hallonblad var en unik person som bland annat fraktade limonad från limonadfabriken som låg nära vårt hus. Han ägde också några båtar som han hyrde ut, och så var han i det närmaste en professionell sakletare, eller sakförare som han sade, som gick runt med sin kärra och hittade saker. En sån där karaktär som kunde ha funnits i en Astrid Lindgren-bok.

Han var barnkär och gillade att hitta på egna namn åt barnen, som t ex min farmor som minns hur hon fick hårda karameller av honom. Barnen fick åka med på hans kärra som var fylld av saker som han fraktade eller hittade.

142

Det var full rulle vid Egils bokstånd. Massor av folk som ville köpa den nya boken om Sundet.

146

Hela sundkanten vid kyrkbron var full av folk. Uppe på kyrkbron stod folk och höll tal och ibland spelade en blåsorkester. Härlig stämning!

163

Sen var det dags för båtkavalkaden. En hel drös med båtar åkte genom sundet, vände vid Kyrkgropen och åkte tillbaks igen.

189

En del av båtarna hade egen musik med sig, den snofsigaste var nog den här med egen trumpetist!

208

Roddklubben representerade med roddare och kajaker

214

Några optimistjollar seglade också genom Sundet

218

Det var helt otroligt mysigt och fin stämning!

223

Såna här båtkavalkader borde ordnas oftare  tycker jag! så kunde man riktigt satsa såsom en del hade gjort, och ha picknick längs med Sundet och verkligen göra en heldag av det.

Det tog rätt så länge för båtarna att ta sig hela vägen genom Sundet, men till sist var dom klara med ena vägen och vände och åkte tillbaks en sväng igen så vi fick se dom på nytt.

297 (2)

Den här gången dök också Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg upp. Han satt rak i ryggen och sjöng ”Till en fågel” medan hustrun Fredrika fick ro. En rätt så symbolisk tablå av deras äktenskap. Fredrika var dotter till biskopen som då bodde i Pargas och det var här dom träffade varandra och påbörjade sin, tja, kanske inte riktigt kärlekshistoria, men nog sitt äktenskap! Fredrika var också en författare, men hamnade alltid i skuggan av sin man som ständigt var kär i andra kvinnor (och som ansåg att det var viktigt för honom att vara förälskad i andra eftersom det gjorde honom till en bättre poet!).

287 Härligt med båtkavalkad tyckte vi! Det var så bra väder och riktigt perfekt småstadsstämning vid sundkanten och glada mänskor överallt. Tusen tack till er alla som ordnade sundöppningen hälsar hela familjen Bahne – fler såna här!

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Lenholmens naturstig en skön vårdag

263 (2)

En dag åkte vi ut till Lenholmens naturstig och hade picknick. Naturen är så vacker där, och vi får konstigt nog lite Köpenhamnsvibbar av stället (tänker på Dyrehaven och ekarna där, fast på Lenholmen får man ofta vara helt ensam – Dyrehaven är smockfull med folk alltid) – man kan nästan inte tro att man är i Pargas, det är nästan som att vara i nån slags sagoskog!

Vi gick omkring och lekte på den 450 år gamla eken, låg på marken och tittade på trädkronorna (dvs jag gjorde det, och njöt i vårsolen!), hittade blåsippor, gick och såg på fåglarna från fågeltornet och grillade lite pinnbröd och korv. Superskön vårdag, precis sådär perfekt som en vårdag skall vara!

075 (2) 160 177

188

182

199

214 (2)

084

241

260

268

301

180

186

141

149

353

399

509

405

450

151

324

311

529

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Ny Gamla Malmen-blogg

Sen vi flyttade tillbaks till Pargas märker jag hur mycket jag gillar att fundera på den lokala historiken, nånting som jag aldrig gjorde när jag var liten och växte upp här. Ibland blir det till ett inlägg här på bloggen, men jag kände att det fanns plats för mer så nu har jag startat upp en ny blogg – Gamla Malmen-invånarföreningens blogg.

gamlamalmen

Välkommen dit, du som läser här och vill se Pargas-bilder eller du som bor på Gamla Malmen och vill vara a jour med allt som händer här i vårt fina kvarter!

Pargas – Händelsernas centrum

Flera personer har den senste tiden länkat på facebook till en helt underbar youtube-film som handlar om Pargas, min hemort. När jag visar upp Pargas här på bloggen så visar jag oftast dom finare sidorna, Gamla Malmen med alla fina trähus och naturen i Munkviken och sånt. Men det här är nog en sån riktig håla också! Båda sidorna finns på denna ort och båda sidorna har kopplats ihop på ett superhärligt sätt i den här youtube-viden som ett gäng gymnasieelever så skickligt har gjort.


