Att vara eller inte vara, för det är dit man går om man hela tiden rör sig mot den där väggen…

Man skulle tycka att jag har lärt mig läxan redan en gång, men jag behöver tydligen lära den om och om igen.

Det finns ett slut på mig och min energi och folk omkring mig behöver mig fortfarande.

Ändå lyckas jag pressa mig tills jag knappt kan sova bara för att …vadå? För att bevisa att jag klarar av saker och ting. För att jag är den enda som kan se mina barns behov in i minsta detalj. För att känna att jag använder mina talanger till bästa förmåga och inte ens en procent mindre.

Nackdelen med att vara en typ A – Att inte klara av att slappna av. Att inte klara av att skjuta upp saker och ting. Att inte klara av att vara okej med att vara medelmåtta på ett område, när jag vet att jag kan bättre.

Men eftersom jag är en sån här typ A och tydligen aldrig kommer att sluta vara det, försöker jag hitta på sätt att ”lura” mig själv på. Lite sådär som nudge-principen inom ekonomi.

Det räcker inte med att säga förnuftiga saker åt folk som ”rökning är skadligt”, ”du behöver pensionsspara”, ”vila upp dig efter att du har varit sjuk”. Man måste ibland puffa på folk i rätt riktning och arbeta in belöningssystem så man får de resultat man vill ha.

Mina puffa på  grejer just nu:

  • Jag får inte åka ut med min mountainbike förrän jag har sovit minst 6 h på natten utan sömntabletter.
  • Jag får inte åka med någon som helst cykel uppför någon som helst backe förrän jag har läst minst en halv bok.
  • Jag får inte gå ut med barnen på långpromenader om jag inte först har skrivit en text (den här räknas).

Vidare skall jag:

  • göra en kort yogasession varje morgon
  • plus en kort yoga varje kväll
  • ut i trädgården 1-2 h per dag oberoende av väder
  • spela ukulele eller dragspel minst en gång per dag
  • äta massor av vitlök för att få ner blodtrycket
  • plocka bort ännu fler nyhetsfeeds ur min läsare, och sluta ha dåligt samvete för att jag inte kommenterar på folks facebook eller bloggar
  • blogga med enbart bilder de dagar jag känner för det. För jag får energi av att fotografera, men ibland stress av att känna att jag behöver skriva vettiga fototexter.

Om det är nåt jag är bra på så är det att komma med goda råd åt andra. Nu är det dags att jag vänder de goda råden åt mig själv och tar hand om mig själv, för vad jag än anser om den saken så vill mina barn ha mig kvar och ha en mamma som orkar och är utvilad hellre än en som gör roliga saker med dem jämt och ser alla deras behov som en psykolog, men ignorerar sig själv och kollapsar.

Det har hänt alltför många som jag känner att de har pushat sig till sina gränser. Det är definitivt inget bra ställe att befinna sig vid, eller att överskrida! Det tar många, många år att komma tillbaka från något sådant om man alls återhämtar sig.

Jag har inga problem att be andra ta det lugnt och ta hand om sig själv, men när det gäller mig själv har jag för höga krav och tycker att jag borde klara av saker och ting bättre än jag gör de. Men jag är en biologisk mekanism jag också, precis som alla andra vad jag än inbillar mig ibland. Och när mekanismen behöver lugn och ro, så då är det det den behöver. Punkt.

Och det tredje skedet är att skriva om allt det här på bloggen så att jag inte kan fuska! Helt enligt principerna för hur man skapar sig nya vanor. (Och defintivt en typ A grej att göra!)

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Vårkänslor

När jag var liten betydde våren plask i smältande snöhögar. Att bygga dammar och göra rännilar som rann i spännande mönster och sedan släppa ner ett blad eller en pinne, eller en myra på ett blad i rännilen och se hur den åkte ner för forsarna och dammarna som man hade gjort.

När jag var liten betydde vår att gå hem från skolan och sjunga ”Lilla Tussilago, lilla tussilull, har du målat kjolen din av solens granna gull?” och leta efter de små gula blommorna i dikeskanterna. Ibland komma hem med en näve blommor som hade långa stänglar och rötter och ge dem åt mamma som alltid blev lika glad, åtminstone i min fantasi.

