Hallojsan!

Jag tittar in en snabb sväng på bloggen – just nu tillbringar jag mina dagar med att få styr på mina sömnproblem, och vet du vad – det känns som att det går lite i rätt riktning nu! Jag kan se att min andning blir långsammare av alla andningsövningar och yin yoga som jag gör, och meditationen har definitivt effekter den med.

Så det blir lite klent här på bloggen när jag fokuserar på en massa annat IRL, här är en kort glimt av vad jag går och funderar på:

 

Tänk så olika samma ställe kan se ut i olika solljus, olika väder och olika tider på dagen! (jag är urdålig på att befinna mej i nuet, så jag försöker fokusera på såna här konkreta saker för att öva upp den här förmågan)

Det var det från mej idag. Ha en bra dag och en fin Alla Hjärtans Dag!

 

RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Kirsty Mitchell’s Wonderland

Niklas and I were fortunate to get to visit the Kirsty Mitchell exhibition at Fotografiska in Stockholm.

I’ve been following Kirsty Mitchell on Facebook and Instagram for several years now, and it was such a treat to get to see her photos in person!     

It was such an amazing exhibition, which really made an impact!

The behind the scenes photos and videos were really interesting!

Kirsty started the photography series after her mother was diagnosed with a terminal illness. She dealt with her grieving process through the making of the pictures, and the sincerity definitely shows.

Every photo is exquisite. But always with a hint of something tragic.

Also of hope, of beauty, and love.

It was really fun to also get to see some of the props in person

”Wonderland” is showing in Stockholm until the of March. After that it will be the opening act for Fotografiska London, and then New York, if I remember it correctly.

It is such a beautiful layered show. We saw many families who attended the exhibition with small children just enjoying the loveliness of the pictures. People experiencing grief or all sorts of dark emotions will see something other in the pictures. It is definitely worth a visit!

RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Vintervackert

 

Det är så vackert ute just nu så det inte är klokt!

Vit snö överallt som gör att alla andra färger framträder tydligare.

Ett helt förändrat landskap.

Jag går på mina promenader och njuter av att se spåren av djur i snön. Där går vi på samma stigar, jag och djuren och andra vandrare.

Här brukar vara en massa blått, men nu är det vitt!

Snötyngda grenar böjer sig ner. Inne i skogen går de ibland av av tyngden från snön.

Stammarna blir mörka och sträcker sig fram som träden i en sagoskog. Vintern när den är som vackrast!

 

RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Hallojsan!

Så är jag tillbaka vid datorn igen, och vid en ny dator den här gången – underbart!

Det har varit en lång bloggpaus – så här lång bloggpaus har jag inte tagit en enda gång sen jag började blogga för 9 år sen. Bloggandet har hunnit ändra under den här tiden, och jag också. Nuförtiden hänger allt fler på Instagram och bloggandet är mer en ensidig monolog än en diskussion, som det var tidigare. Och jag liksom bara inte orkar skriva så mycket på min mobil, så Instagram blir till nånting jag håller på med då när jag kommer ihåg att det existerar.

Men nu är jag tillbaks, åtminstone för idag. Allt på datorn är inte ännu där det ska vara, så jag måste ha lite storstädning innan allting funkar optimalt, men det som redan funkar gör det så mycket snabbare än på min gamla dator. Det tar liksom inte en halvtimme att redigera en enda bild nu längre…!

Stress-status:

På väg neråt! För första gången på jättemånga år så känns det som att det verkligen börjar vända. Till en stor del pga Ouraringen som jag har haft lite över två månader nu (inlägget är inte sponsrat – jag har nästan aldrig sponsorer här på bloggen). Jag beställde den i januari ifjol (tips från Chris Kresser, en functional medicine-läkare) och fick den mer än 9 månader senare, men den var definitivt värd att vänta på! Mina stressnivåer var helt åt skogen, men nu tack vare att jag har ett mätinstrument så kan jag bättre följa med vad som påverkar dem negativt eller positivt.