Just nu pågår en diskussion hur man kan göra Pargas mer attraktiv. Hoppas det leder till många bra förslag som också kommer att genomföras. Ibland görs det mindre bra saker på orten (eller ingenting alls), ibland jättebra som t ex för några år sen när dom byggde om rondellen så den blev en superfin rondell med fina segel som funkar jättebra som trademark för Pargas. Jag tror det  var i samma veva som dom målade olika dikter på trottoaren längs med Strandvägen. Dom dikterna håller tyvärr på att suddas ut. Synd tycker jag som tycker det var ett härligt och mer innovativt sätt att lite sätta sprätt på lilla Pargas. Hoppas på fler såna innovativa grejer, som inte kostar så mycket, men som ändå ger lite extra guldkant på tillvaron i den här hålan som heter Pargas. En riktig landsortshåla, men som har otroligt mycket charm och massor med positiva sidor och så himla fin natur. Det finns knappast nån finare skärgårdsstad!

Vinter på Malmen

Vi bor mitt på malmen som man säger, eller rättare sagt bor vi på Gamla Malmen och på andra sidan sundet – där ligger Malmen nuförtiden. En fejk-malmen, för malmen har bytt betydelse under århundradena och på vår ort betyder det numera i praktiken centrum.

I den här stan säger man inte att man åker till centrum – här åker man till malmen. Tidigare åkte man till vår sida av sundet, nuförtiden till andra sidan sundet.

Rakt fram ligger traktens lokala snabbmatsrestaurang, Hesburger. Finns det månne nån annan hesburger eller McD som har bättre läge i detta land? Det här läget är helt super – om somrarna kan nämligen båtarna köra genom sundet och lägga an precis bredvid restaurangen och beställa mat.

Absoluta centrum och mittpricken på vår lilla ort är det här – kyrkan. Den byggdes på  slutet av medeltiden på grunderna av en gammal träkyrka som stod där först. Kanske på grunderna av en gammal offerlund?

Här har det bott folk så länge som man har kunnat bo på denna ö (som började finnas till först när landhöjningen gjort sitt under stenåldern-järnåldern) och spåren finns kvar i namnen på orten. Malmen betyder ett område med sand och finns benämnd redan på 1500-talet i ett brev från Gustav Vasa. Lite längre bort finns Mälö, som enligt min teori har fått namn från forrnordiska Mälir, grus (fast jag kan ha fel, är ingen historiker, men lite kul skulle det vara om det var sant! Mälaren lär i varje fall ha fått sitt namn från just det ordet). Många små vikar heter björk-nånting, ett tecken på att dom var handelsplatser under järnåldern. Vissa ställen heter nånting med est efter esterna som åkte runt och handlade i trakten dom också. Här finns också namn med ordet dans- i sig, namn som danskarna har lämnat efter sig.

Det gick visst livat till här i trakterna då på järnåldern när det här inte var ett land utan bara spridda öar där det bodde en handfull med mänskor här och där, och lite kul att tänka hur vår historia finns kvar fortfarande i ortsnamn och språket vi talar.

Släckning

Jag gick en sväng med en av sönerna för att se på branden, som fortfarande inte är helt släckt, men var på väg att bli det.

(klicka på bilderna om du vill se dom i större format)

Största delen av brandbilarna hade åkt iväg, men det var ändå spännande att följa med brandmännens (och brandkvinnornas? eller heter det brandmän också om det är kvinnor?) arbete

Vi stod där en lång stund och tittade på allt som pågick

Fikapaus för brandmännen

Dom fikade i närheten av den här byggnaden som inhuserar en förskola Det hade runnit så mycket vatten ner på planen vid förskolan, så dom måste sätta in pumpar så inte förskolans källare skulle bli helt översvämmad

Det var kul att se på när pumparna sattes igång och vattnet sprutade över snön tyckte speciellt sonen, som fick sig en rejäl dos sportlovsunderhållning idag

En brandman kom förbi och gav en reflex åt sonen! Han sa att han hade sett hur intresserat sonen hade följt med släckningsarbete, så han ville ge honom den här reflexen.

Tack snälla brandmannen!

Sen fortsatte vi se på när dom släckte byggnaden. Det brann fortfarande på flera ställen.

Ibland tittade några flammor upp mellan rökmolnen, men jag lyckades inte få dom på bild.

Dom sprutade vatten både härifrån och därifrån.

Det rykte av både ånga och rök.

Såg rätt så dramatiskt ut, och det var så spännande att följa med brandmännens arbete så vi var där tills vi blev alldeles frusna om händerna.

P.S. Om du råkar vara Pargasbo och har några gamla bilder på Föreningshuset så efterlyser Hembygdsmuséet foton. Gå in på deras blogg här och läs mer!