När jag var liten kunde jag stå i timmar och se vattnet droppa från istappar.

Sen var det någon annans tur att stå i timmar och titta på vatten som droppade. ”Mamma, jag blir lite sen från skolan – här finns en så fin istappe”. Någon annan som släpade in stövlar, och jag var plötsligt den där som konstaterade att vi har tur som har ett grovkök. Jag var plötsligt den där som inte alls såg det spännande i små smältande snöhögar och vattenpölar som kan vara grunda och lätta att gå i eller plötsligt bli till djupa gropar så att vattnet forsar in över kanten på ens stövel.

Jag såg på när hon hoppade på en snöhög och jublade över hur roligt det var när den smältande snön skvätte all världens väg, och plötsligt var det som om alla åren försvann och jag hoppade jag med!

”Mamma är du helt tokig?”

”Mamma, du stänker ju på mig!”

”Pappa, jag skulle hämnas på mamma och hoppa på en stor smältande snöhög, men vet du vad – hon tänkte hoppa innan mig!”

Tänkte, jag tänkte, men jag gjorde det inte – för det var din snöhög och det var ju trots allt du som behövde få hoppa på den just nu. Men i mitt sinne var det jag som sprang fram och gjorde världens högsta och hårdaste hopp och snön stänkte all världens väg!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Om tid

Vi  upplever saker och ting som om en sak händer innan en annan. Som om tiden är linjär. Men fler och fler fysiker pratar om hur det där bara är människans uppfattning om tiden.

Allting som har hänt finns någonstans kvar i tiden. Alla som har levt finns kvar och återvänder dit de var innan de existerade.

imgp5918

Någonstans i världsalltet är jag en liten flicka som blir hyllad på sin födelsedag av alla sina älskade släktingar. Den mest älskade och önskade lilla flickan i hela världen.

Någonstans går jag hand i hand med min morfar i trädgården och ser på blommorna.

Någonstans ser jag på månen tillsammans med min pappa.

Någonstans blir jag tröstad av min mamma när jag är riktigt olycklig över något.

Någonstans skrattar jag tillsammans med min bästa vän, och vi är så lyckliga som två bästa vänner kan vara.

Någonstans är jag sjutton år och riktigt förälskad för första gången i mitt liv, sådär så att man inte kan andas om man inte får andas tillsammans med den andra.

Någonstans går jag och min älskade bror på bio och på middag och är tillsammans. Helt vanliga vardagliga saker som lyfts upp och blir till något speciellt bara för att det är vi två som gör dem.

Någonstans ger jag och får jag en magisk kyss framför ett altare framför alla släktingar och vänner som inte längre betyder lika mycket nu när jag börjar min egen familj.

Någonstans sitter jag och känner mig som ett med min nyfödde son. Vi två, i en bubbla, för alltid och evigt. En kärlek större än någon annan kärlek som har existerat i hela världshistorien.

Någonstans ligger jag vaken en hel natt och ser på underverket som har blivit mitt. En liten flicka som inte vet något om världen. Som ännu inte vet att jag är hennes mamma. Hon sover och andas och jag lyssnar på hennes andhämtning och ser på hennes perfekta små händer och perfekta lilla mun och små mjuka ögonfransar.

Någonstans åker jag i en bil med två glada bebisar och världens mest underbara fyraåring, och vi ser elefanter och giraffer och hör ljudet från naturen, och det känns som att det finns mer mirakel i världen än jag någonsin hade kunnat ana.

46

Någonstans har det där hänt och fortsätter att hända. Stunder av kärlek, stunder av lycka. Allt sådant som har funnits och som finns kvar, oberoende av vad som händer sedan.

Solnedgångar, kyssar, skratt och glada rop, kramar från någon som älskar en, små små naglar på en nyfödd liten hand, solvarma jordgubbar, att gå på daggvått gräs. Tillfällen då jag varit modig och vågat. Att kämpa för mina barn, och att kämpa för mig själv. Ett tack, ett förlåt – både att ge och att få. Stunder då livet är något mer, då jag finns.