Appen visar både HRV, temperatur, hur mycket man andas och en hel massa mer som är intressant. Man får en readiness score som säger hur mycket man kan pressa sig/ta det lugnt per dag. Det händer att den ibland säger åt mig att ta det lugnt…!

 

Rent konkret följer jag med mina HRV-nivåer, dvs Heart Rate Variability. De är ett slags mått på stress, ju lägre HRV, desto sämre. Min HRV har stadigt blivit bättre under de senaste månaderna (förutom under julen då den sjönk – julen är alltid stressig hemma hos oss), och jag försöker göra allt jag kan för att få dem att bli ännu bättre. Det korrelerar helt klart med mängden djup sömn jag får. Djup sömn är den del av sömnen då kroppen återhämtar sig, och jag har på känn att jag inte har haft så värst mycket sådan det senaste decenniet eller så.

Jag har också börjat ta en del tillskott, aminosyror som kan vara svåra att få tillräckligt av i kosten och som hjälper med sömn. Har också plöjt igenom Dave Aspreys Game Changers, och fått en hel del intressanta tips därifrån, bl a om djupandning och diverse mindfulness-metoder.

att få nästan 100% aktivitet per dag är lätt för mig (bortsett från att jag har gjort för mycket ibland och därför inte fått 100%) – att få 100% på nåt annat är mycket, mycket svårare! Genast om jag stressar så påverkar det min sömn och min readiness.

Jag går på promenader, men inte lika ofta och lika långa promenader som tidigare. Om det är nåt min ring har visat så är det att jag har pressat min kropp och mitt psyke alltför mycket. Det är nackdelen med typ A-personlighet – man tenderar att bli workaholic på alla möjliga fronter av sitt liv, men jag har tänkt att jag ska vända  om på det – jag ska sätta lika mycket energi på att bli i toppform, under mer kontrollerade former den här gången och det inkluderar att slappna av. För slappna av – det är det jag är sämst på! Jag tycker det är så himla tråkigt att se på TV. Jag tycker det är så himla tråkigt att vara stilla och inte göra nåt. Jag vill producera nåt hela tiden, helst dygnet runt, för det är där jag trivs. Det är där jag känner mig mest som mig själv. Och där ger ringen mig konkreta mål som jag kan sikta mig mot, så när jag har tagit en dag eller två och bara städat (jag gillar att ordna saker och kopplar av av det), spelat datorspel, gått på långsamma promenader och mediterat – då får jag ett konkret resultat i form av bättre HRV, bättre data från ringen och till och med ett pep talk nästa dag i appen…!

Precis som dom flesta så är jag gruvligt dålig på att värdera hur bra jag sover och hur mycket jag rör på mig. Jag har liksom följt alla sömnråd jag har hittat och överallt står det att man skall ut och röra på sig. Men det finns något som heter för mycket av det goda också, och det är där jag har befunnit mig. Jag har varit stressad, sovit dålig, rört på mig för mycket som ytterligare har stressat kroppen och så har det blivit en ond cirkel.

Såhär ser det ut när jag är omgiven av stress – ofta sånt som jag inte kan påverka. Jag måste bli mer Zen med andra ord, och inte ta åt mig av stressen runtomkring mig

Niklas fick också en sån här ring till julklapp och har haft den bara några dagar ännu (leveranstiden har kommit ner sen jag förhandsbeställde min – nu ligger den på från några veckor till några månader max, om jag har förstått det rätt), och redan kan vi se hur hans stressnivåer är annorlunda än mina. Han är en klassisk typ B-person som inte har problem med att slappna av, och han skulle behöva göra nästan tvärtom som jag – röra på sig mer under hela dagens lopp, slappa lite mindre. Han lägger huvudet på kudden på kvällen och så bums sover han och sover bra – trots att han ibland får korta nätter så är hans sömn så mycket mer effektivare än min. Vilket bevisar att vårt system med att han har varit uppe med barnen under alla dessa år är det bästa för oss – han kan lätt somna om, jag kan inte.

Jag har för en gångs skull kopplat av med att plocka bort julpynten. Jag gjorde det under flera dagar, tog tid på mig och sorterade och organiserade av hjärtats lust.