Att kunna se på sig själv, på vem man är utan att rygga tillbaka – det är det som gör att vår hjärna blir integrerad. Som gör att vi kan vara lyckliga i nuet och i framtiden, tillsammans och inte ensamma. Ibland är det svårt att se bakåt i tiden och se gånger när man blivit sårad eller har sårat någon annan, ibland är det hur lätt som helst när man stöter på minnen av lycka. Och jag är så glad att jag kan vara  tidsresenär på det här sättet!

När vi förlorar någon så är de aldrig helt försvunna. De finns någonstans där ändå, i tidsrymden, som små glimtar av ljus som lyser upp natthimlen ibland.

 

En gång i tiden tänkte jag att allt sånt här tänkande är humflum och newage. Men så dök det upp mer och mer kvantmekaniska bevis på att allting i universum inte är så enkelt och rakt som vi hade trott. Psykiatern Dan Siegel pratar mycket om det i sina böcker om Mindsight, bl a i det här snacket (som är långt och krångligt, men mycket hälsosamt att lyssna på!).

Vi är mer än tankarna i våra huvuden. Vi är också något tillsammans med andra människor, både de som har funnits i våra liv och de som kommer att finnas.

 

Tack till alla er som funnits i mitt liv och gett mig lycka! oberoende vart ni har försvunnit så har ni satt era spår, och någonstans älskar jag er allesammans!

 

Här hittar du Dan Siegels Wheel of Awareness-meditationer – något för alla och envar tycker jag. Vårt medvetande är mer än vår hjärna och ju mer vi tar hand om det, desto bättre mår vi. Tillsammans.

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Böcker för barn och andra människor

Jag råkade nämna på ett internetforum att jag var irriterad på en del vuxna i mina barns närhet som fortfarande trots att det är tvåtusennånting insisterar på att dela upp böcker i pojk- och flickböcker, och vips hade jag två radiointervjuer på gång!

Här kan du lyssna och läsa mer om det här med indelningen av böcker. Det var jätteroligt att träffa Johanna Ventus och prata just böcker,  som har varit min passion så länge som jag har kunnat läsa!

Att läsa, och att läsa precis allting mellan himmel och jord, har minsann bidragit till att vidga mina vyer. Inte nog med att det är skön underhållning, man lär sig saker och ting utan att man ens märker det. Det är därför det känns så beklämmande att en del vuxna fortfarande i denna dag insisterar på att begränsa för en del barn, och då specifikt för killar.

Man liksom räknar med att tjejer läser allting, så dem behöver man inte satsa på, men killarna – de är ett problem. I stället för att verkligen göra nåt åt saken, så inbillar sig en del att de hjälper killarna genom att rekommendera böcker som tilltalar specifikt killar utan att tänka efter att alla kanske inte är likadana! Man kan inte dra alla ur ett kön över en kam – det finns så många olika varianter, och alla är när det kommer till kritan individer.

Vad kan man då själv göra för att få killar att läsa mera böcker?

Det som behövs är bland annat fler läsande manliga förebilder. Fler läsande pappor, farbröder, morfäder och män överlag. Män som visar att dom läser och som visar uppskattning för läsning, t ex min egen make som på kvällarna ibland sitter med en bok i soffan  i vardagsrummet. Pappor som läser för sina barn och som läser ALLT – också det som en del påstår är tjejböcker. För vet du vad – det finns ingenting som heter tjej- eller killböcker! Böcker går helt bra att läsas av precis vilket kön som helst.  Det värsta som kan hända är att man får insikter i hur andra människor tänker, något som kallas empati.

En annan sak som också kan begränsa är vad folk tycker är böcker och litteratur.

Nuförtiden är barnböcker så mycket mer än bara Wahlströms gröna o röda inbundna böcker! Förutom vanliga romaner finns det fantastiska bilderböcker. Det finns lätt att läsa-böcker, det finns faktaböcker, det finns serietidningar och min favorit som inkörsport för äldre barn som inte är så vana vid att läsa: serieromaner (graphic novels).

Ungdomsböckerna är inte vad de en gång var, utan en mycket bredare kategori som numera läses lika mycket av vuxna som av tonåringar. På engelska kallas de Young Adult, YA – ett begrepp som jag tycker funkar bättre som försäljningsknep.

Det kommer hela tiden fler och fler riktigt jättebra barn- och ungdomsböcker och det är så synd att barn som växer upp utan några som helst fördomar helt i onödan ska pressas in i kategorier som de själva inte har bett om.

Böcker är till för att utvidga världen, inte begränsa den.

imgp4481

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Det finns ingenting som heter politisk korrekthet

Det finns ingenting som heter politisk korrekthet.

Det finns bara något som är anti-politisk korrekthet. Anti-politiska korrektheten är en uppfinning från amerikanska universitet (ursprungligen från vänstern till på köpet…) som har gått och blivit mainstream och som gör att högern kan skörda vinster här och där på vårt jordklot.

Det behövs en gemensam fiende för att förena folk. För att få dem att bortse från sina skitjobb, skitvillkor, skit allting. För att vilseleda och rikta uppmärksamheten mot de mer komplexa och svårförklarliga fenomenen som ligger bakom arbetslöshet och hopplöshetskänslorna.

 

En sådan påhittad fiende är den politiska korrektheten.

 

”Nuförtiden får man inte säga som det är!”

(enligt vem?)

 

”Allt ska vara så himla politiskt korrekt hela tiden”

(det du nu är upprörd över är att folk tycker att man ska behandla andra med respekt)

 

”Ja, jag har alltid sagt ___ eller gjort ___ och jag har inte menat nåt illa med det – nu får jag inte ens göra det!”

(det har du alltid fått göra – men andra får också tycka att du är en fördomsfull idiot som säger ___ eller gör ___)

 

”I Sverige/Finland/fyll i valbart land får man inte tycka vad som helst nuförtiden utan att PK-maffian sätter igång!”

(jo, det får man – har du inte märkt? Det blåser högervindar världen över. Det är du som tycker att man inte får tycka vad som helst – du som säger att man inte får tycka att det du säger är respektlöst. Här i _fyll i land_ är det lika vanligt om inte vanligare att anti-PKmaffian sätter igång och pepprar diskussionsfälten med sina argument än tvärtom)

 

Det vi behöver motarbeta är inte den politiska korrektheten, som aldrig har funnits.

Det vi behöver motarbeta är anti-politisk korrekthet. Att få bete sig som ett svin på andras bekostnad.

 

Läs mer här:

Political correctness: How the right invented a phantom enemy.

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Pojkböcker är bara för pojkar

”Om jag läser boken Vargbröder så kommer det att växa ut en snopp på mej!”

”Men mamma – herregud som du låter!”

”Det är med flit – ibland när man pratar med folk och dom säger nåt absurt, så märker dom det inte ifall man inte själv poängterar det absurda. Det är det jag gör – säger att jag kan få en snopp om jag läser pojkböcker. Som om det skulle hända liksom! Men vad tror dom händer om en flicka läser det som dom kallar en pojkbok, eller om en pojke läser det som dom kallar en flickbok? Det enda som händer är att den som läser antagligen blir bättre på att förstå hur andra människor tänker.”

”Knäppt”

”Jepp. Det är som när du var liten och du och en annan pojke hade på er strumpbyxor. Ni var alltså bebisar, och den där andra pojkens farfar sa åt pojkens mamma: ”hur kan du ha strumpbyxor på ungen – tänk om han blir homosexuell?”. Han skämtade, men nånstans därunder så fanns det allvar. Han var på riktigt rädd att pojken skulle växa upp och inte bli lika macho och så kallat manlig som sin far och farfar.”

”Det är såna där som röstar på Donald Trump”

”Just det. Och dom där så kallade machotyperna – en av dom svimmade redan bara av att vara med på ett ultraljud när frun var gravid.”

”På riktigt?”