Anti-stresstips som jag plockat åt mig den senaste tiden:

  • Jag har tagit bort alla röda notifikationer på min mobil. Jag får bara notifikationer från messenger och whatsapp och sms (och inte ens särskilt många) – allt annat är tyst och syns inte. Min mobilanvändning har minskat radikalt – från att ha tagit upp mobilen ca 150 ggr per dag (vilket är genomsnittsanvändningen för mobilanvändare) har den sjunkit till under det halva.
  • Jag läser bara tidningar på min ipad, och kollar Facebook enbart på ipaden och mobilen. Jag har inte överfört min gamla länksamling till min nya dator, och så länge jag håller den så här städad och fin så kan jag inte använda den till att slösurfa på Facebook eller läsa tidningar. Jag måste aktivt göra ett val och sätta mig nån annanstans där jag har lämnat min ipad, vilket gör att jag radikalt minskat på slösurfandet.
  • Jag har funderat mycket mer på min andning den senaste tiden. Jag tog sånglektioner i tiderna, och att sjunga kändes minst lika befriande som terapi för mig, och inte konstigt – att andas rätt är en stor del av att må bra. Jag är lite frestad att börja testa Wim Hofs andningsmetod – Niklas har börjat med det, det tar rätt så lång tid, men kan ge bra resultat.
  • Efter en paus har vi återupptagit att lista 3 saker vi är glada över på kvällarna, tillsammans med barnen. Tacksamhet är en viktig del av att vara lycklig och det vill vi lära ut åt både oss själva och åt våra barn.

Det är inte svårt att känna tacksamhet när man bor såhär fint! Tänk att ett hus kan göra så stor skillnad för ens humör.

Annars fortsätter vi som förut. Vi åt ohälsosamt under julen så nu tar vi nya tag med hemlagat ekologiskt från scratch, glutenfritt och med mycket hälsosamma fetter. Vi använder billiga blue blocker-glasögon på kvällarna. Vi har det svalt i sovrummen, försöker hålla det på ca 18 grader som är det optimala för sömnen. Vi försöker att inte äta så sent på kvällen så att det stör sömnen, och vi försöker gå och lägga oss samma tid varje kväll.

Natten då jag sov jättebra – den måste dokumenteras!

Det känns konstigt att ha lediga dagar igen, där jag kan göra precis vad jag vill. För mig är det jättesvårt att veta vad det skall vara, när min tendens är att vilja producera och producera hela tiden utan att så mycket tänka vad jag egentligen innerst inne vill göra. Men nu har jag i alla fall ett konkret mål – att få upp min HRV till minst 40-50, och sen – ja, vem vet sen vad framtiden för med sig? Det är nog värt att ta det lugnt en tid så att man sen kan prestera igen för fullt…!

hälsningar

workaholic-typen som egentligen inte vill ändra sig – jag gillar att få mycket gjort, men jag vill också vara frisk och få leva länge, så jag får helt enkelt bita i det sura äpplet och försöka bli världsbäst på att slappa! (not gonna happen)

 

 

RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Hemmagjorda Brezn från Bayern

För ett bra tag sen fick jag en fin present av min kompis som bor i Bayern – ett paket med allt man behöver för att göra egna brezn, bayerska kringlor.

Jag har sparat och sparat och sparat på det där paketet till ett speciellt ögonblick, och helt plötsligt insåg jag – bäst före datumet närmar sig! Så om jag ska baka dem, så är det nu.

Det speciella ögonblicket visade sig vara en helt vanlig torsdag då vi ville göra och äta nånting lite annorlunda. Dottern och jag bakade kringlorna som är gjorda på dinkelmjöl, och oj, vad goda dom var! Det doftade bageri i hela huset, och färska brezn var minsann mums!

RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Fint på trappan

Mörka dagar, men vid vårt hus lyser det så fint hela tiden. Känns fint att komma hem till en välkomnande entré. Det var inte alls meningen att ha så många små lyktor, men i somras fick ungarna för sig att leka tomtar (eller vad det nu var) tillsammans med sina kompisar. Och då behöver man gå runt med en liten lykta i handen i mörkret! Jag passade på när jag hittade smålyktor på loppis så det finns nästa gång det blir tomtelekar här hemma hos oss.