”På riktigt. Kommer du ihåg din kompis S? Minns du hur han hela tiden gick omkring med en sopborste? Vad tror du en del människor skulle ha tyckt om det?”

”Att han kanske höll på med sånt som kvinnor gör. För förr i tiden var det bara kvinnor som städade”

”Jepp. Är det inte absurt? Nu går vi och städar köket”

 

Att tänka på:

  • J.K. Rowling heter inte Joanna Rowling på bokomslaget – för i så fall skulle hon inte ha sålt lika många böcker till pojkar, eller framför allt till vuxna som köper böcker till pojkar.
  • Folk klagar på att pojkar inte läser så mycket böcker. De har också kommit fram till att pojkar mest läser böcker riktade till pojkar medan flickor läser böcker riktade till alla. Så prackar de ”pojkböcker” på pojkarna som redan läser lite, och sen blir folk förvånade över att nästa generation, och nästa, och nästa, växer upp och fortfarande har kvar samma gamla stereotyper… Och pojkar som läser mycket blir stigmatiserade för att de läser böcker skrivna av alla. Också det som inskränkta personer kallar flickböcker.
  • Lättaste sättet att lära sig ett nytt synsätt är att befinna sig inne i någon annans huvud – telepati i bokform.
imgp3920

När ska 1950-talet ta slut?! ”Flick-” och ”pojkböcker” hör inte hemma på 2000-talet!

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Ost förorsakar cancer

En viktig term att känna till är om någonting är statistiskt signifikant.

Man kan göra hur fin forskning som helst som fyller alla krav på att vara oberoende och logisk, men sen kommer det svåra – att analysera resultaten.

Det är här statistik kommer in i bilden, och det är här många läsare zoomar bort och börjar tänka på annat och klickar iväg till nån mer lättläst artikel.

Statistik behövs för att kunna visa på samband.

statistik

Om det finns ett samband mellan t ex ost och cancer, så är det relevant om det också är statistiskt signifikant, dvs hur sannolikt själva sambandet är.

 

Sannolikheter räknas på olika vis och alla är superkrångliga för normala dödliga. Till och med krångliga för psykologer som måste läsa statistik kan jag berätta!

 

Det du behöver känna till är det man försöker räkna ut är sannolikheten för att det som man har trott sig forskat i stämmer. Dvs är det sant det som vi påstår i vår forskning?

 

Det finns en felmarginal i precis varje forskning! Om någon påstår sig kunna säga med 100% säkerhet att något är på ett visst sätt, så överdriver dom. Däremot kan något vara statistiskt signifikant, och då betyder det att sannolikheten att det är som man säger är otroligt hög.

Hur bra man kan säga om något är statistiskt signifikant beror på hur stort urval man har.

Har man bara testat ett syskonpar och dragit slutsatser?  Har man testat tusentals olika människor och dragit slutsatser? Har man gjort en undersökning på alla invånarna i ett distrikt, eller ett land, eller en kontinent?

 

Storleken på urvalet avgör hur bra man kan säga att resultaten stämmer.

Vad som räknas som statistiskt signifikant har man sen kommit överens om. Man har vissa metoder som man räknar ut statistiken på, och man har vissa grader av signifikans. Ett resultat kan t ex vara .0001 signifikant vilket betyder att det i det närmaste är bevisat. Det kan också vara signifikant .005 som betyder att det inte är lika säkert, men fortfarande rätt så säkert. Nånting ditåt i alla fall. P-värde kallas det här, för att nu komma med ännu en term som folk glömmer bort.

Siffrorna betyder alltså hur stor sannolikhet det är att resultatet inte stämmer.

statistik2

Om en artikel hävdar att ost förorsakar cancer kan man fråga sig – på hur många människor har man gjort undersökningen? Om det bara är ett par gamla  vänner som båda två tillhör en ostklubb och råkar få samma cancerform, betyder det att det sannolikt ändå är slumpen som avgör resultatet. Urvalet, dvs två personer, är alltför få för att säga någonting rent statistiskt. Och ändå rapporterar nyheterna om liknande korrelationer dagligen!

Tänk efter innan du delar!

 

När du läser en artikel om att någonting förorsakar någonting annat – ställ dej bland annat frågorna:

hur många personer har man gjort undersökningen på?

Hur statistiskt signifikant är resultatet?

statistik3

Det är svårt att låta bli att gilla artiklar som säger bra saker om sånt som man gillar! Men det lönar sig att vara kritisk också då, och verkligen läsa artikeln och se om det stämmer det de skriver. Ofta är det rena överdrifter, också när det är nyheter som förstärker vår egen uppfattning om saker och ting.

och lär dig skillnaden mellan korrelation och kausalitet, och fundera på alla andra faktorer som kan göra forskningen tvivelsam.

 

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

”Enligt forskning…” ”Forskare säger att…”

Genast då ordet forskning dyker upp i en text lönar det sig att bli lite extra uppmärksam.

Det finns mängder av bra forskning. Det finns mängder av dålig forskning.

Grejen är den att man själv ofta kan ana sig till om det  som artikeln handlar om är bra eller dålig forskning.

 

Det här är något jag tycker alla borde känna till.

Det är väsentligt för ifall en artikel är vettig att dela med sig av eller inte, för så många artiklar som börjar ”Enligt forskning…” är när man synar dem närmare bara dravel eller i bästa fall spekulationer. Rubriker är ofta totalt missvisande, för det lönar sig att skriva mer sensationellt för att få fler klicks!

 

Det man kan fundera på är:

  • hur stor grupp har man gjort forskningen på? Det är en enorm statistisk skillnad på om man t ex gör en undersökning på 10 personers TV-vanor eller 10 000 personers TV-vanor.
  • hur har man valt ut gruppen? Är alla i gruppen män? (vilket de ofta tidigare var) Är det ett representativt sampel, dvs representerar gruppen det som man försöker forska i? Om man t ex vill dra slutsatser om folks matvanor så behöver man ha en mängd olika människor med och delta: såna som redan äter hälsosamt, såna som bara äter skräpmat, nånting däremellan, folk som motionerar, folk som inte gör det, unga, gamla etc. Om man bara t ex fokuserar på tonårskillar så kan man inte dra långtgående slutsatser gällande människor överlag (igen ett fel som man tidigare gjorde rätt så mycket – man forskade t ex bara på beväringar, dvs unga män, och drog slutsatser som gällde också kvinnor)
  • är det en tillförlitlig källa? Vilken tidning är det som forskningen har publicerats i? Om det direkt är en kvällstidning som gjort forskningen så kan man lätt avfärda den. Om det är en medicinsk journal så har de oftast en högre standard. Tips: om en sida på facebook heter nåt som ”vi som älskar sverige/svenskt/svenska flaggan eller annan nationalitet” så är det stor risk att det är frågan om en rasistisk sajt som har en egen agenda! Dela inte inlägg innan du först har klickat på sidan och hunnit tänka efter.
  • Vem sponsrar forskningen? Om t ex det är forskning i tobaksrökning som är sponsrad av tobaksbolag så kan man tänka sig att där fanns en hel del underförstådda åsikter om vilka resultat man ville ha
  • hur har man gjort sin forskning? Ett exempel på en urusel forskning är t ex Andrew Wakefields studie som kom fram till att det fanns ett samband mellan MPR-vaccinet och autism. De här undersökningarna gjordes genom att man frågade föräldrar till barn som redan hade autism om deras erfarenheter. Dessutom visade det sig att Wakefield hade ekonomiska skäl att få de här resultaten som han framvisade. Den här ”forskningen” har sedermera svartlistats, men inte innan den hann starta hela anti-vaccineringstrenden
  • det är skillnad på undersökningar där man tillfrågar folk om deras vanor etc och undersökningar där man följer upp grupper under en längre tid och alltså ser fenomenen från början till slut. Folk minns dåligt och alla såna undersökningar som bygger på en sån metod är mer eller mindre tvivelaktiga.
  • har man dragit en logisk slutsats? Handlar resultaten om kausalitet eller korrelation? Det är en enorm skillnad på att säga att A ger upphov till B eller att A förekommer i samband med B. På den här punkten brukar journalister och tidningar ofta brista, och genast dra slutsatsen att A ger upphov till B för det ger mer läsare/klick och därmed pengar åt tidningsägarna.