Kotten är en betongkotte som jag gjöt i somras. Det var liksom meningen att gjuta många såna till alla mina blomlådor, men det bidde bara en. Och det är okej det också – jag försöker slappna av så mycket jag bara kan, och börjar göra lite framsteg.

Ha en skön vecka!

 

RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

10 things to think about when adopting

It’s more than 10 years since we adopted our younger children, and we have come such a long way. Here are 10 things to think about before adopting:

  1. Ethics

The adopting stage is completely different now than when we adopted, but I think still some things are true. When thinking about adoption – try to find the most ethical solution you can find.

Having a child is always a selfish option, no matter how you have that child. You do it for you, not for the child’s sake. Having a child through adoption is even more selfish, because there is always – always – a tragedy behind the adoption. And some agencies are not as ethical as one would want them to be. Do you want to parent a child and one day find out that that child had a mother and a father who wanted the child, but were tricked into giving it away? Sometimes there is even child trafficking involved with people kidnapping children and selling them to orphanages.

The adoption industry is just that – a market with buyers and sellers. I still think there can be ethical adoptions – we are examples of just that. We chose a country with a reputable organization in the adoption country, with the possibility that a biological mother could choose us. We were fortunate to be chosen by both the parents, so in our case we have zero doubts as to whether everything went by the books. In many other cases things are not so clear. It definitely pays in the long run to really look into the organization that you’ll be using and to think about the ethics.

  1. Every child that is adopted has gone through loss

It’s best to assume the child your adopting will be having PTSD-symptoms and other symptoms of stress. No matter how young a child, the child will have been through a stressful event that can affect their whole life. A child’s brain is malleable to harmful influences already before birth, and chances are a mother who gives up their child for adoption is in a lot of stress which influences the child.

This can then take the form of attachment issues. Attachment issues often look like ADHD when the kids are a bit older. It is of utmost importance to seek help as soon as possible!

I’ve seen many parents not want to seek help when they think their child’s problems aren’t that big, but believe me – it is much better to seek help a little bit before you yourself are ready (and I’m 100% sure if you’re even considering if you should seek help, that yes, you should) than to wait until your child’s issues have spiraled out of control.

We’ve been in therapy for many years now, and I don’t regret starting so early! We would have gone earlier if that had been even possible, but we did it as fast as we could and now we get to reap the benefits in kids that are much more well adjusted than even their peers without a trauma background. Take a leap of faith and ignore all your miscomprehensions about therapy and just go for it. Your child will feel better and so will you, and all the judgmental people if they exist can just go suck it.

  1. It is so important to have all the facts

If you have any facts about your child’s adoption, write them down so that the child can read for themselves when they are old enough.

Write down everything using age-appropriate language. There are ready-made books you can use, but in my opinion Lifebooks that the parents make themselves are the best. In that way the book gets custom-made and not only that – by a loving parent. You show through your deeds how much you love the child, and the child will pick up on that.

I made Lifebooks for all our kids, and we’ve read them since they were little. But it’s only now that they are old enough to read them themselves, that the books are really significant. They look at pictures of their birthparents and can read all the words I wrote so long ago about how children get made, what adoption is and what we know about their parents and birth-country.

  1. Your attachment style will come into play

The way you were treated when you were little will affect how you treat your children.

Most people learn this the hard way. They can be calm and collected, look to be set to be perfect parents and then boom – when the kid is born the parent completely changes.

All those issues that you had with your parents, even those that you don’t remember will come out in situations where you lose control or lose your temper.

I’m fortunate to be securely attached, but Niklas was not and we have struggled a lot with his attachment issues. It is not easy to have kids with trauma, when you yourself have issues. The thing that has helped the most is of course 1. therapy, but also 2. mindfulness and 3. finding out the MBTI-type  and learning how each of us in our family thinks and using that for meaningful engagement.

  1. Take care of yourself

This is much easier said than done. It is tough raising kids with trauma, and I myself haven’t always had the opportunity to even get to breathe easily for five minutes during certain days. But nowadays there are meditation apps to help you. If you can’t do anything else relaxing, you can at least breathe.

My favorite meditation app is Calm, which gives you guided meditation which I love.

  1. Get help

Get a therapist if you can. Get your family and friends to help you. Sometimes they won’t believe that there is anything wrong, because sometimes traumatized kids only show their symptoms at home (this is a good thing – you don’t want the other way around, when they show their symptoms at school or away from home, but are well-behaved at home). Sometimes the kids are just so exhausting that nobody wants to help you with them.

Look around and see if you can find someone who either understands your situation a little bit, or who you can trade favors with. It doesn’t have to be a relative – it can be a friend, or even an acquaintance who is sympathetic. We have a family who have supported us through thick and thin, who’ve taken the kids overnight once in a while just so we could get some time off. Later on we’ve done the same favor to them.  The kids are by now so familiar with each other that they don’t get too stressed with spending time away from home, and both our families have been getting really close-knitted in the process.

  1. Collect memories

I’m not sentimental, and I find making photo books a chore, but my kids – they love the books! They love looking through old albums and seeing how happy they were when they were little. Making memories together as a family is so important when you all have different backgrounds.

When the kids were little I used to write down ”star-moments”. When we had a really good family moment I wrote it down on a paper star and glued it to the wall in the hallway. All these little things really make the kids feel safe and loved.

  1. Think about racism

If you are the sort of person who don’t want to adopt a child from Africa because you are afraid they will be exposed to racism – perhaps you should consider if you should adopt at all.

All internationally adopted children will be exposed to racism in one form or the other. If you as a parent are blind to it, you are harming your child.

You should instead try to be informed, no matter how awful it feels . It is even worse for the people experiencing racism, so think about that instead. (I’m assuming most people who read this blog post are white).

Your job as a parent is to be a shield and a warrior that fights for your child. It is your job to tell people to stop being idiots, to stop using racist words, to be kind to people.

It is your job to tell people not to touch your child’s hair. It is your job to be informed.

  1. Adoption is not like having a biological child

Yes, you love all your children, but adopting is different from giving birth to a child. All children need parents, but you can’t just go on and adopt because you want to save a child. You have to know how hard it is, and also think about the ethics (see point 1.).

But it definitely helps if you have a child beforehand. You have probably managed to work through some of your own issues, when you got the first child. You are more experienced and can tell what is normal and what is not. That can give you a heads up when you need to seek help.

  1. Is it worth it?

You can never know beforehand how much work having a child will be. Some kids are easier, because of their own predisposition and the parents. But most children – most people – have their own challenges. Nobody goes through life without meeting any hardships, so yes, it’s worth it.

It’s hard work, and you should know beforehand that it is hard work. If you feel you are not ready or you are not willing to have sleepless nights and to fight for your child – then forget about it. Do something else. Our world is overpopulated as it is, and not everyone needs to be a parent.

Every child needs a parent, but it doesn’t have to be you. It has to be someone who is willing to sacrifice their own health, their friendships (because sometimes people can be selfish, racist jerks), their beliefs of the world and their peace of mind (secondary trauma – it’s a thing). And then – then it’s worth it.

 

RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Höstfunderingar

Ute är det ruskigt och kallt idag, men för bara någon vecka sen gick jag i skogen och njöt av alla gula färger. Gult och svart i stark kontrast, och ibland vissa dagar en alldeles klarblå himmel och klarblåa vatten.

Det börjar vankas jul så småningom, men vilken ynnest att först få ha en sån här gyllene höst! Vi har njutit av promenader och ätit äpplen varje dag och kaninerna har blivit bortskämda med ett och annat från trädgården.

Det är nästan så att jag har fått mitt mått mättat med höst nu och är beredd för julsäsongen. Nästan! Gluttar lite grann på julen i form av pepparkakshusplaner, för snart är det dags för det också!

Ha en skön måndag!

 

RSS | Instagram | Pinterest | Facebook