 

Den bästa sortens forskning är om jag förenklar det lite grann:

  •  forskning där man har ett stort och brett underlag eller
  • meta-undersökningar där man analyserar all forskning som har gjorts på ett visst område och drar slutsatser.

 

Genom sådana metoder har man t ex kommit fram till att wifi och mobiler inte är skadligt, att fett inte är så farligt för hälsan som man hade trott och att homeopati inte fungerar.

 

Allt det här kan också förklara hur det kan komma sig att man gör undersökning efter undersökning om hur folk tänker rösta, och så visar det sig att resultatet sedan är något helt annat.

 

Man måste ha ett representativt urval för att kunna dra rätt slutsatser.

Metoderna måste vara de rätta.

Hur man ställer frågor är avgörande.

Vem som ställer frågorna är viktigt.

Vem som svarar är också minst lika viktigt.

 

Det är svårt att förutspå framtiden, lättare att analysera vad som har hänt.

Det lönar sig alltid att vara skeptisk när man läser tidningsrubriker.

rubriker

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Det här vill jag att mina barn ska veta

En anledning till att jag skriver min blogg är att jag vill lämna kvar något av mej ifall jag plötsligt dör, så att mina barn ändå kan lära känna mej lite grann när de är äldre i form av mina tankar och funderingar här på bloggen.

En viktig sak som jag försöker lära ut mina barn är kritiskt tänkande.

Jag har planerat en serie blogginlägg om det i över ett års tid nu, men bara inte haft tid och ork att sätta mej ner och försöka luska ut hur jag ska förklara det på det lättaste sättet.  Det är lätt att skriva långt och otydligt, svårt att skriva kort och lättförståeligt!

Men nu känner jag att jag bara måste få ner något, så jag tänkte börja med det här med korrelation och kausalitet.

Det här är två saker som folk brukar blanda ihop och som gör att så många missvisande nyheter sprids hit och dit över jordklotet helt i onödan. Folk oroar sig i onödan, folk drar slutsatser som är helt fel pga att dom inte känner till skillnaden mellan korrelation och kausalitet.

Korrelation betyder att två saker förekommer samtidigt, bredvid varandra eller i samband med varandra.

Exempel på korrelation är t ex att det sker fler drukningsolyckor på sommaren. Det är också korrelerat med att man köper mer glass. Av det här kan en del dra slutsatsen att det är glassätandet som orsakar drunkningsolyckorna, men så är det ju inte! De råkar bara korrelera med varandra. I det här fallet är det antagligen årstiden som är boven i dramat. Det är sommar, då äter man mer glass och då simmar man mer, alltså är det mer sannolikt att man drunknar då.

Kausalitet betyder att något berot på något annat. Det här är mycket svårare att fastställa än korrelation. Det behövs ofta måååååååånga studier, stora studier, och att de görs om och om igen för att man ska kunna fastställa om något orsakar ett annat. Mer om det i ett annat blogginlägg hoppas jag.

En korrelation som folk ofta pratar om som en kausalitet är t ex att rött kött ger cancer. Men enligt all forskning så är det här en korrelation – inte en kausalitet. Det kan vara alla möjliga andra faktorer som är det som ger cancer, t ex att såna som äter mer kött tenderar att inte röra på sig lika mycket, eller äta mer grillmat och skräpmat eller en massa andra olika faktorer. På samma sätt kan man inte med säkerhet säga att en vegetarisk kost korrelerar med friskare hälsa, för det kan vara en hel massa annat hos människorna som äter vegetariskt som gör att de mår bättre (t ex om de mediterar mer och håller på med yoga, och har lägre stresshalt).

Man kan hitta korrelationer för det mesta om man bara kollar på statistik. Det betyder inte att det enda orsakar det andra. De bara råkar sammanfalla rent statistiskt.

Det är ett enda myller det här med korrelation och kausalitet, men det är så himla viktigt!

Man måste veta när man läser en tidningsrubrik om det den handlar om låter rimlig eller om det är nåt som tidningarna bara har dragit till för att få klicks. Allt nuförtiden handlar om klicks och likes, och vi måste bli bättre på kritiskt tänkande!

Våra nyhetsflöden är så skeva och så fulla med felaktiga rubriker som folk delar utan att tänka efter. Som innehåller korrelationer som folk låtsas är kausaliteter. Dvs det är frågan om rena lögner som folk går på!

Man måste kunna läsa nyheter om invandrare som tar folks jobb och kunna tänka kritiskt och verkligen analysera det , och själv dra slutsatser om vart de där jobben har tagit vägen (globalisering, rika människor som styr världen dit de vill ha den är min teori).

Vi behöver lära oss tänka kritiskt, tänka logiskt och inte bara tänka emotionellt!

Det är det allra viktigaste vi kan lära våra barn, så vi någon gång – kanske under deras livstid – får en bättre värld där empati och omtanke om nästan är det viktigaste.

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Denna dagen, ett liv. Och alla andra dagar också!

Ibland glömmer vi bort saker och ting. Vi om-berättar hela tiden vår historia och varje gång vi tar fram ett gammalt minne så ombearbetar vi det utgående från den person vi är just nu.

Ibland glömmer vi därför bort saker och ting och skapar helt nya minnen.

imgp7694

Plötsligt dök det upp en länk i min Facebookfeed som fick mej att komma ihåg varför jag ville bli psykolog!

imgp7953

När jag gick i gymnasiet bad jag min psykologilärare om boktips och ett sånt boktips var Viktor Frankls ”Livet måste ha mening”. Såhär sett i backspegeln var det precis i det ögonblicket mitt liv kurvade åt ett annat håll än jag var på väg. Innan tänkte jag mej något konstnärligt, att bli inredningsarkitekt eller nåt, men efteråt hade jag utan att jag insett det ändrat riktning i mitt liv.

Jag ville ha en mening med mitt liv och den meningen var att hjälpa andra.

Sen kom vuxenlivet emot och jag lyssnade för mycket på omgivningen som sa att jag var naiv. Jag fortsatte trots det att hjälpa andra så gott jag kunde, men på andra sätt än jag hade trott.

imgp8448

Så dök den då upp i min Facebookfeed, länken som gjorde att mitt liv på nåt sätt gick hela varvet runt. Att cirkeln blev sluten.

Utan att jag märkte det föll pusselbitarna på plats.

Min tonårshjärna visste mycket mer än min framtida vuxenhjärna!

Jag visste redan då vad jag ville bli i livet – nöjd med mej själv. Och det var det som jag behövde hålla fast vid!

Inte konstgjorda ambitioner som omgivningen försöker pracka på alla människor, utan det där som tonårshjärnan ville. Att hjälpa andra och på det sättet bli nöjd med mej själv. Att vara en del av familjen och samhället. Att hitta mening i mitt liv och i det jag gör, vare sig det består i att ta hand om mina barn eller att skriva om svåra saker på min blogg så att jag på det sättet hittar mening i dem.

imgp8290

Neuropsykiatern Dan Siegel sa annat bra också i sitt snack (kolla upp det här – scrolla fram till Dan Siegel). Bland annat om hur få människor kommer till en terapeut med en skräck över var de befann sig innan de föddes. Och om hur vi upplever tiden lineärt, men varje stund innehåller alla möjligheter. Det som har varit finns kvar nånstans – vi kan bara inte uppleva det eftersom vi upplever tiden lineärt.

 

Dan Siegel har varit med och skrivit den bästa boken som man behöver som förälder – The Whole-Brain Child

The Self is Not Defined by the Boundaries of Our Skin

”When we help others, we all win”

On the power of harmony, cultivating “mindsight,” and why you should learn to think more like a teen:.

”there’s no reason you have to choose between doing the things you enjoy and helping others”

 

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook